Dagens Nyheter (forts.) 2

Mitt äventyr med Dagens Nyheter fortsätter (jag har berättat tidigare och ännu tidigare om ärendet).

I helgen ringde en kvinna från DN. Anledningen var att de inte hört av mig på ett tag och saknade mig som prenumerant. Nu frågade hon mig om jag hade någon morgontidning idag. Frågan var inte helt lätt att besvara, eftersom jag sen en tid spelar någon sorts dubbelspel gentemot DN; jag har dels en väntande halvårsprenumeration sen november, dels en gratisvariant som mina föräldrar som trogna DN-läsare har fått skänka mig.

Under bråkdelen av en sekund genomgick jag en inre kris. Ljuga för den vänliga damen i luren? Nej! Rakryggat yppa sanningen? Ja! Jag sa som det var: “Jag får redan DN varje morgon.”

Kvinnan suckade. Hon förklarade trött att det här var nackdelen med att ha flera system, med många olika erbjudanden som erbjöds kunderna. Hon förhörde sig om min adress för att inte behöva störa mig framöver. Det verkade inte vara första gången hon var tvungen att framföra ursäkten. Innan vi avslutade samtalet, sa jag att jag faktiskt inte visste hur länge till jag skulle få DN. Svaret var oväntat: “Det verkar som att det är till den 25 maj, men vi hör av oss i slutet av april, så får vi se…”

Det här var förbryllande. I så fall skulle det vara ganska exakt ett halvår efter beställningen av den prenumeration som aldrig kom igång i slutet av november. På något sätt förefaller den ha förväxlats med gratisvarianten som nu antagit dess skepnad.

Jag tolkar det här som att jag är en legitim prenumerant på DN sedan början av året fram till slutet av maj. Allt till det facila priset av 0 (noll) kronor. I konkurrensen med gratistidningar som Metro och Stockholm City, tycks DN följa efter prismässigt. Dessutom bär någon ut tidningen till mig varje morgon. Om DN dessutom bjussade på frukost vore jag helnöjd – men man kan väl inte få allt.

—–

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *