Hotellväta II

Det här äventyret handlar om när jag och Far åkte till London och skulle bo på hotell. Det hela började bra och nu befann vi oss puben/hotellet.

Till slut kom den robuste pubägaren fram till oss. Han var även nu väldigt vänlig, men hade dåliga nyheter. Det hade varit en flooding (översvämning) i hotellet kvällen före. Så mycket som sju, åtta rum hade fått utrymmas. Han beklagade att han hade låtit oss lämna väskorna, men nu hade han bokat in oss på ett annat hotell i närheten. Till ungefär samma pris och med en bättre frukost än hans. Allt var ordnat.

Vi fick hotellnamnet, Majestic Hotel, gatuadressen och en vägbeskrivning (“ta vänster på Seven Sisters road”) och tyckte väl att det ändå var ganska okej. Egentligen var det obegripligt att han inte hade sagt något vid lunchtid, men att tjafsa med robusta pubägare med stora tatueringar låter sig inte göras helt utan besvär.

När vi kom upp på Seven Sisters road tog vi till vänster och började gå. Enligt vår analys skulle vi befinna oss på högra sidan för att husens stigande och jämna nummer skulle stämma. Men något Majestic Hotel såg vi inte. Duggregnet tilltog och byttes successivt ut mot ett allt kraftigare.

Det fanns över huvud taget inte många hus med identifierbara nummer och plötsligt insåg vi att vi hade gått för långt. Åtminstone enligt svenska mått mätt. De här husen hade något hundratal högre nummer än vad som stod på vår lapp. Förvirring. Vi började gå tillbaka, men förstod inte vart alla husnummer mellan 298 och 440 låg någonstans. Vi skulle till 392-394.

Nu kunde man nog kalla nederbörden för ösregn och efter att ha gått ett antal kilometer började vi tröttna. En stund senare var vi tillbaka i det vägskäl där vi hade valt att ta vänster. Far gick in i en butik och frågade om det fanns något Majestic Hotel i närheten. Och faktiskt, butiksägaren pekade åt rakt motsatt håll.

Vi följde hans finger och tyckte att det visserligen verkade ologiskt att gå i den riktningen, men såg nästan genast flera skyltar som vittnade om HOTEL med olika namn. Snart såg vi till och med ett som hette Majestic Hotel. Gatunumren var här ett hundratal nummer högre än i förra korsningen.

Trötta och blöta gick vi fram till receptionen, där en asiatisk kvinna såg förvånad ut när vi uppenbarade oss. Jag förklarade vår situation och att det nu fanns ett rum bokat i mitt namn. Kvinnan såg ut som ett frågetecken. Sen såg hon ut som ett argt frågetecken.

Vad hade gått snett nu då? Fortsättning följer…

3 thoughts on “Hotellväta II

  1. Det verkar som du vill ha en kommentar för att skriva fortsättningen, så här kommer det en. Vad hände på hotellet? Varför var kvinnan arg? Fick ni ert rum eller var ni tvungna att gå ut i regnet igen?

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *