Sömnpiller

I söndags var jag på bio och såg filmen Prince of Persia, som mycket riktigt handlade om en persisk prins. Själva filmen var inte så speciell, det var däremot mitt biosällskap till höger.

Det var mörkt i salongen när jag noterade att en man närmade sig i gången och slog sig ned till höger om mig. Eftersom det fanns en mängd lediga platser just där, tror jag inte att han hade någon biljett, utan listigt hade väntat till filmen hade börjat för att få sitta på plus-stolarna på  min bänkrad.

Det andra jag noterade var att han omgärdades av en viss spritodör och det tredje var att han hade popcorn med sig. Dessa popcorn kryddade han med något från en medhavd ströare. Jisses, vad han kryddade! Trots mörkret kunde jag se en väldig frenesi i kryddarmen och jag tror faktiskt att han hade flera kryddburkar med sig. Kryddoften tog bort lite av spritodören, så jag var inte helt negativ till den. Men lite rädd började jag bli.

Snart ville han ha lite mer plats och flyttade sig ett/sitt säte till höger.  Inte mig emot. Kanske tyckte han att jag luktade illa.

Efter det gick han ut. Sen kom han tillbaka, fortsatte äta popcorn och nu hade han även en godispåse med sig. Vid ett tillfälle lutade han sig över den tomma platsen mellan oss och räckte fram godispåsen. “Godis?” frågade han, men jag avböjde artigt. Mammas forntida förmaningar om att inte ta emot godis av främmande ekade i skallen på mig.

Annars kan jag inte säga att jag blev så störd av honom, där han satt ett par platser till höger om mig. Jag hade ju fullt upp med att följa med i handlingen i filmen. Det var ormar och sand och sandormar och en dolk och en skön mö och en tapper prins. Bataljer rasade och rikedomen bland händelserna var stor.

Tydligen var mannen till höger om mig av en annan uppfattning. För när han hade ätit klart tog han helt enkelt och lade sig över sitt säte + ett. Plus-stolarna hade fått en helt ny innebörd. Jag förstod inte riktigt hur han lyckades hitta en bekväm sovställning med så rejäla armstöd mellan stolarna, men uppenbarligen var han framgångsrik. Möjligtvis hade han gjort det där förut.

Filmen fortsatte medan mannen låg och sov. När filmen slutade och salongen tändes fortsatte mannen att sova och vi övriga på samma rad fick vara tysta och försiktiga för att inte råka väcka honom.

Mitt egentliga biosällskap (det till vänster) undrade om man borde säga till personalen om att det fanns folk kvar där inne. Men jag trodde att salongen nog skulle städas efteråt och att städarna då skulle upptäcka inte bara en massa skräp, kartonger, påsar och läskmuggar i bänkraderna. Utan även en sovande popcornälskare med svagt intresse för persiska prinsar och deras äventyr i öknen.

Och så slutar hela historien. Men om jag hade fel när det gällde städningen, ja då kan det mycket väl hända att du får väcka honom nästa gång du är på Sergels salong 1. För har ingen väckt honom ännu, så sover han kanske fortfarande. Biosalongens egen Törnrosa.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *