Root beer

Ibland på teve och film så hör och ser man amerikaner som dricker “root beer”. Som jag har uppfattat drycken, är det en icke-alkoholiserad läskedryck, ungefär som ginger ale. Nyfiken på smaken gick jag åstad och köpte mig en burk på Daglivs vid Fridhemsplan. Enligt Wikipedia är root beer smaksatt med sarsaparill, men efter att själv ha smakat tycker jag mest att den påminner om liniment.

Tydligen är även tuggummit Jenka smaksatt med denna sarsaparill. Jag tycker även att Jenka smakar liniment, så kanske är det rätt ändå. Mina associationer till doften av liniment är inte alls oangenäma – tvärtom – från mina år i omklädningsrum runt om i Stockholm och Sverige.

Jag minns hur jag som liten brommapojke någon gång som nioåring i samband med en A-lagsmatch fick tillträde till större brommapojkars omklädningsrum (“Dagens BP-knatte är Calle Stångberg!”) och hur den lite fräna och mentholosande lukten slog emot mig. Det var spännande och häftigt och Cain Dotson låg på en bänk och blev insmord så benen glänste.

Men att äta eller dricka något som man smörjer in muskler med känns helt fel. En söt smak av liniment blir en helt förvirrad upplevelse för mina smaklökar. Jag kan inte tänka bort linimentassociationen och det hjälper inte att jag dricker min root beer iskall. Det hjälper inte att den är kolsyrad. Inget hjälper.

Liten varning för root beer utfärdad alltså. Men om du inte vet hur liniment luktar är det säkert en läcker dryck. Typ 14 kronor/burken vid Fridhemsplan.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *