Farsvar

Förra lördagen var jag på Grimsta och såg Brommapojkarna vinna mot Degerfors och därmed gå till allsvenskt kval senare i år. Jag hade gärna haft Far med mig på matchen, men han skulle spela med Mustadfors Hornmusikkår på söndagen och var redan i Dalsland.

När jag satt på tunnelbanan hem efteråt och bläddrade i programmet fastnade min blick plötsligt på ett visst datum. Jag kände hur en iskall insikt blixtsnabbt spred sig i mitt medvetande och hela min kropp. Jag hade bokat en resa till London när den första kvalmatchen skulle spelas! Hemmamatchen. Den på Grimsta den 12 november.

Det här var ju inte bra. Jag ringde Far på mobilen, men eftersom han har den avstängd ungefär 80 procent av tiden visste jag redan på förhand att det var lönlöst. Därför författade jag istället ett sms där jag förklarade läget.

Den 12 november spelar BP första kvalmatchen hemma på Grimsta. Den 12 november är jag på Tottenham-Liverpool i London. Inte helt optimalt.

Jag trodde inte att jag skulle få något svar, eftersom Far har en “ny mobiltelefon” sedan en mycket lång tid tillbaka och ännu inte har lärt sig funktionen för textmeddelanden. Dessutom innehöll ju mitt meddelande ingen explicit fråga. Men döm om min förvåning när det plingade till i fickan och Far hade svarat.

Jag kollar bromma

Innebörden av meddelandet var inte glasklar, men kunde tolkas som att Far hade ambitionen att den 12 november se matchen på Grimsta även utan mig. Jag fortsatte smida medan järnet var varmt.

Ja, och den går nog på teve också. Du måste ringa i halvtid och ge mig en lägesrapport. Min match börjar inte förrän 20:45, svensk tid.

Jag kände att det här var på gränsen till vad han klarade av. Det kändes inte helt bekvämt att besvära den gamle mannen med ytterligare ett sms när han redan hade svarat en gång. Förmodligen hade det gått åt stor energi, åtskilliga svordomar och lång tid för honom att författa de första tre orden.

Mycket riktigt. Kvällens andra svar var av en kortare karaktär, men dess innebörd var desto tydligare. Det kom också så snabbt att jag inte behövde känna någon olust över att ha tagit upp hans tid. Meddelandet löd nämligen:

Ja

Det var kort. Det var snabbt. Det var allt jag kunde begära.

De här sms-växlingarna med Far är alltid tacksamma att rapportera om. Tydligen är han dessutom medveten om att jag “gör mig lustig” över honom och hans svårigheter att hantera diverse mobiltelefoner. Men han har ändå möjligheten att ringa mig istället för att messa, om han tycker det är krångligt. Min mobil är påslagen. Han får skylla sig själv.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *