Om Calle

Jag är Calle. Jag är född 1980 och växte upp i Bromma i västra Stockholm i en trygg omgivning; ett villaområde som hette Södra Ängby. Där sprang jag omkring och lekte och sparkade boll och cyklade och åkte snowracer på vintern och skridskor på Judarnsjön. Jag spelade fotboll i Brommapojkarna och började skolan. I Södra Ängby skola gick jag på lågstadiet, sen började jag i Adolf Fredriks musikklasser (fast bara en av dem) inne i stan. Det blev till att pendla med den gröna tunnelbanelinjen.

Jag gick i skolan och lärde mig musik (och matte, fysik, OÄ, språk m.m.) på dagarna och tränade fotboll på kvällarna och helgerna. Vidare träffade jag väl vänner, vill jag minnas, och spelade en del data på tiden som blev över. Ja, det är nog så jag minns 1990-1996. Läxorna gjorde jag förstås också. Så till den grad att jag fick fortsätta gå i skolan – på en högre nivå – även efter grundskoleexamen våren 1996.

Stockholms Musikgymnasium hette mitt gymnasium, som ligger på Kungsholmen. Där träffade jag förstås nya vänner och även samma som jag umgicks med i högstadiet. Det var trevligt. Fotbollssparkandet fortsatte med oförminskad styrka, tvärtom tog det upp mer tid än någonsin. 1997 skrev jag högskoleprovet och resultatet där gjorde att jag tänkte att jag kunde luta mig tillbaka i min länstol resten av gymnasietiden. Inte plugga så mycket. Men så blev det inte. Nä, läxorna gjordes, proven utfördes och pluggandet fortsatte. Kanske var det tur, för jag tror att det var betyget som gjorde att jag 1999 antogs till det nystartade civilingenjörsprogrammet i Medieteknik på väl ansedda Kungliga Tekniska Högskolan (KTH) på Östermalm.

Vid det laget hade jag blivit för dålig på fotboll för att fortsätta på någon högre nivå. Vissa av mina lagkamrater blev så småningom proffs i klubbar som Bayern München, Manchester United, Blackburn, Röda Stjärnan, Djurgården, Hammarby, AIK… Jag själv började harva i Mariebergs SK där jag fortfarande är kvar och trivs relativt bra. Mina ambitioner är inte längre så höga.

Efter ett intensivt studerande på KTH – och parallellt på Stockholms universitet där jag läste svenska – fick jag 2005 ut lite papper på att jag inte var dum i huvudet, s.k. examensbevis. Sen har det nog inte hänt så mycket mer. Jo, jag flyttade hemifrån nån gång i början av seklet och tog körkort också. I början av 2005 köpte jag en lägenhet på Kammakargatan där jag bor och stormtrivs. Kul att den snart är värd dubbelt så mycket som jag köpte den för. Tråkigt att det är svårt att realisera vinsten utan att bli bostadslös.

Nu jobbar jag. Min anställning håller på fram till novemer, sen får vi se om jag blir kvar på eniro.se där jag är webbredaktör. Jag är på något sätt ansvarig för texterna på webbplatsen och har ett finger med i spelet lite här och var. Bland annat sköter jag om en blogg, som ska uppdateras med nyheter om Eniro och om “branschen”.

Den här texten kan ju uppdateras, så nu får det vara nog om mig för den här gången.

Den här texten uppdaterades 2007-06-08.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *