Garagebil II

Som jag berättat tidigare har jag haft lite problem med bilen. Mitt telefonsamtal till Volkswagen Stockholm bekräftade mina farhågor om att hembesök inte var att tänka på. “Nä, vi åker ju inte hem till folk, vänta så ska du få prata med någon på vår verkstad…” sa damen i luren, men där hade ingen tid att svara. Jag ombads återkomma.

Igår åkte jag ut till garaget. Efter att ha kontrollerat att mina observationer var korrekta (inget klick men en lysande lampa på instrumentbrädan vid startförsök) gick jag helt enkelt ned till Volkswagens märkesverkstad på Hammarby fabriksväg. Jag fick så småningom tag i en person som berättade att väntetiden på reparation var åtminstone en och en halv vecka och att jag i så fall var tvungen att bogsera dit bilen.

När jag började berätta om felet, blev mannen i kundmottagningen mer engagerad och hjälpsam. Han tyckte att det vore synd om jag skulle släpa dit bilen, och betala 1400 kronor i onödan, om jag kunde lösa problemet själv. Förmodligen antydde bilmodellen (en Golf från 1983) att jag inte hade jättelika ekonomiska resurser till mitt förfogande.

Mannen berättade att batterier har en benägenhet att kortslutas om de blir helt urladdade. Då är det bara att köpa ett nytt. Han frågade om strålkastarna lyste när jag hade försökt att starta med kablar. Det borde de göra om batteriet var okej. Det visste jag inte, men lovade att testa. Sen sa han att jag kunde koppla loss mitt batteri och starta direkt från det “friska” i andra änden av startkablarna. Då borde bilen till och med starta, som jag uppfattade det.

Jag lanserade lite försiktigt min teori om solenoiden, men den verkade avfärdas eftersom lampan på instrumentbrädan lyste. Om jag inte missuppfattade det hela. För jag kan inte riktigt begripa varifrån den lysande lampan får sin ström – från ett batteri som inte fungerar? – men solenoiden ska jag hur som helst lämna för ett ögonblick åtminstone.

Batteriet, alltså. Jag trodde att jag var säker för en överskådlig framtid i och med mitt köp av ett nytt batteri för några år sedan, men tydligen var det inte helt underhållsfritt. Nu vet jag inte om allt hopp är ute för mitt gamla batteri, eller om jag kan ge det någon sorts nytt liv om jag fyller på lite vätskor…? Nej, det här med ström, gnistbildning och kortslutningar bör man nog ha respekt för. Ett batteriköp kan jag kosta på mig; en ögonoperation eller hudtransplantation efter att ha blivit dränkt i batterisyra är nog smärtsammare, inte bara för plånboken.

Nytt för- och felsök ikväll eller imorgon. Jag fick faktiskt lite nytt blod i och med den vänlige Volkswagen-mannens engagemang. Ett tag kändes det helt tröstlöst, nu bara halvt.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *