Steg

Sedan månadsskiftet har jag gått omkring med en liten elektronisk apparatur fäst vid min höft. Den räknar alla steg jag tar och fungerar därför lite som en mental pacemaker, på så sätt att den håller farten uppe hos mig. Jag är nämligen med i det stora hälsovårdsprojektet “Steg” som arrangeras av Korpen.

Jag har förstått att det finns ett tävlingsmoment inlagt, eftersom alla steg man tar ska registreras. Topplistor och statistik finns att tillgå på webbplatsen och min tanke är att befinna mig det absoluta toppskiktet när månaden är över. Numera går jag hem från jobbet (en timme = 7000 steg, kanske?) och tar kvällspromenader (ytterligare en timme) så ofta jag kan. Igår öste regnet ned, men jag tog på mig regnkläderna och spankulerade ut på Djurgården och hem igen.

Förra veckan kom jag upp i 119 000 steg – och då räknar jag inte in de bonussteg man får tillgodoräkna sig för aktiviteter där stegräknaren är olämplig att ha på sig (spinning, fotboll). Den här veckan bör jag kunna passera 125 000, tycker jag. Jag börjar nästan bli besatt av min uppgift och förbannar mitt stillasittande yrke; jag måste ju gå omkring!

De normala busshållplatserna har ersatts av två som ligger längre bort från destinationerna och hissarna har ersatts av trappor. Trots att aktiviteten pågår endast under oktober, har jag satt upp ett eget mål på en miljon steg före novembers utgång. Det borde inte vara omöjligt. Jag tror man får behålla sin stegräknare för alltid (och annars är det ju möjligt att min råkar komma bort när det är dags för återlämning) och nu börjar jag komma upp i varv. Oktober och november kommer till historien.

Med en steglängd på 70 cm blir den tillryggalagda sträckan efter en miljon steg inte mindre än 70 000 000 cm. Det är som att alla människor på jorden skulle ställa sig på varandras axlar och så skulle människan högst upp i detta torn kunna peta på ytan till planeten Mars. Eller nåt. Mycket är det i alla fall. 70 mil.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *