Kaniner på stan

Som boende i innerstan har jag under de senare åren sett hur kaninerna blivit allt fler. För länge sen blev jag intervjuad i lokaltidningen (en reporter och fotograf stoppade mig när jag joggade vid Karlberg) om möjligheten att skjuta delar av kaninbeståndet. Det var en sån där enkät där en pyttebild på mig publicerades tillsammans med fyra andra – och våra kortfattade åsikter.

Något överraskad blev jag när jag var ensam om åsikten att det nog var bra att minska antalet kaniner medelst gevär. Inte ens militären bredvid mig i tidningen ville använda bössan, utan intog en mer human hållning. I sammanhanget framstod jag som en djurhatande galning och det är möjligt att mitt foto kan ha bidragit.

Nu läser jag i DN att Stockholms vildkaniner ska utrotas och tycker att det tog väldigt lång tid för mig att till slut få lite upprättelse. I artikeln framgår det mycket riktigt att “gullighetsfaktorn” är vad som hindrat jaktens effektivitet och att matandet från dagis och privatpersoner knappast har hjälpt till att få bort dem. Min inställning är att kaninerna inte hör hemma i stan och att det är en onaturlig miljö för dem; dessutom förstör de tydligen parker för miljoner.

Fortfarande finns det dock människor som stretar emot. På organisationen Djurens Rätt vill man förespråka en dialog för att hitta andra lösningar men har inte själva några färdiga recept* för att minska kaninstammen. Det är en intressant tanke att försöka tala djuren till rätta, men jag tror inte att det låter sig göras.

Usch, jag kan tänka mig att det här rör sig om såna där aktivister som släpper ut djur från pälsfarmar; djur som sen svälter ihjäl eller far illa på annat sätt, eftersom de inte klarar sig i den miljö de då hamnar i. Var sak på sin plats, säger jag. Förnumstigt. 

* Djurens Rätt kanske skulle ta kontakt med organisationen/lunchalternativet “Dagens rätt”…?

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *