Julklappslycka

Traditionen att ge julklappar brukar alltid vara upphov till viss ångest och stor tankemöda. Men i år hade jag nästan oförskämt fina förutsättningar och kunde knappast misslyckas. Vi är ju inte så många i familjen och därför hade jag bara fem personer att tänka på: Syster + Systers man, Mor, Far och Farmor.

Syster + Systers man har nyss gift sig och fått hur många bröllopspresenter som helst. De verkade fortfarande vara tacksamma och dem hade jag kunnat ge vilket skräp som helst. Med en så fin fruktskål i formen av en frukt kunde de inte begära något mer. Men jag gav dem den där Planet Earth-boxen som de önskade sig. Rimmet och paketinslagningen fick dem att (spela) förvirrade, men glädjen gick inte att ta miste på när de såg naturfilmen uppenbara sig inuti allt tidningspapper.

Mor och Far är också väldigt tacksamma att ge presenter till. De förefaller bli glada bara jag dyker upp och hälsar på i Hammarbyhöjden. De önskar sig ingenting och förväntar sig ingenting. Perfekt. Men jag gav dem den absolut billigaste dvd-spelaren jag kunde hitta. Nu fick jag ju i och för sig ta mig ut till Veddesta och virra omkring ett tag innan jag fick tag på den, så arbetsinsatsen (“det är tanken som räknas”) var mycket större än det faktiska värdet. Förmodligen var det rimmet som fick Mor att tro att paketet innehöll en bildskärm och inte ens när de hade plockat ut dvd-spelaren ur kartongen var de helt på det klara med vad det var. Jag fick förklara dels det, dels vad de kunde ha den till. Möjligtvis ett litet antiklimax, om än inte helt oväntat.

Sen fick Far den mästerliga engelska komediserien “The Office” på dvd. Det var delvis därför jag gav dem en maskin som skulle kunna spela filmen. Han ska nämligen bli direktör och då tänkte jag att han behövde influenser från ett engelskt kontor.

För rättvisans skull skulle Mor ha ytterligare en julklapp. Ja, jag vet, jag skämmer bort det gamla paret, men det är ju jul bara en gång om året. Så Mor och jag ska gå på riktig bio någon gång snart. Medan Far sitter hemma framför tjuåttatummaren (så liten och trång) går Mor och jag och ser film (i riktigt stor salong). Jag ska dessutom bjussa på fika i anslutning till filmen. Det blir en kväll att tala länge om! Hoppas bara hon inte väljer en tjejfilm. Eller en pansjofilm.

Farmor var för gammal (92) och trött för att åka över hela Sverige till oss i Hammarbyhöjden. Så jag bakade chokladkaka och chokladfudge och skickade med mina föräldrar som skulle hälsa på henne i Dalsland under mellandagarna. När jag ringde på juldagen hade gåvorna ännu inte anlänt, men hon var så glad över att prata med mig en stund. Vi kalasade visserligen på godsakerna redan på julaftonen, men Farmor fick sig en rejäl dos av allt. Även Syster fick fudge med sig hem till Tullinge. Gotter till alla!

Eftermiddagens höjdpunkt för mig är alltid när jag får läsa upp mina julklappsrim för en hänförd församling (på fyra personer) där ansiktsuttrycken växlar mellan fasa, glädje, förvirring, skratt, skenbar insikt och så tillbaka till förvirringen igen. Annars är offentliga muntliga framträdanden min stora skräck, men den här publikstorleken är precis lagom för mig.

Efter att rimmet är uppläst lämnar jag över paketet och så börjar de öppna. Och de låtsas att de inte har en aaaaning om vad det är – och jag hoppar upp och ner som ett litet barn – och jag säger “vad kan det vaaaara!?” – och de låtsas vara helt fel ute i sina funderingar – och jag förleder dem, möjligtvis lätt fnittrande, vidare ut på fel spår – och så ser de till slut vad paketet innehåller och utbrister “Jaaaaaså, det var SÅ du tänkte!” – och jag flämtar “Ja, ja, ja! Precis!” – och vi skrattar och jag är helt andfådd av total lycka. Och så går vi vidare till nästa paket – med exakt samma händelseförlopp. Jag älskar det. Och de ser att jag älskar det. Och de spelar med.

I år blev det så att mitt eget paketöppnande fortsatte när övriga var färdiga med sina. Där satt jag och öppnade och öppnade och fick finare och finare gåvor. Det var teer och honung, presentkort på fisk, säsongsbiljett till Brommapojkarnas matcher, en tidningsprenumeration och ett efterlängtat blandband (fast cd) med operahits. Och mycket mer.

Vilken lyckad julafton! Det där får vi göra om nästa år! Men förändringens iskalla vindar har börjat blåsa. Det unga paret väntar tillökning och jag befarar att jag inte är familjens minsting nästa gång det firas jul. Då måste jag dela uppmärksamheten med ett (annat) barn och där tror jag inte att jag kan konkurrera. Det gamla paret verkar redan glädjas oproportionerligt mycket och eventuellt tvingas jag att vidta åtgärder. Hemma på min gata inne i stan sägs det finnas en dam som har sålt alla sina ungar. Och hon tycker bara att det är sköööönt. Jag kanske kan sälja mitt syskonbarn på ett liknande sätt till någon hugad spekulant. Jag har ett år på mig. Planen är inte ny, inte klok och inte bra. Och kanske just därför genial*.

Jaja, vi får se hur det blir med det. Nu ska jag glädjas åt julen 2008 ett bra tag.


* Kära Syster, jag vill poängtera att det här inte är en realistisk plan eller tanke utan endast dikt, fiktion, fantasi, hittepå (med ditt namn bör du vara väl förtrogen med detta). Malin blev faktiskt inte sur på Stina heller och Skrållan kom ju hem. Ta det lugnt.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *