Young Guns

Jag vet inte om jag gillar västern-filmer eller inte. Jag vet inte ens hur man stavar till dem. Jag tror exempelvis inte att jag har sett en enda klassiker med John Wayne. Jag kan nästan ingenting om genren och har väl heller aldrig varit speciellt sugen på att ge mig in i den.

Den lilla erfarenhet av västerns som jag har, utgörs av tv-serien “Macahans” (How the West was won) som jag å andra sidan har ägnat åtskilliga timmar av mitt liv åt. Med jämna mellanrum visar någon kanal serien i repris och jag sitter som klistrad framför ändlösa äventyr, med avsnitt långa som de längsta spelfilmer.

Nu hade jag fått tips om den här åttiotalsvästern, som jag förstått är något av en modern klassiker. Och jag tyckte om den! Det var unga, stiliga karlar med siktena väl inställda och en egen inställning som var kompromisslös när det gällde att göra upp med de fula typerna. Jag kan inte påstå att jag varken efteråt eller under tiden riktigt begrep varför de skulle skjuta skallen av dessa, eller ens vilka de var, men att det skulle tas folk av daga kunde jag inte missa. Förmodligen handlade det om en oförrätt.

Modern pang-pang kan bli lite tjatig, tycker jag. Den här ålderdomliga miljön var säkert det som gjorde att jag inte tröttnade på de långa scenerna med skottlossningar, utan imponerades av träffsäkerheten hos de unga, stiliga karlarna. Ett helt gäng med Luke Macahans! I en scen lyckades någon träffa en ful typ mitt i pannan – från över trettio meter!

Utan att avslöja slutet måste jag säga att jag inte förstår hur det kunde bli en uppföljare till den här. Men jag är ganska sugen på att se den. Synd bara att en hel del av karaktärerna strök med alldeles för tidigt – om tvåan nu är en kronologisk fortsättning. Den ska bli spännande att se!

2 thoughts on “Young Guns

  1. Har inte sett Young Guns och har inte läst klart ditt inlägg, men vill du se en riktigt bra spagetti-västern är det “Harmonica – en hämnare” du vill se (Once upon a time in the west). Leones dollar-trilogi är helt ok, där tycker jag att tvåan är helt klart BÄST (“För några få dollar mer”). Klassisk Hollywoodwestern har jag lite svårare att rekommendera. Får tänka lite på det.

  2. Att jag glömde!

    Johnny Guitar från 1954!

    Ibland beskrivs den som en feministisk västern. (det är lite omvändning av könsroller i filmen)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *