Ögonkontakt

För någon månad sedan var jag på väg på Drottninggatan tidigt på morgonen. Den arla stunden till trots hade de letat sig ut och ställde sig i vägen för mig: de där människorna som vill ge mig flygblad, reklam eller produktprover; vill få mig att delta i en marknadsundersökning eller skänka pengar till dem eller en organisation som de jobbar för; vill sälja telefonabonnemang eller en tidning för hemlösa.

Min taktik var den vanliga: lurar i öronen, blicken fäst i marken, undvika ögonkontakt och mumlande skaka på huvudet.

Men vid korsningen med Kungsgatan hade de ställt upp med fyra varselklädda krigare och jag kunde inte komma undan. En av dem tog ett par steg mot mig och räckte mig någonting som jag tog emot. Han (eller hon, min blick var någon annanstans) sa någonting och jag mumlade “tack” och promenerade vidare.

Efter några steg tog jag mig en titt på vad det var jag hade i handen. Det var inte något flygblad, utan en gul tablettask. När jag läste budskapet på den kändes det som att den talade direkt till mig:

Ta ögonkontakt innan du går över gatan

Ett stort öga illustrerade instruktionen, som om texten inte var tillräcklig. Det var Polismyndigheten och Stockholms stad som ville berätta att fotgängare visserligen har företräde vid obevakade övergångsställen, men att man måste ta hänsyn – och ögonkontakt – innan man kliver ut i gatan.

Jag fick lite dåligt samvete. Här hade jag just gjort precis tvärtom mot vad man ska göra. Och så hade jag ändå fått en tablettask med frukttuggisar. Men till mitt försvar ska sägas att det ju bara är folk med flygblad och grejer i händerna som jag undviker; bilister vill jag gärna få ögonkontakt med. Om inte annat av ren självbevarelsedrift.

Så man kan säga att det var Stockholms stads utsändas fel att jag naglade fast blicken i gatan. Ja. Så var det.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *