Namnsdag

Idag har jag firat min namnsdag. Ja, redan igår började jag så smått. En mindre Karlvaka anordnades, där bland andra min namne (Carl) dök upp och hedrade såväl mig som sig själv. Det förtärdes kanelkaka och kardemummabullar och spelades sällskapsspel och vakades. Tårtljus blåstes ut och snart var högtidsdagen här.

Själva namnsdagen började både bra och dåligt. Jag vaknade visserligen av ett gratulations-sms från min chef på Sjunde AP-fonden, men sen upptäckte jag att tvättstugan var upptagen och konstaterade att dagens enda uppgift därmed fick skjutas upp till imorgon. Istället angrep jag disken från Karlvakan och kände mig ändå lite duktig.

Jag informerade om dagens betydelse i min status på Facebook och mottog nya (möjligtvis påtvingade) gratulationer. Under min tvåtimmarspromenad på stan tyckte jag att människor log vänligt mot mig överallt och vid Odenplan ställde jag mig en stund och betraktade bussarna. Alla flaggade de för mig och mitt namn. Det var vackert, kärleksfullt och spontant och jag kände en liten tår i ögonvrån.

Mor ringde och gratulerade, men erkände att hon inte varit helt uppmärksam på högtidsdagen förrän vid strax före tretiden på eftermiddagen. Självklart skämtade hon. Jag skrattade gott åt hennes illa dolda lögn och tänkte att hon måste ha planerat skämtet sedan länge. Vidare sa jag att jag pratat med hennes man (min far) om att vi kanske skulle skjuta upp Det Stora Firandet till helgen, eftersom jag var upptagen ikväll. Det låtsades hon inte alls ha hört talas om. Jag tror att min mor är en skämtare.

Strax före fotbollsträningen fick jag ett nytt sms. Jag blir alltid så glad när det står Nytt meddelande Olle Stångberg på min display, eftersom det 1.) händer så sällan och 2.) kan innebära nästan vad som helst. Den här gången var meddelandet lika kort som informativt:

Grattis.
pappa

En kort analys av min fars förmåga att använda sin helt nya mobiltelefon gör gällande att

  • interpunktionen är tveksam (ett utropstecken var jag definitivt värd)
  • ett radbyte före underskriften brukar inte vara helt enkelt att utföra, men görs här med bravur
  • en liten bokstav i “pappa” förvånar – där borde väl telefonen själv ha valt en versal?

Vidare är det roligt att konstatera att han använder halva meddelandet till att skriva under med sitt namn, när han vet att jag har honom i min kontaktlista och ser när det är han som skickar. Däremot vet jag att hans egen kontaktlista är tom (“nej, nån sån orkar jag inte ha”) och att han har fått skriva in hela mitt telefonnummer för att det ska komma fram. Det ligger så mycket arbete bakom Nytt meddelande Olle Stångberg. Och det är nog därför jag blir så glad.

Jag ser tillbaka på min tjugoåttonde namnsdag med glädje. Det blir tveksamt om min tjugoåttonde födelsedag kan toppa det här. En dryg månad kvar. Det ska bli intressant.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *