Kockduellen

Som arbetsfri åtnjuter man den stora friheten att disponera exempelvis sina förmiddagar efter eget huvud. Idag kunde därför jag och min gode vän, den säsongsarbetande Golfaren, vara studiopublik i programmet Kockduellen.

Ett magasin i Frihamnen var den föga glamorösa platsen för inspelningen och förfriskningarna kändes inte särskilt lyxiga: på kaffeautomaten var de flesta alternativen strukna och det varma tevattnet hade nog behövt tepåsar för att kunna avnjutas fullt ut. De märkliga tyska fruktdryckerna och de smaksatta isteerna fungerade hjälpligt tillsammans med de hårda karamellerna och den snålt tilltagna skålen med tortillachips. Det är synd att kalla det lågbudgetproduktion, men jag tror inte att det kan vara Fyrans mest påkostade satsning någonsin i alla fall.

Några sköna klichéer från branschen kunde noteras. Där fanns de pinsamt underbetalda och utnyttjade postgymnasiala mediebrudarna som slavade med disken och utdelning av skinkmacka (till oss som stannade på flera inspelningar). Där fanns den trötte men ändå tillkämpat entusiastiske studiomannen som tvingades stå ut med Henry Bronetts tokigheter när han försökte sköta sitt jobb och be publiken att skratta på kommando. För övrigt var denne studioman nästan tre meter lång, vilket tillförde komik till situationen. Retstickan Bronett kan inte vara mer än en och sextiofem.

Vi såg den välklädde unge mediekillen med sladdar från bakfickorna och någon sorts kommunikationsutrustning inkopplad, men vars enda arbetsuppgift tycktes vara att gå omkring med en mopp och städa det blanka studiogolvet. Han såg felklädd ut, men gav ett intryck av att vara viktig. Vi såg också någon mer faktiskt viktig kvinna i produktionen (jfr Lena Endre i Göta kanal 2) som övervakade inspelningen.

Programledaren Peder Lamm var en av de spädaste figurer jag sett. Med en helt unikt gäll och intensiv röst. Ibland trodde jag att han skulle gå av på mitten bara för att han var så tunn, så tunn. Och han tycktes vara spänd som en fiolsträng. Men han höll. Åtminstone de två program som vi såg.

I det första programmet möttes armbryterskan Heidi Andersson (hon från Ensamheten) och brottaren Martin Lidberg. Den senare är en av mina absoluta tevefavoriter, som förra året stod för några av de bästa ögonblicken i rutan. Hans sköna inställning i Let’s Dance gav serien ett lyft och när man fick se hans brottarvänner var det tevehistoria som skrevs. Att han objektifieras och framstår som en manlig bimbo verkar han inte ha några som helst problem med. Jag tror att jag älskar honom en smula.

Utan att avslöja för mycket om utgången i själva Kockduellen – jo, konceptet innehåller ett visst tävlingsmoment – vill jag dela med mig av en lustighet som inträffade. Precis i slutet när segrarna hade korats, skulle lagen tacka varandra och sina respektive kockar. Inom brottarsporten tycks det vara legitimt att lyfta dem man vill visa kärlek till. Jag har sett fenomenet i OS och jag har sett det i VM, där adrenalinpumpande segrare har lyft både tränare och funktionärer.

Nåväl. Kocken Christian Hellberg var nog inte medveten om detta och tycktes helt oförberedd när Lidberg helt sonika lyfte upp honom och började bolla med honom. Sekvensen höll på aningen för länge för att han skulle vara helt bekväm med det. Vi i publiken jublade förstås. Ända till studiomannen ropade “Stopp! Vänta! Det där får vi ta om, säger de i bussen”. Tydligen hade det uppstått ett problem i produktionsbussen och någon som bestämde ville filma avslutningen ytterligare en gång. Kocken såg chockad ut medan Martin Lidberg nöjt kunde se fram emot att ta några nya grepp om honom. Det vete tusan om Lidberg inte bollade med honom ännu längre den andra gången. Och vi fick jubla igen.

Det andra programmet var ännu mer kaotiskt, med clownerna Henry Bronett och Morgan Alling som båda är stora inom den fysiska komedin. Eftersom de båda föreföll vara helt värdelösa på att laga mat, ägnade de mer energi på att showa loss. Publikläktarna var ostrategiskt placerade så vi inte såg mycket av vad som egentligen hände i köken, men det jag kunde följa av Allings uppdrag att skära apelsinbitar och lägga i en kastrull imponerade inte på mig. Mer imponerande var det när han började jonglera med apelsinerna, vilket Bronett också började göra, medan kockarna förtvivlat försökte skapa maträtter under den mycket begränsade programtiden.

På det hela taget var det en ganska trevlig förmiddag och lunch som tillbringades i ett magasin i Frihamnen. Jag har ju en bakgrund inom Medieteknik och gör gärna studiebesök (studiobesök) på olika ställen i branschen. Det är onekligen något visst med massproduktion och produktionsbolag som Meter Film och Television.

3 thoughts on “Kockduellen

  1. Apropå det här med liten budget. Jag hörde idag att EN klänning till Let’s Dance kostar mellan 7000 och 30000 kronor. Och alla deltagare byter kläder till varje program.

    För såna summor kan man få jäkligt många hårda karameller. För att inte tala om tepåsar! Men även som publik får man väl börja på botten för att sen klättra uppåt mot storproduktionerna.

  2. Herregud vad dyra klänningar! Inte klokt…

    Intressant att höra dina något spetsiga synpunkter på ditt besök i Magasin 7. Vissa av klichéerna borde du omvärdera efter en grundligare fakta-koll.

    Roligt att du trots bristande fika hade en trevlig upplevelse! Det kan tilläggas att TV-kanaler (komersiella) sällan vill betala någon skälig summa för tv-program numera. Finansiering får produktionsbolagen själva fixa genom att skaffa sponsorer. En nog så tuff uppgift för att få sjösätta sin programidé.
    Till Idol får du KÖPA en publikbiljett. Har du tur får du någon give-away-juice från en sponsor, men annars får du snällt betala din fika själv i pausen…

  3. Faktakoll låter trist. Men okej, jag kanske får backa på punkten om längden på studiomannen (och Bronett). Men mediebrudarna lär i alla fall inte vara överbetalda och jag såg inte killen med moppen utföra så många sysslor förutom att moppa. Trots klädsel och sladdar ned till fickorna.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *