Hotellväta

Redan före resan till London hade jag vissa betänkligheter mot hotellet med rum ovanför en “genuin engelsk pub”. Men lördagen visade sig vara en populär hotellnatt och det fanns inga andra alternativ i en rimlig prisklass. Även i de orimliga prisklasserna var det väldigt urplockat.

När Far och jag anlände till puben på lördagsförmiddagen var den stängd. Nu gjorde det inte så mycket, vi tog en liten promenad i gröna Finsbury park och återvände lagom till att pubägaren slog upp dörrarna prick klockan tolv.

Det var en robust karl i linne och med stora tatueringar, men han var artig och engelskt vänlig mot oss. Visserligen lät han oss inte checka in förrän klockan ett, men väskorna kunde vi förvara i ett låst utrymme i publokalen. Vi berättade att vi skulle återkomma under kvällen och han sa att vi var välkomna tillbaka. Mina farhågor kanske var obefogade trots allt.

Dagen gick och efter att vi hade sett en fotbollsmatch som slutade vid femtiden, var det dags att checka in och pusta ut en stund på rummet. Den här gången var puben mer välfylld och pubägaren, som var ensam i baren, hade fullt sjå med att tappa upp öl till törstiga gäster. Men han noterade vår ankomst och sa att han strax skulle hjälpa oss.

“Strax” är ju inget fast begrepp så vi fick vänta en stund. Men vi var så glada över Arsenals vinst över Stoke och att stå inomhus och slippa det lätta duggregnet. Dessutom visades en annan fotbollsmatch på de stora skärmarna på puben. Det gick ingen nöd på oss.

Men så hände något som förändrade situationen radikalt. Fortsättning följer…

3 thoughts on “Hotellväta

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *