Teskam

Jag ska brygga mig en kanna te och öppnar skåpet med alla burkarna och påsarna. Till slut fastnar min blick på en liten genomskinlig plastpåse med något som ser ut som bollar. Jag har fått tebollarna  i present någon gång och det har sagts mig att de vecklas ut till fina blommor när de läggs i hett vatten.

Det här har jag aldrig prövat förut och när vattnet har värmts och hällts i kannan är det dags att pluppa i en boll. Sagt och gjort. Efter en stund har blomman liksom slagit ut och det luktar… förfärligt. Jag är ingen stor fantast  när det gäller grönt te men det här är inte alls gott ens i sin egen genre.

Tekannan hälls ut redan efter ett par munnar och jag sätter på nytt vatten på spisen. Nästa kanna stoppar jag en hederlig gammal tepåse i och jag känner mig som en kulinarisk katastrof. Som ett litet barn som häller ketchup på alla maträtter. Som en turist som letar efter McDonalds istället för lokala specialiteter. Som en dryckespöbel.

Här kan jag få dricka något som förmodligen är fint och dyrt te från en butik med asiatisk expertis.  Kanske är det till och med en gnutta magiskt och har helande krafter. Drakar och andra väsen kan ha varit inblandade i framställningen. Men jag väljer min trygga tepåse. Det smakar bekant.

Det är med stor skam jag avnjuter min andra kanna te. Dessutom dricker jag mitt te med rejält med mjölk. Men det behöver vi inte berätta för någon.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *