Örebro – BP 4-0 (0-0)

Det var ju olyckligt att säsongens andra ras skulle komma mot just den argaste konkurrenten kring nedflyttningsstrecket. Jag satt och lyssnade på eländet på radio och var ganska hoppfull efter den första halvleken. Åtminstone en pinne verkade inte helt omöjlig att bärga och det stod 1-6 till BP i avslut på mål.

Men efter att ha tvingats byta ut Tolle Lagerlöf på mittfältet rasade visst allt ihop efter några minuter. Målen rann in i en strid ström och på tv-bilderna såg de ganska enkla ut. Ingen press på bollhållaren resulterade som vanligt i “kanonskott” som var “otagbara”.

Matchen tycktes påminna mycket om den fruktansvärda träningsmatchen mot AIK i vintras, när allt såg okej i halvtid. Sen var det morsning och goodbye. Det är som om tankeverksamheten slutar i och med att laget släpper in mål. Målen kommer så sällan ensamma, utan nästan alltid i klump. Stora klumpar om tre, fyra stycken.

Nu börjar läget bli allvarligt för pojkarna. Det här var en sån där match som man måste vinna om det ska bli något andra år i Allsvenskan. De kommande bataljerna ser nu allt viktigare ut och mötena mot Gais och Gefle känns kusliga. Poäng där skulle smaka fågel och ta bort den här bittra eftersmaken.

Det som är jobbigast är insikten om att Brommapojkarna faktiskt inte är bättre än så här. Men jag vägrar ta del av den och tänker på humlor som egentligen inte borde kunna flyga, men gör det ändå eftersom de inte är så väl bevandrade inom aerodynamik. Om BP tror att det kan gå vägen tänker jag inte säga emot. Heja!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *