Shoeshopping

Som en yngre och svenskare Carrie Bradshaw gladdes jag så över den nyanlända lönen att jag begav mig ut för att handla lite skor. Men istället för att släntra iväg till någon fashionabel gata med nummer istället för namn (en sån där 23rd street mitt i NY), tog jag pendeln och bussen till Sportex i Barkarby.

Där fanns många olika modeller av skor från många olika märken. Jag var ute efter ett par joggingskor, eftersom mina gamla bara blir trasigare och trasigare. Egentligen skulle jag vilja ha på mig såna skor jämt, men är inte säker på om det är okej på jobbet. Där har jag någon sorts svarta vuxenskor i skinn. De flesta av mina kollegor har liknande, svarta eller bruna.

Först provades ett par Adidas Fortitude 2. Det var de mjukaste dojor jag provat på länge; som att sätta på sig en tjock strumpa med fjädring. Sen provade jag ett par från Puma som inte heller gick av för hackor. De hade dessutom några kaxiga gulddetaljer på de vita skorna. Efter det fick jag syn på ett par Nike Air som såg jättehäftiga ut. Nike Air! I mellanstadiet var det märket det coolaste som skomarknaden kunde erbjuda en gympaskokille och jag kan inte minnas att jag, annat än vid något enstaka tillfälle, fick njuta av denna löpskornas konung på mina fötter. Märkesskor var inte något som mina föräldrar var särskilt svaga för.

Men nu. Nu tog jag andaktsfullt på mig ett par Nike Air N’Sight (fast vinröda och gråa modellen) och visste med en gång att de här skorna hade kapacitet att ge mig luft under vingarna och fotsulorna under mina framtida löprundor runt Kungsholmen. De satt lite tajtare än strumpskorna från Adidas, men var stabilare och andades kvalitet. De hade svarta blanka stråk på ovandelen och var såväl vita som grå och lite vinröda i grunden. I hälen kunde jag genom en genomskinlig plastdetalj tydligt se den berömda luften.

Av de tre provade paren kom jag ut ur butiken med Adidas-skorna och Nike-skorna. Jag kunde helt enkelt inte motivera en triss i skor, bara för att de var så sköna allihopa. Det är verkligen synd att skor i kategorin “Running” inte anses lika användbara som fritidsskor, som andra skor från sportmärkena. Jag tycker de sitter så mycket bättre på mina fötter än de mer trendiga varianter av sportskor som jag ser mer modemedvetna gå omkring i.

Men nu har jag två riktigt fina och sköna par joggingskor som jag ska börja använda med en gång. Nu är det vår! Och jag tror att den riktiga Carrie Bradshaw hade varit stolt över mig.

2 thoughts on “Shoeshopping

  1. Priserna vara låga ute i Barkarby. För Adidasskorna betalade jag bara 399 kronor (“lev.ca.pris: 500,00″ stod det på skokartongen”) och för Nikeskorna inte mer än 499 kronor (“lev.ca.pris 800,00”). Jag tycker det var överkomligt. Två par skor för under tusingen tillsammans.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *