BP-IFK Göteborg 1-2 (0-1)

Det finns några lag i Allsvenskan som är allmänt ansedda som fysiskt starka brunkargäng. På förhand trodde jag att BP skulle få svårt mot dem, eftersom de är allt som BP inte är. När jag såg matchen mot Gefle på försäsongen verkade laget ha stora problem mot de storväxta och rejäla motståndarna. Andra lag med liknande egenskaper är Kalmar FF, kanske Trelleborg och definitivt IFK Göteborg.

Inför måndagens drabbning hade BP tagit 4 poäng på två matcher och när det nu återigen var dags för ett starkt motstånd, kändes det som att allt fanns att vinna och inget att förlora. Det är inte de här matcherna som är viktiga, det är dem mot Gais, ÖSK och Trelleborg. Bara man inte förlorar alltför stort är det okej.

Att se matcher på Stadion är värt ett eget kapitel, men det skriver jag inte nu, utan konstaterar att det är en fantastiskt fin och anrik friidrottsarena. Men när det nästan endast är närmast sörjande som befinner sig i publiken (2621 igår) blir det ganska tomt och ekande. Själv hamnade jag framför Joakim Runnemos föräldrar och deras bekanta, vilket var trevligt inledningsvis. “Vad små de är, göteborgarna!” (små barn klädda i motståndarkläder får hålla var sin spelare i handen under inmarschen…) “Då kanske vi har en chans i alla fall!”. “Joakim syns nästan inte där bakom” (…och vid presentationen står barnen framför spelarna, även dem under 177 cm). “Sträck på dig!”. Ju längre matchen led blev dock det eviga tjattret lite påfrestande.

Nåväl. BP spelade inte alls bra. På matchens första farlighet för IFK Göteborg blev det mål, när en omarkerad spelare fått tid att möta ett inlägg med ett välriktat skott. Det gav dem andrum och lite självförtroende, samtidigt som den låga pressen från hemmalaget gav dem mycket bollinnehav. IFK förde matchen. Långsamt jämnades den ut när BP satte lite högre press, men spelet var väldigt dåligt. Det var kamp och press, tacklingar och felpassningar och långbollar och nickdueller. BP radade upp hörnor men tog inte vara på en enda. Det blev paus. Underhållningen från Brommagymnasterna kändes välbehövlig.

Om första halvlek inleddes med en bjudning, var det inget mot den andra. En göteborgare gick på skott efter en undannick av BP-försvaret och träffade visserligen bra, men Poppen i målet var inte särskilt centralt placerad i det. Där avgjordes matchen, trots att nästan hälften av den återstod. Nu syntes det hur lättade göteborgarna var över att inte behöva ha bollen längre. Planen var att bevaka ledningen och det gick bra att spela långboll efter långboll. Gräsmattan var fin och grön och kanske var det så som göteborgarna ville att den skulle förbli, eftersom de inte använde den nämnvärt.

Med tio minuter kvar var de hyggliga nog att betala tillbaka för åtminstone ett av hemmalagets bjudmål när en back alldeles för svagt nickade hem till målvakten. Guterstam sprang emellan och 1-2 blev slutresultatet i en ganska dålig match.

Det här med att göra motståndarlagen dåliga, fungerar ju inte så bra om man själv samtidigt är lika dålig eller sämre. Något att tänka på inför fortsättningen. Igår kom BP inte alls upp i den kapacitet som jag vet finns där.

Något som säger en del om vilken sorts spelare som IFK Göteborg har i sitt lag, är att en av landslagets vattenbärare och slitvargar, Niclas Alexandersson, har förärats med inte bara kaptensbindeln. Utan även den kreativa mittfältsrollen och… nummer 10. Ja, precis, den roll som Maradona hade på sin tid. Alexanderson är inte Maradona, men i Blåvitt är han det närmaste man kommer. Resten av laget, åtminstone i de bakre regionerna, består av storvuxna och starka herrar som ser uppenbart obekväma ut med att ha bollen vid fötterna.

Jaja, första förlusten i Allsvenskan var ju tvungen att komma någon gång. Jag är övertygad om att det kommer bli fler, men tror samtidigt att BP måste ligga bra till i statistiken över minst antal förluster i högsta serien någonsin. I det perspektivet är en enda inte så mycket.

Nästa gång är det Hammarby borta på Söderstadion. Tyvärr missar jag matchen, men de här motståndarna lär passa BP bättre än de blåvita. Under försäsongen blev det 5-1 till BP, men på söndag hoppas jag att Poppen får hålla nollan.

—–

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *