With

Jag var väl lite slutkörd efter min löprunda runt Kungsholmen och funderade därför någon sekund för länge innan jag svarade på frågan

-Excuse me, do you speak English?

från mannen som just hade parkerat på Kammakargatan.

-Yes, sa jag till slut.

-Oh, okay. Do you know if I’m allowed to park here?, sa han. Eller någonting liknande. Frågan gällde hur som helst huruvida parkering var tillåten där han ställt bilen.

Jag tittade efter och såg att han ställt sig mitt i en lastzon utanför en restaurang. I all min vimmelkantighet och vätskebrist hade jag sinnesnärvaro att minnas att den där lastzonen inte är tidsbegränsad utan har stoppförbud dygnet runt året om. Där fick han helt klart inte stå.

-Ahm… No. Not with the yellow line, sa jag och pekade mot trottoarkantens ilsket gula linje.

“With”? Var fick jag den prepositionen från? Skulle han inte få parkera “med” den gula linjen? Min högstadielärarinna Britt Lundin skulle ha gett mig en mycket förvånad blick om hon varit närvarande. Jag blev själv överraskad när jag hörde mig säga ordet.

Mannen med den tydligt amerikanska accenten verkade inte haka upp sig så mycket på mina grammatiska svårigheter, utan förstod ändå den ungefärliga betydelsen av min negativa respons. Och att det var någonting “med” den gula linjen som förhindrade hans parkering. Han körde iväg.

Själv smet jag in i min port och hoppades slippa fler språktester innan jag fått vila ut lite. Prepositioner är knepiga.

One thought on “With

  1. Hehe. Jag, som faktiskt OCKSÅ hade Britt som lärare vet exakt hur blicken skulle se ut. =)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *