Demonstrationståg

Skrikande folkmassor möter jag nästan bara vid fotbollsmatcher och jag tycker det är ett passande och inte helt otrevligt inslag i sammanhanget. Med kläder som signalerar härkomst och ramsor och sånger av enkel och trallvänlig karaktär, bidrar anhängarna till den spännande och ibland skenbart hätska stämningen inför matchen.

Men under lördagens finpromenad på Strandvägen på Östermalm var det inte någon sådan skara jag mötte. Det var visserligen en mycket upprörd hord, men anledningen var Israels offensiv i Libanon och inte Örgrytes på Gamla Ullevi (avspark 16:00 och jag var på väg hem till tv-soffan). Att använda demonstrationen som uttrycksform trodde jag hörde sextio- och kanske sjuttiotalet till, men dessa människor hade alltså valt att ge den en chans.

Eftersom jag kom ifrån Djurgårdsbron och var på väg in mot stan, mötte jag hela uppbådet som var på väg åt rakt motsatt håll (Israels ambassad). Känslan var mycket märklig; att som nästan ensam flanör gå emot en ström av hundra och åter hundra människor skanderandes arga ramsor. Jag insåg att det inte var åt mig de skrek, men det kändes ändå onödigt provocerande att gå emot dem – om än bokstavligen snarare än bildligt. Min vandring mot Strömmen* var i alla avseenden mer påtaglig än jag tänkt.

Som medverkande i en “politisk demonstration” har man ett mer intellektuellt anseende än som brölande fotbollssupporter. Detta bör ifrågasättas å det skarpaste. Ramsan jag hörde var varken särskilt komplicerad: “ISRAEL – MÖRDARE” eller grammatiskt/logiskt helt korrekt. Eftersom betoningen i det första ordet tydligt syftade på staten och inte en invånare däri, är det tveksamt om det andra ordet verkligen var en adekvat karakterisering av Israel. En nation kallas sällan för “skurk”; istället finns ju begreppet “skurkstat”.

Plakaten och banderollerna visade på stor indignation och en text hade även en genomtänkt retorik, med sin uppmaning till Sveriges ledande politiker att ta ställning i frågan. Men tyvärr hade tryckfelsnisse varit framme och doppat sin fula pensel i målarburken, för på plakatets första rad stod med feta versaler “VAKNA RISKDAN”. På fotbollsmatcher jag bevittnat har jag sällan noterat stavfel på banderollerna som hängs upp på läktarna. Ordet “AVGÅ” blir oftast rättstavat och namnet på klubbdirektören brukar gå att finna i matchprogrammet, vilket underlättar.

När det gällde pyrotekniken tror jag att jag fick ta del av en sån där omtalad arabisk flaggbränning. Det brinnande tygstycket som den springande killen vid sidan av demonstrationståget bar över sitt huvud, kan mycket väl ha varit en flagga. Något annat att sätta eld på kunde jag inte föreställa mig och en västbeklädd polis tog burdust hand om honom på ett så symboliskt sätt; mannen från Mellanöstern blev stoppad av mannen i västen. Trots bengaliska eldar och de senaste tidens ambitiösa tifo-arrangemang ligger fotbollsåskådarna fortfarande i lä för demonstranters pyrotekniska fantasifullhet. Det talas ibland om fans som brinner för sitt lag och att publiken exploderar när det blir mål, men det är liksom inte på samma bokstavliga sätt som hos politiska aktivister.

Detta fick jag alltså uppleva under min lördagseftermiddag. Det där upploppet som ska ha inträffat senare lär ha rubricerats som våldsamt, men det såg jag inte något av. Anledning finns alltså att omdefiniera begreppet “politiska vildar” och att inte avfärda alla fotbollsentusiaster som mindre begåvade. Åtminstone inte mindre än politiskt intresserade.

* Stockholms ström

One thought on “Demonstrationståg

  1. Att demonstrera är bra, jag borde ge mig ut och demonstrera, om jag bara orkade…
    När det gäller pyroteknik så har jag i min strävan att bli mer vuxen precis kastat en stor trälåda som en gång i tiden innehållit fyrverkerier så kraftfulla att det enligt en text på lådan krävs polistillstånd för att avfyra dem. Jag tyckte lådan gav ett respektingivande intryck där den stod på uteplatsen och fungerade som trädgårdskista, så pubertalt. Men nu är den alltså borta till förmån för pensionärslooken med rejäla trämöbler (sponsrade av medlidande grannar).

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *