Plagiat

Ibland dyker det upp bekanta musikstycken i min närhet. När jag hör något jag tycker mig känna igen, skiner jag upp och trallar med.

För några veckor sedan gick jag på ett spinningpass, där en stor grupp svettiga motionärer cyklar till glad musik framför en cyklist som tjoar och ger gruppen en mängd hurtiga, uppmuntrande tillrop. Musiken brukar ofta vara av samma karaktär som instruktören, lite hetsig och mycket inspirerande. En bit in på passet sken jag upp till tonerna av introt till “Nur geträumt” med den tyska technoprinsessan Blümchen. Trodde jag. Men plötsligt insåg jag att något var fel. Något var kusligt fel med det hela.

Det här var ju inte tyska. Det här var helt klart engelska, noterade jag förvånat, där jag svettig försökte hänga med i intstruktionerna om cyklingen (“så lägger vi på lite motstånd!”). Trots att ackordföljden var snarlik, föreföll textinnehållet vara ett helt annat. Av vad jag kunde urskilja, var detta en tämligen sorglös skildring av hur veckosluten förvandlar vanliga människor till mentalt störda missfoster, ledda av en DJ som får dessa att röra sina kroppar till musiken. Den speedade rösten i musiken uppmanade oss cyklister att glömma våra problem och följa hennes exempel och njuta av stunden.

Situationen förbryllade. Hur kunde det komma sig att Blümchens vackra, men lätt sorgliga, sång från 1997 om försmådd kärlek, längtan och trånad, hade plagierats och förvanskats? Eller var det hela bara ett fruktansvärt missförstånd?

Efter en uppfriskande dusch och en promenad hem till datorn för vidare efterforskningar, fick jag reda på att det var en tysk DJ vid namn Dennis Horstmann som gav ut denna “Come with me” som nådde listplaceringar 2004. Detta alltså sju år efter den kroatiskättade unga tyskans succé.

Är minnet hos technokonsumenterna verkligen så kort; hjärnbarkarna så sönderfrätta av substanser med centralstimulerande effekt? Eller är publiken så ung och ständigt ny, att sju år betraktas som en evighet, vilket gör att ackordföljder kan upprepas med tämligen korta intervall, på samma sätt som Sveriges Television kan reprisera barnprogram i cyniskt uttänkta cykler?

Jag blir nog svaret skyldig, men lämnar min egen lilla remix för att var och en ska kunna göra sig en uppfattning. Debatten går vidare.

5 thoughts on “Plagiat

  1. Oh dear, så svårt så svårt. Klart är ju att det är ett plagiat. Fascinerande att de lyckats speeda upp det *ännu mer* än Blümchen. Jag vet inte om jag kan tycka att plagieringen är så hemskt dock. De har ju dragit genren snäppet längre än hon, och det som är så bra med Blümchen är ju att det är så upptempo och hysteriskt. Men men, me löööv Blümchen (jag äger hennes best-of-skiva ;-).

  2. Shit pomfritt. Om man lyssnar på båda så inser man ju att Blûmchen äger! Det hade jag aldrig trott.

  3. Vilka efterforskningar, Calle! Detektivmässigt. Imponerande. Sen din mix av originalet/plagiatet – placerar den även dig i DJ-facket?

  4. Nå, jag har ju viss erfarenhet på området efter att ha hjälpt Jox med musik till hennes olika spinningpass ;-)

    Angående min remix, var jag tvungen att sänka Blümchen en smula (tonhöjdsmässigt) för att det skulle bli samma tonart. Men det ska vara samma bpm som i originalet.

    Under mina eftersforskningar sprang jag även på den här
    som ju är snarlik de båda övriga. Okej, att ackordföljden inte är speciellt unik, men hallå… Techno music måste gå att göra på fler sätt än ett endaste.

  5. Även denna kopia var i misstänkt lik samklang med övriga föreslagna. Man kanske skulle överväga att göra en egen text, och vips har vi en unik (?) låt att lansera? Jag ska bli technostjärna!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *