Inbrott igen

Det händer lite och att jag får rapportera brott i min närmiljö. Det är något jag får leva med, som boende i det kriminellt belastade område som vi kallar innerstan. Faktiskt börjar jag vid det här laget nästan rutinmässigt kunna sköta såna här ärenden.

Natten mot onsdagen vaknade jag av att en glasruta krossades. Jag studsade upp ur sängen, kastade ett öga på klockan: 4:07, och tog mig fram i mörkret mot fönstret. Upp åkte rullgardinen och för att kunna se bättre öppnade jag fönstret och lutade mig ut.

Jodå, där sprang allt redan en brottsling från det trasiga fönstret mot en bil som stod parkerad med motorn i full gång. “Oj, idag gick det undan!” tänkte jag för mig själv, medan jag skärpte blicken för att kunna se registrerinsskylten. Efter att tjyven hade kastat sig in på förarplatsen och stängt dörren om sig, rivstartade den och jag fick anstränga mig för att se bokstavskombinationen bakpå.

Det är efteråt som det mest krävande momentet äger rum. I den mörka lägenheten ska jag ta mig fram utan att snubbla, samtidigt som jag snabbt måste hitta papper och penna innan min sömndruckna hjärna hunnit glömma bort registreringsnumret. Eventuellt kan jag tända en lampa, men jag brukar försöka skriva i mörkret – med ganska otydligt resultat som följd. När jag sedan tänder lampan har det hittills aldrig varit oklart vilka bokstäver och siffror som jag menat. Men de är ruskigt fula och ser ut som en treårings verk.

Nåväl. Det gick bra och jag kunde urskilja det nedrafsade registreringsnumret. Jag slog på datorn och kollade med fordonsregistret att jag uppfattat bilmodellen rätt, medan larmet tjöt från den drabbade affären. Jodå: en grå Volvo, precis som jag tyckte. En riktigt snabb grå Volvo.

Larmet fortsatte att ljuda, men jag gick och lade mig. Jag fick gå upp några gånger och se efter att någon polispatrull tog hand om igenlappandet av det trasiga fönstret. Sedan somnade jag gott.

Dagen efter ringde jag 11414. På andra försöket, efter lunch, kom jag fram till en poliskvinna som tacksam tog emot mina uppgifter. Hon fick som vanligt även mina personuppgifter och jag undrar om jag inte borde bli aktuell för någon sorts pris. Kanske inte den där tapperhetsmedaljen som Götblad ger till riktiga hjältar, men en variant för lång och trogen tjänst…?

Jag jobbar mer på kvantitet än kvalitet i mina ingripanden; tredje samtalet till 11414 på ett drygt halvår. Att verkligen stoppa brotten är jag alldeles för feg för.

One thought on “Inbrott igen

  1. Ja de där poliserna som tar emot uppgifter låter ibland nästan som att man störde dem i kaffepausen. När jag en gång ringde med rykande färska vittnesuppgifter kring ett ärende, ca 01:30 på natten, lät polisgubben nästan irriterad över att jag stört hans tupplur på nattpasset. Ungefär så. Inte konstigt att inga tjyvar åker fast i det här landet. Det lär ju vara en oerhört lönsam karriär, den kriminella. Om inte annat kan man bli entrévärd på nattklubbar (se DN).

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *