Fornminne

Jag läser idag att Brommapojkarnas duktiga 15-åringar kommit trea i SM i Futsal. Det var en fin bedrift.

Men någonstans kan jag tycka att det var bättre förr.

futsal

Det är Svenska Fotbollförbundet som på den här sidan redovisar tidigare vinnare i svenska fotbollsmästerskap av olika karaktär. Trevlig läsning, det där.

Jag minns slutspelet (en stor turnering med 32 lag indelade i åtta grupper) i Göteborg som en enda lång klang-och-jubel-föreställning. Själv inledde jag målskyttet i turneringen i gruppspelets första match mot Hultsfred. De stackars smålänningarna fick pisk med 12-1. I nästa match mot Brynäs smaskade jag in två baljor. Övriga åtta stod mina lagkamrater för och vi höll nollan. Boden slog vi med 12-1 av bara farten och jag tror att jag fick vila den matchen.

I slutspelets åttondelsfinal inledde jag återigen målskyttet när vi spöade Högaborg med 16-0. Jag var en offensiv back. Eller så hade jag tur och snälla medspelare.

I kvartsfinalen släppte vi in två mål. Men vi gjorde nio mot Leikin och vann med 9-2. Jag tror jag drog på mig en varning och blev mållös. En plump i protokollet.

Semifinalen var den moraliska finalen. För att kvala till SM var man tvungen att gå till kvartsfinal i ST-cupen, vilket vi hade gjort. Men i finalen hade det blivit förlust mot AIK efter straffar och även om vi tog revansch mot dem med 5-2 i finalen i SM-kvalet (där de två bästa lagen fick åka till Götet) kändes det att vi nu skulle få ett rejält motstånd.

Det fick vi inte. Jag satte tidigt 1-0 och minns att jag blev glad som en lärka. Sedan fortsatte vi på den inslagna vägen och när matchen var slut stod det 16-3 på resultattavlan. Det är sant. Vi hade släppt in tre mål. Men det var ju mot slutet av turneringen och vi hade kanske svårt att hålla oss fokuserade.

Finalen vann vi med 6-1 mot Örebro SK. Sen tog vi tåget hem till Stockholm igen.

När jag tittar på vad årets yngligar har presterat, verkar det som att det inte görs så mycket mål nuförtiden. Hela turneringen verkar inte heller vara så omfattande som på min tid. Vi spelade hur många matcher som helst och kroppen tog extremt mycket stryk. Jag stretchade ryggen så den knakade. Annars var det bara roligt.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *