Dålig PR

Som byfadder hos SOS-Barnbyar får jag två gånger om året en liten rapport om läget i byn. En gång vid jul och en gång runt midsommar. Brevet från bychefen (“Director of SOS Children’s Dar Bouazza“) är skrivet på lite knackig engelska, åtminstone tycker jag själv att den inte är så enkel att begripa, och ska väl fungera som någon sorts PR-text för byn och dess verksamhet.

Ibland höjer jag på ögonbrynen över vad jag får läsa, men brukar då skratta lite ansträngt åt det som jag väljer att kalla för charmiga kulturkrockar. Jag vill inte gå in och detaljstyra över vad (mina) pengar går till nere i Marocko, det finns ju expertis anställd som vet vad barnen där behöver. Däremot undrar jag om de här breven verkligen tjänar sitt syfte och om de fokuserar på rätt saker, rent PR-mässigt.

Den vardagliga verksamheten beskrivs sparsamt, istället ligger tyngdpunkten i att skildra speciella händelser som hänt sedan sist. Tanken är nog god, men jag tror att det ger en lite skev bild av bylivet. Ofta rör sig händelserna om religiösa högtider som firats i byn med omnejd. Festerna har exotiskt klingande arabiska namn, men är tyvärr svårgooglade (möjligen beroende på att det är franska versioner av de arabiska orden).

Gårdagens rapport från Mustafa Yacouti inleds med att berätta att barnen i byn har “experienced a life that is rich in activities during this first semester of 2007“. Den första religiösa tillställningen, Aid Al Adha, är tydligen en offerrit där ett får slaktas till allmän åsyn. Jag är ingen stor anhängare av offerriter i allmänhet och hoppas verkligen inte att slakten är inhuman eller att djuret får lida. Dessutom lär en bagge kosta ungefär motsvarande en månadslön – och det är nog där jag har min största invändning. Det måste gå att köpa något bättre för pengarna.

Planen med mitt engagemang är att minska mitt dåliga världssamvete, inte att mina pengar ska gå till inköp av sånt som ger mig mer dåligt samvete. Nu måste jag förlika mig med tanken på ett får som förblöder inför storögda småbarn med trasslig bakgrund. Jag binder ris till egen rygg. Planen har brister.

I brevet får jag sen veta att byn försöker öppna upp sig mot resten av samhället och hjälpa fattiga familjer som bor i närheten. Därför har den organiserat en gigantisk omskärelseaktivitet, där 40 små pojkar har blivit av med sin förhud! Jag har ingen lust att lägga mig i ingreppet som sådant, men hoppas även här bara att ingen har utsatts för något obehag och att det finns pengar till rejält med bedövning.

Nästa stycke handlar om “ytterligare en viktig händelse”, som Mr Yacouti skriver, nämligen att tre av byns barn har deltagit i en tv-film i marockanska kanal 2. Även om jag förstår att det var en stor grej för dem, blir jag lite förvånad över stoltheten över att barnen fått “approach the far away world of showbiz and the cinema“. Både galapremiären, med skådespelare och journalister på en stor biograf, och tv-premiären med andäktiga familjer framför tv-apparaterna – beskrivs som om det är något betydelsefullt man åstadkommit. Jag är tveksam. Är målet med byarna att få in barnen i kvällstidningarnas fredagsbilagor och veckotidningarnas mingelreportage?

Efter en relativt lång, faktiskt upplyftande passage om barnens fritidsaktiviteter, där speciellt engagemang lagts vid de handikappade barnen, går texten in på hälsa och sjukvård. Jag hoppas att det är språkförbistringen som gör det, men här får jag intrycket av att arbetet i den sektorn inte förknippas med så mycket positivism som andra delar av rapporten.

We would like to draw attention to the fact that our main difficulty this semester has been to take charge of two cases: a boy who suffers from renal insuffiency, and a deaf-and-dumb girl, both cases necessitating a special follow-up, long and especially costly, du both to the frequent visits to the specialists and medical laboratories, and specialized centres. Add to all this, the cost and quantity of medicines they are bound to.

Jag kanske är knasig, men tycker nog inte att Mr Yacouti behöver be om ursäkt för att byn sjukvårdsarbete är kostsamt (han behöver heller inte använda uttryck som “deaf-and-dumb”). Om det är någonting som jag verkligen vill lägga mina pengar på, är det medicin till sjuka små barn. Att de får träffa kompetenta läkare är ju en förutsättning för att det ska finnas några barn kvar i byarna.

Ja ja. Lite så här brukar jag alltid känna i någon vecka efter rapporten. Sen har jag ruskat av mig det hela och glömt bort mina invändningar. Vilka lustiga traditioner de har i andra delar av världen. Haha :-/ Så exotiska och olika värderingar det finns. Haha :-/

One thought on “Dålig PR

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *