Avslutningsfest

Nyss var jag på fest. Avslutningsfest med mitt fotbollslag. Vi hade för en gångs skull anledning att fira, efter att både A-laget och B-laget lyckats avancera från sina respektive serier långt ner i det lokala seriesystemet. Samtidigt hade damlaget tydligen klarat av att hålla sig kvar i sin serie, trots saknaden av en riktig målvakt under året.

Eftersom herrlaget befunnit sig i någon sorts karantän de senaste åren, efter en incident på en fest strax efter millenieskiftet, var detta första gången på länge som dam- och herrlag tillsammans anordnade en tillställning. Möjligen beroende på att damlagets medlemmar under årens lopp successivt bytts ut och minnet från förr suddats ut*.

Nåväl. Jag fick sitta bredvid M, som visade sig ha hånglat med Fredrik Ljungberg för ett antal år sedan. Stort. Kanske lite väl stort för vår yttermittfältare L, som vägrade släppa samtalsämnet under hela middagen. Det blev snart tydligt att våra andra nära-kändis-upplevelser sträckte sig till att ha suttit bredvid Joe Labero på en flygresa, att en tidigare spelare i vårt lag hade hånglat med Victoria Tolstoy (innan hon blev känd), att ha samma namn som en allsångsledare i SVT och att ha delat hotellrum med Bojan Djordjic (fotbollsprofil på TV4). Hur vi än försökte stod vi oss slätt mot M. Fascinationen över Ljungberg (“vadå, hälsar ni på varandra?”, “tror du det kan bli någon fortsättning då?”, “hur känner din kille inför det där?”) kändes alltmer sjuklig hos L, som aldrig ville sluta prata om honom.

Jag fick pris. Det var för att jag varit på flest träningar under året som gått. Uppe på scenen fick jag ta emot hyllningar och höra den lustiga motiveringen/presentationen. Den anspelade på att vad som helst kunde försiggå – jag kom och tränade ändå. Det var nästan helt sant och jag fick en stor applåd och en liten pokal.

När där blev dansgolv och bar, gick jag omkring med min pokal och folk kom fram och gratulerade. Med en massa hög musik i öronen hörde jag visserligen inte vad de sa, men jag tyckte att det var trevligt. Medalj hade jag runt halsen också, som ett bevis på seriesegern. Den glada tjejen Y samlade på medaljer (lånade) och hade säkert fyra stycken runt halsen och prydligt instoppade i (?) sitt dekolletage. Det var fint, men jag stoppade ner min i den egna fickan istället, osäker på chansen att få tillbaka ett utlånat pris senare under natten.

De frostiga relationerna mellan dam- och herrlag var nu ett minne blott och mot slutet av natten talades det redan om ett gemensamt träningsläger på Åland framåt vårkanten. Jag tror också bestämt att vi blev inbjudna till damlagets nästa fest någon gång i vår. Natten fortsatte med dans och musik; vin, kvinnor och sång; och glädjen visste inga gränser när de 400 vännerna och bekanta hade anslutit. Och för att inte vara förtjust i fester får jag erkänna att jag hade en riktigt glad och nöjsam kväll.

* Det var före min tid i föreningen så jag känner inte till de olyckliga omständigheterna och hade definitivt inget med dem att göra.

—–

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *