Blodtryck 2

forts…

Allt var som vanligt. Väntrummet såg ut precis som alltid och dr. Loohagen var traditionsenligt ett par minuter sen med att kalla in mig. I hans rum satte jag mig på den vanliga stolen och vi kallpratade lite om förkylningstider. Blodtrycksmätningen var över lika fort som vanligt och jag väntade bara på “det ser ju bra ut” och att få fortsätta rutinen.

Men. Istället hummade Loohagen och tittade lite bekymrat framför sig. “140 genom 88, det är lite högt, det”, sa han. Han förklarade att gränsvärdet till för högt ligger på 140/90, så egentligen befann jag mig väl inom gränserna. Men ändå var det ju sämre än det 125/83 som jag hade i maj förra året.

Efter tre år skulle jag nu få en ny medicin, med någon extratillsatt substans som skulle reducera saltet i kroppen (jag förstod inte riktigt). Sen började han återgå till rutinerna med det eviga mässandet om hälsa och kost. Han undrade om jag äter mycket salt och jag sa ingenting om min makalöst stora popcornmaskin, Big Popper, där jag kan göra hur mycket saltade popcorn som helst. “Det tror jag inte”, sa jag lögnaktigt, trots att jag visste att hans fråga var närmast retorisk.

Vad jag än svarat skulle han han fortsatt med det han nu gjorde, att berätta att asiaterna inte äter salt och inte har högt blodtryck. Sen pratade han fibrer och grönsaker. Lite alkohol nämner han också alltid. Det problemet avfärdar jag på ett tidigt stadium, men slipper ändå inte undan den lilla föreläsningen. Motion sa vi inget om den här gången, men jag var redo med trumfkortet stegmätaren och mina 20 000 steg dagligen.

Sen fick jag gå. Redan om ett halvår ska jag tillbaka och så ska vi se om nya medicinen kickat in på ett bra sätt. Jag undrar om den är smaksatt. Citron vore inte dumt. Eller smultron.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *