Burkskurk

Tidigare har jag berättat om äventyret med hotellen en regnig lördagnatt i norra London, men nu var det över och ett nytt kunde inledas.

Det var måndag och dags att framåt kvällen åka hem till Sverige igen. Men först skulle Far och jag få ut så mycket som möjligt av vistelsen och pliktskyldigast handla julklappar till de närmast firande. Vi begav oss från hotellet i Bayswater in i Hyde Park för att ta oss ned mot finkvarteren och varuhuset Harrods.

Efter en stund konstaterade mitt resesällskap att vi befann oss i Kensington Gardens och inte Hyde Park! Under alla år hade han felrubricerat den här delen av parken, men hädanefter skulle han kalla den vid dess rätta namn. Jag vet inte vad det var som föranledde honom att så noggrant se efter på kartan. Kanske var det någon liten skylt. Hur som helst rubbades hans värld en smula.

Husen och bilarna var lite pråligare där i stadsdelen Knightsbridge och när vi såg lite vilsna ut dröjde det inte länge förrän en äldre gentleman tog oss under sina vingar. Han undrade om vi händelsevis var på väg mot Harrods och erbjöd oss en smart genväg. Vi slog följe och han berättade att han faktiskt hade fått nys om vägen – genom ett hål i en mur – under en spännande belägring av den iranska ambassaden.

Historien var lång och Far och jag försökte förgäves hänga med i alla turer i gisslandramat, som på något sätt var relaterat till gentlemannens dotter (jobbade hon på ambassaden eller låg den på hennes väg till skolan?) och som hade pågått under nästan en vecka med flera offer och krävt en stor polisinsats. Efteråt var Far och jag oense om den där veckan hade inträffat för några år sedan eller för några veckor sedan. Vidare hade ingen av oss förstått hur historien slutade eller kopplingen till det där hålet i muren, som vi hade passerat.

Vi insåg att vår semesterengelska behövde vissa förbättringar men var noga med att tacka artigt för den guidade turen och 10 minuter av en tät engelsk ordström som aldrig tycktes sluta. Väl inne på det luxuösa varuhuset satte vi kurs mot saluhallen och drev omkring mellan diskar med godsaker och färskvaror som heller aldrig tycktes sluta. Liksom det här äventyret.

Min jakt på en exklusiv delikatess att föra hem till Mor hade börjat, men att handla något så tidigt på dagen skulle vara oklokt med tanke på att jag då skulle få bära med mig godsaken hela dagen. Jag avvaktade och inriktade mig på det planerade besöket på Fortnum and Mason senare under dagen.

Historien om terroristerna på den iranska ambassaden fanns kvar i mitt medvetande. Och terroristpolisen som på något sätt hade hjälpt mannen genom ett hål i en mur. Föga anade jag då att jag själv skulle få stifta bekantskap med terroristpolisen. Redan samma dag. Fortsättning följer…

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *