Skitdag

Jag vaknar 04:30 av att något inte står rätt till i magen. Den kommande halvtimmen tillbringar jag på toaletten och kan sen utmattad somna om.

Dagen börjar med fortsatta magproblem. Men jag tittar ut genom fönstret och ser solen stråla. Jag uppdaterar min Facebook-status med att det kommer bli en fin dag. I efterhand känns kommentaren ironisk.

Ett tag känns magen mer stabil och jag börjar installera ett nytt ljudkort för att få Dolby Digital tillgängligt på min bärbara dator. Det lyckas inte.

När jag sitter halvt påklädd/avklädd i soffan, upptäcker jag något på min vad. Förutom tre rejäla blåmärken ser jag en… jättestor fästing! Den kliar lite och jag försöker rycka bort den. Den går liksom sönder och jag tvingas operera bort resterna med pincett och kniv. Efteråt har jag ett sår. Och förmodligen en massa sjukdomar.

Lunchdags. Jag gör i ordning bulgur och steker flera sorters korv och det ser riktigt läckert ut. Eftersom det är söndag tänker jag dricka min druvjuice ur ett glas med fot. Lyxigt. Allt ställs på en bricka… som jag stöter i dörröppningen. Jag räddar brickan, men maten hamnar på golvet. Glaset hoppar iväg någon meter och landar också på golvet och förvandlas till en miljon glasbitar av varierande storlek. Mest pyttesmå splitterbitar.

Jag sätter mig lite modstulet och försöker rädda återstoden av min lunch. Plockar upp korvbitar och hoppas att golvet är rent. Nu är det mestadels täckt av glassplitter och när jag ätit färdigt börjar jag svabba. När jag våttorkat golvet och gjort en hög av kombinationen bulgur/splitter låter jag den ligga för att sedan kunna dammsuga upp den. Det blir en halvtimme på toaletten innan jag börjar dammsuga.

Eftermiddagen tillbringas i norrförorten Viksjö. Förutsättningarna inför årets sista match i R2A är att vi kan vinna hela serien vid seger. Jag får börja på bänken. Det blir 1-0 till Viksjö. 2-0. 3-0. Jag värmer upp, men det verkar inte spela någon roll hur uselt de andra spelar, jag blir kvar vid sidan. När jag till slut kommer in på planen, med 25 kvar, står det 4-0. Sista halvtimmen spelar vi ändå bra och vi radar upp chanser, men matchen slutar 5-1 till Viksjö.

I omklädningsrummet ser jag att något saknas. Var är mina skor? Jag ställde ju mina gympaskor där. Nu är de borta. Ingen annan har sett eller tagit mina skor, men det kommer fram att dörren inte var helt låst under matchen. Andra har låtit sina skor vara kvar i omklädningsrummet, men mina tycks vara stulna. Jag får åka hem i fotbollsskor. Min promenad hem från Stadshagen känns längre än vanligt och blir tämligen obekväm.

Jag kommer hem till en lägenhet där det känns som att gå på golvet på McDonalds. Den där klibbiga känslan av utspilld läsk som klistrar sig fast vid sulan. Tydligen har druvjuicen torkat till. Min svabbning var inte optimal.

Nu tittar jag på klockan och ser att den inte har slagit åtta än. Jag undrar hur mycket mer som hinner hända mig innan dagen är slut. Fyra timmar kvar.

Till att börja med ska jag nog ändra min status på Facebook. Något känns fel med “ser fram emot söndagen, som tycks bli en fin dag”.

3 thoughts on “Skitdag

  1. Haha, det här är det värsta jag har hört. Jag har svårt att förstå hur du fortsatte dagen… Nästa gång en dag börjar som skit – ge upp;) Ligg kvar i sängen och tyck synd om dig själv. Jag tycker synd om dig nu.

  2. Haha, fy fabian vilken dag! =P

    Jag hade också en fästing och fick inte med huvudet på den, efter en egenkomponerad operation i knävecket, lite hysterika (jag hatar kryp) och allt som hör morgonen till så fick jag veta att, det inte gör något om huvudet är kvar, man ska invänta att det kommer ut. Min misslyckade operation i onödan! Dessutom vart det stopp i trafiken på väg till mitt vikariat där jag hade missförstått tiden och.. ja… =)

  3. Den där dagen för en vecka sedan har gjort mig lite avtrubbad. Igår råkade jag peta ned ett glas i diskhon. När jag hörde att det krossades tänkte jag “vad smidigt!” eftersom jag inte behövde ner på golvet och svabba. Det var bara att plocka glasskärvor direkt ur diskhon och ned i en mjölkförpackning och slänga den i sophinken.

    Men den första känslan när dricksglas går sönder bör inte vara glädje.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *