Radioamatörvecka 2

För några veckor sedan utvärderade jag programmet Mitt P3, mest på ett kvantitativt plan. Jag fann att det innehöll väldigt mycket musik och väldigt lite av den där neurotiska monologen som utlovades av programledaren Deniz Merdol. Eftersom jag lovade att följa upp det hela har jag nu lyssnat mig igenom den andra veckan.

En kort sammanfattning av vecka 2:

Måndag: Att bli dumpad. “Jag har blivit dumpad. Har du också blivit dumpad? Mejla eller skicka sms och berätta!”.
Tisdag: Otrohet. “Är du otrogen? Mejla och sms:a! I want juicy stuff!”.
Onsdag: Otrohet. “Är du älskare/älskarinna? Mejla och sms:a!”.
Torsdag: Avundsjuka. “Vem/Vad är du avundsjuk på? Mejla och sms:a!”.
Fredag: Romantik. “Planerar du något romantiskt i helgen? Mejla och sms:a!”.

Programmet började hitta sin struktur, åtminstone kunde jag själv se den lite tydligare. Upplägget är varken nytt eller fräscht, men onekligen beprövat och har fungerat tidigare: En åsikt presenteras med bakgrund i den egna personen, varpå lyssnaren får komma med sina reflektioner. Dessa insändare läses sedan upp och diskuteras i programmet. Jag är förvånad över att så mycket fokus läggs på lyssnarna när programmet lanseras som personligt, egocentriskt och nästan övedrivet pratigt. Och när programtiden redan är snålt tilltagen.

Det största problemet med Mitt P3 är främst programledarens oförmåga att läsa innantill. Deniz Merdol stakar sig och slarvar med orden, hakar upp sig och låter väldigt nervös. Det är därför både olyckligt och helt obegripligt att hon bygger så mycket på sitt skrivna manus – som hon framför med stora besvär. Det är också olyckligt att programidén baseras på hennes uppläsning av inskickade sms och mejl.

Ofta framgår det att hon inte har läst igenom ett sms förrän hon läser upp det. Man kan höra hennes förvåning mot slutet av sms:et när hon inser betydelsen i det. Det är vågat och underhållande, men jag tror att hon skulle undvika en hel del feluppläsningar om hon gick igenom texten först. Hon har ju ändå 50 minuter (när musik spelas) på sig att sitta och göra research och öva. Kanske kunde hon till och med välja bort sms med ord hon inte känner till eller slå upp ordens uttal och innebörd.

Under en sändning avslöjar hon att hon inte är så bra på att hantera stress och skulle gärna vara mindre nervös i studion “Varför kan inte jag vara som Annika Lantz?”. Tyvärr är just nervositeten det som lyser igenom tydligast och jag hoppas att den kan släppa så småningom, kanske under den tredje veckan. Samtidigt kan jag inte förstå varför en person som försökt bota sin scenskräck under flera år på scenskola, men misslyckats, väljer det mest utsatta arbete som finns: radiopratare i direktsänd riksradio med väldigt många (kritiska och bortskämda) lyssnare.

Ett annat problem är att hon inte alltid håller en helt konsekvent linje i argumentationen. Hennes uppseendeväckande konsumtionsstopp föranledde en lyssnare att beklaga sig över det omvända: sin egen oförmåga att shoppa. Väl i butiken kunde lyssnaren inte välja eller förmå sig att komma till skott – och plötsligt hade även programledaren det problemet också. När det handlade om otrohet var hon inledningsvis förespråkare av otrohet “någon gång vart tredje år för att testa förhållandet” men när mejlen droppade in tyckte jag det var oerhört svårt att se något tydligt resonemang. Det svajade lite. Men visst, uppseendeväckande var det ju åtminstone i början. Mejlen haglade.

Nu hoppas jag att den tredje sändningsveckan var bättre (jag släpar visst efter lite…) och att Merdol blir mindre nervös, så upplägget kan börja fungera som det är tänkt. Ute på nätet finns det redan många bloggare som inte är lika nyanserade i sin kritik mot denna stackars trettioåring som för resonemang som en tonåring. Själv försöker jag att åtminstone inte vara rent elak. En lite lustig detalj när det gäller hennes naiva framtoning, är den här missuppfattningen om hennes ålder i en intervju.

Men jag kan inte komma ifrån att jag är lite besviken på den ytlighet som råder i hennes diskussioner. Jag hade förväntat mig att få ta del av en större livserfarenhet. Under trettio år hinner man ju med en massa saker; erfarenheter som kan förmedlas till oss lyssnare. Men än så länge har vi fått mycket lite av detta, vilket verkligen förvånar mig.

Det var andra veckan, det. Fortsättning följer.

One thought on “Radioamatörvecka 2

  1. Roligt med missuppfattningen om åldern. Jag har varje gång när jag tänkt över vad som hände med P3 och varför det inte alls är lika trevligt att jobba med en fjortis som skriker nervöst i lurarna efter lunch.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *