Avslutningsfras

De tre pianoflyttarna hade just lyft upp och rullat ut pianot ur min lägenhet och stod nu ute i trapphuset. De verkade diskutera hur de bäst skulle bära ner den blytunga pjäsen, som de lyft upp som om den var gjord av helt andra material än trä och metall. Det här var tre bjässar. Karlakarlar.

Min lägenhetsdörr var öppen, men nu ville jag stänga den utan att verka otrevlig. Någon sorts avslutningsfras var på sin plats.

-Om ni behöver hjälp med nåt får ni väl ringa på, annars så…

Jag tystnade i samma ögonblick som jag hörde mina egna ord. Flyktigt betraktade jag min överkropp och mina överarmar. Om de behövde hjälp? Och av mig? Hur då?

De tystnade också i sin diskussion. Sen skrattade de hjärtligt.

Men när jag stängde dörren och skratten fortsatte ute i trapphuset, insåg jag att de förmodligen inte skrattade med mig.

De ringde inte på något mer.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *