Franskdesperation

Jag är uppenbarligen inte helvass på det här med att ladda ned film till datorn. I veckan försökte jag ta hem HD-versionerna av de tre senaste avsnitten av en amerikansk serie om desperata hemmafruar, men filformatet verkade inte vara kompatibelt med programvaran på min stationära dator. Därför fick jag flytta över de rejält tilltagna fil(m)erna till den bärbara, nu fungerande, enheten placerad vid femtiotummaren.

När jag spelade upp avsnitten på den stora teven upptäckte jag att undertexterna var på franska. Originalljudet var kvar, så ingen större fara var skedd, men eftersom jag inte har läst ett ord franska i skolan kändes texterna som pärlor åt svin. Det konstiga var att jag titt som tätt kom på mig med att läsa dem – utan att begripa – och på så sätt missa vad de sa där i bakgrunden. Så fick jag spola tillbaka och försöka koncentrera mig.

Det stod “salut” och “merde”, som jag kunde utläsa betydelsen av. Men också en massa rappakalja som jag inte alls hade någon behållning av. Ändå vandrade blicken fram och tillbaka i nederkanten av bilden. Jag hade svårt att slita mig från de där märkliga orden som uppenbarade sig för mig.

Jag undrar hur språkbegåvad man måste vara för att kunna tillgodogöra sig texter på ett helt nytt språk, tillsammans med ljud från ett annat språk (engelska) som man inte heller helt behärskar. Vidare undrar jag om det inte hade varit ännu mer irriterande med fransk text till en svensk film.

Kanske går det omedvetet in en massa glosor i skallen på mig när jag slötittar på sånt här. En vacker dag vaknar jag och och pratar flytande franska! Möjligtvis blir ordförrådet något skevt, med en tonvikt på svordomar och amerikansk kultur. För att inte tala om dialekten, som är präglad av min svenska härkomst. För i min värld blir det [sal’ut] och [‘märde] och jag är noggrann med att inte strunta i någon endaste stavelse eller bokstav när jag ljudar fram orden i tevesoffan.

En lösning vore att se några filmer från Frankrike med engelska undertexter. Då skulle jag höra det rätta uttalet och samtidigt förstå handlingen. Eller varför inte svenska undertexter och till och med få med mig nyanserna i språket.

Problemet är att fransmännen gör så konstiga filmer, som jag inte vill se. Annars kan man ju tycka att det borde finnas ett gäng minst lika desperata hemmafruar i det franska samhället. De borde representeras även bland teveserierna.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *