Inbrottsfortsättning

Som jag skrev för några timmar sedan var det alltså inbrott mittemot mig i natt, när jag låg och sov. Efter en stunds rejält bultande hörde jag hur en ruta krossades och någonstans då vaknade jag och flög upp.

Ett par killar stod med verktyg och tog sig in i en tom kontorslokal mitt emot. Mitt fönster var öppet och jag tyckte inte alls att det såg så bra ut. Jag ropade “Hey!” ungefär som jag gör när jag vill uppmärksamma en fotbollsdomare på en ojusthet som han tycks ha missat. Ingen större reaktion från förbrytarna. Jag ropade igen. Då vände sig en av dem om och tittade upp mot mig. Hastigt drog jag mig tillbaka in i lägenheten, eftersom jag inte gärna ville bli ett sånt där hotat vittne som jag ibland läser om. Min tanke var att skrämma iväg dem, men det gick uppenbarligen inget vidare.

Efter någon minut var de klara och återvände genom den krossade rutan. Den ene hade fått med sig ett byte och sprang österut, medan den andre släntrade efter och gick i sakta mak i samma riktning. Aningen lustigt var att den något långsammare brottslingen tog av sig sin huva och exponerade sitt ansikte än tydligare för mig.

Jag hörde en bil starta och hoppades att den skulle åka förbi, så jag även den här gången kunde registrera registreringsskylten. Men nä. Bilen åkte någon annanstans.

Sen kom polisen och började styra upp, medan jag själv bloggade lite och återvände till sängen. Men jag somnade inte förrän vid tretiden. Nu har jag rapporterat händelsen till Norrmalmspolisen (jodå, telefonköer och hänvisningar idag också) och hoppas att allt ordnar upp sig. Men mina vittnesuppgifter var inte så mycket att hänga i granen den här gången: två män i åldern 15-25, varav åtminstone den ena bar huvatröja och var färgad, hade verktyg som de slog sönder ett fönster med och förmodligen tillgång till en bil.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *