Färdtjänst

Jag lyssnade på radioprorammet Magnusson i P1 den 24 januari (ladda ned och lyssna du med om du vill) och intervjun med författarinnan Berny Pålsson. Det var ett riktigt tungt samtal som handlade om Pålssons drogmissbruk och destruktiva livsföring sedan hon var mycket ung. Fortfarande är hon bara 24 men har redan hunnit med att skriva sin andra självbiografiska bok “Känn pulsen slå” och det talades mycket om hennes sjukdom och samhällets oförmåga att ta hand om människor med dubbeldiagnos, dvs. är både missbrukare och psyksjuka.

Intervjun var som sagt mycket dyster och allvarlig och jag tog lärdom av hur man låter om man har knarkat bort halva hjärnan. För mig var det avskräckande. Pålsson lät riktigt punschig, men jag misstänkte att det var den allmänt svarta atmosfären som bidrog till hennes framtoning. Inte ett skratt. Inte ett skämt. Det var ett enda tjockt mörker och intervjuaren Magnusson gjorde allt för att samtalet skulle vara seriöst från början till slut. Det handlade ju om droger och psysisk sjukdom och sånt ska det inte skojas om. I varje fall inte i Sveriges Radios P1.

Nåväl, efteråt kom Adam Tensta, den prisbelönte hiphoparen, och stämningen blev genast lättare. Han fick svara på frågor om sitt engagemang i planka.nu och om han själv plankade i tunnelbanan. Han svarade lite svävande och något oväntat fick även Berny Pålsson frågan om hon betalade för sig i lokaltrafiken. Resultatet blev följande:

(32.48 in i ljudfilen)

Karin Magnusson: Hur är det med Berny, betalar du eller plankar du?

Berny Pålsson: Eh… Eh… Jag har Färdtjänst.

KM: Okej. Du behöver inte tänka på det?

BP: Jaeee… Vi psykiskt sjuka, vi får Färdtjänst… hä hä hä hä…

KM: Det… okej. Det är ett alternativ att kanske inte rekommendera…

BP: Hä hä hä hä…

KM: Hur… Vi-vi-vi-vilka… (programmet går vidare)

Så oerhört roande och totalt oväntat! Från att ha tyckt att den där tjejen verkar ju blåst, hade jag på ett par sekunder helt ändrat uppfattning om åtminstone hennes självdistans. Och hennes sköna skratt var så befriande och hoppfullt på något sätt. Visst var hon fortfarande ett trasigt och sönderknarkat sajko, men när hon lyckades få programledaren att tappa fattningen för ett ögonblick växte hon enormt i mina ögon (öron). Respekt.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *