SMS-problem II

Historien med sms-problemen tog inte slut i och med de ettordiga meddelandena, utan tog nya vändningar under hela resan till Sydafrika. Eftersom gamla Farmor hade pratat in ett meddelande på min telefonsvarare och undrade om jag hört något från resenärerna, skrev jag en kort fråga till dessa:

Hur är läget i Afrika? Med eller utan mellanslag.

som för att klargöra att vettig information kan förmedlas även utan skiljetecken. Svaret kom relativt snabbt och det verkade som att mellanslaget hade dykt upp där i vimlet av tangenter.

Allt vael sett manga djur

Mellanslagets frånvaro i de tidigare meddelandena kan alltså ha berott på ren lättja, eller någonting helt annat än tekniska problem och jag kände nu att det här sättet att kommunicera nästan fungerade. När jag pratade med Farmor kunde jag berätta, något mer utbroderat och ordrikt, om att föräldrarna verkade ha det riktigt bra där nere i Sydafrika. Tydligen hade de varit på safari och sett väldigt många olika djur (det är möjligt att jag hittade på ett par arter som jag förknippade med Afrika). Jag namedroppade också några sydafrikanska städer som jag visste att de skulle besöka. Allt utifrån fem väl valda ord i ett sms.

Problemen med kommunikationen höll alltså på att bli färre och jag ville gärna att Far skulle lära sig att använda telefonen. Med blodad tand informerade jag dels om att “vi” (här hemma i Sverige) höll på att byta handelsminister och att kulturministern satt lite löst, dels ingående om tabellplaceringen för Brommapojkarna (BP) i Superettans slutstrid. Det jag fick tillbaka var en märklig kombination av svenska (åäö) och utländska (aao) tecken, mellanslag och total avsaknad av övriga skiljetecken.

Är alltså bp minst kvalklart varfor gick handelsminisern

För att detta inte ska utvecklas till lyteskomik, måste jag berätta att Far vanligtvis är en god skribent med stor förmåga att uttrycka sig. Han har suttit med i sekretariat för statliga utredningar, författat propositioner till ett antal regeringar, skrivit policydokument för myndigheter och så vidare. I hundra år. Det är också just därför det här är så lustigt. Bara för att tekniken är annorlunda reduceras hans skriftliga förmåga till en sexårings. Jag är helt säker på att han skulle ha stavat rätt till både “varför” och “minister” om han fått skriva med blyertspenna.

Nåväl. Det senaste meddelandet öppnade faktiskt upp för en vidare konversation – även om det hade varit tydligare med ett frågetecken som avslutning. Jag bekräftade frågan om BP och berättade om skandalerna med handelsministern och kulturministern. Följande dag fortsatte affärerna i medierna och jag kände mig nästan skyldig att informera föräldrarna om dem och budgeten.

Idag har vi bytt kulturminister och chockhöjt skatten på snus. Nu verkar migrationsministern hänga löst. Snart är det inga kvar. Man ska betala för sin teve!

Det verkade som att Far hade telefonen avstängd under dagarna och slog på den på sent på kvällarna vid återkomsten till hotellrummet. Leveransrapporterna kom alltid kvällstid och strax därefter kunde jag förvänta mig svar. Måhända var det av trötthet och alla intryck från “manga djur” som meddelandena var aningen inkonsekventa i användningen av svenska tecken. Nu fanns där inga alls:

Vad har imm min gjort vilka ar nya min har ar allt bra

Ett tredelat meddelande med två frågor och ett konstaterande, kunde jag efter visst huvudbry analysera det som. Förmodligen är förkortningen “imm min” inte helt vedertagen för ordet migrationsminister, men annars var det ju glasklart. Den stora bokstaven som tycktes inleda samtliga meningar var tvivelsutan frukten av en funktion som Far inte hade lyckats stänga av. Att han struntade i att bemöda sig om de svenska tecknen tolkade jag som att han kanske hade annat för sig än att sitta och skicka sms till mig. Jag målade upp en bild av Mor som riktade arga blickar mot en politiskt nyfiken make, ivrigt knappande på sin nya leksak, medan resten av gruppresans deltagare redan hade klivit in i bussen för avresa mot någon exotisk restaurang.

Jag svarade på frågorna och fick dagen efter ett mer spontant, vykortsaktigt, avslappnat och sansat meddelande:

Anlant kapstaden. resan hittills mkt bra. ngt nytt i politiken?

Noterbart här var att punkten tagits till nåder bland skiljetecknen – och var där inte också ett så sällsynt frågetecken? Jo, minsann. Men svenska tecken var det inte tal om längre – premiärmeddelandets “Utmärkt” kändes plötsligt väldigt avlägset. Däremot undrade jag om han inte varit tvungen att aktivt engagera sig för att ta bort versalerna som inledning i mening 2 och 3. De borde ha kommit automatiskt, precis som i den inledande meningen.

Jag förklarade det politiska läget under de följande dagarna och förmodligen var det frekvensen på mina uppdateringar som gjorde att hans svar uteblev; min information gjorde alla följdfrågor överflödiga. Men lördagens upplösning av Superettan blev så dramatisk att mitt meddelande i halvtid från Grimsta IP strax efter slutsignalen fick följas upp av en dyster rapport om att det inte gått vägen för vårt favoritlag. Den här gången fick jag tillbaka ett prickfritt (bokstavligen) meddelande, även grammatiskt. Det kändes som att ha fått se en IG-elev på bara några dagar göra enorma framsteg och plötsligt befinna sig på VG-nivå.

Illa. Hur gar det med regeringen? Har aterstar bara museibesok och hemresa.

Titta! Punkter, stora bokstäver, frågetecken, rättstavade ord (med hänsyn till prickarnas bortfall) och allt vad som kan begäras av en mellanstadieelev i en svensk skola.

Det kändes som en fin avslutning på inte bara en uppenbarligen mycket lyckad resa, utan också en korrespondens som hela tiden utvecklade sig i positiv riktning. Men någon avslutning på kommunikationsformen tror jag inte att det är, snarare en början. Varje gång det är Nytt meddelande Olle Stångberg vet jag att jag kommer bli glad och eventuellt skratta högt.

—–

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *