Tandläkarbesök

Idag ska jag till tandläkaren. Jag var där för ett par veckor sedan och nu ska jag tillbaka. Det är inget jag ser fram emot.

Men vi kan ta det hela från början. Under hela min uppväxt gick jag till tandläkare Anna-Karin vid Brommaplan, men när hon pensionerades och jag hade flyttat in till stan tyckte jag att jag borde byta till någon närmre. Så när jag fick en tandläkartid av Folktandvården Brommaplan, ringde jag och avbokade den och sa att jag tänkte söka upp en annan tandläkare framöver.

Tiden gick. Tänderna fungerade. Mitt behov av tandläkarvård var inte akut och det kändes också lite punkigt att jag hade tagit mig ur systemet. Nu var det upp till mig själv att se till att tänderna satt kvar. Men efter några år började samvetet att tala och så fick jag se en nyhet om att Folktandvården erbjöd stand-by-tider med undersökningar till halva priset.

Sedan dess har jag försökt att boka, men alltid har någon annan hunnit före mig till de eftertraktade tiderna. Inte förrän den 29 oktober blev det min tur och jag var lycklig vinnare av en tandläkartid på Dalagatan.

I receptionen sa jag att jag hade en tid hos tandläkare Sunnercrantz. Människan bakom luckan sa “Carl Petter… …” och jag väntade på att hon skulle säga mitt efternamn. Hon hade prickat rätt med mitt för- och mellannamn. Nu återstod bara kronan på verket. Men hon stannade där. Sen tittade hon på mig och tyckte att hon bollat över bollen till mig. Jag sa “ja” och ombads ta plats i väntrummet.

Eftersom jag var lite sen behövde jag inte vänta länge. Nästan omedelbart kom en ny dam och sa “Carl Petter…?” och den här gången insåg jag det meningslösa i att vänta in mitt efternamn. “Ja”, sa jag och följde efter in i ett rum.

Jag vill minnas att jag lyckades förekomma själva tandläkaren, som satt och väntade i rummet, genom att raskt presentera mig som “Calle” när hon började treva bland sina papper. Nu i efterhand har jag förstått att det finns en känd Karl Petter som varit/är någon sorts förvirrad bonde i behov av fru. Varför Folktandvården tror att jag över huvud taget använder mitt mellannamn är oklart, men jag vill inte alls bli förknippad med denne värmlänning. Inte på något sätt.

Nåväl. Undersökningen gick bra och jag ställde lagom intresserade frågor om tandtråd och tandvård för att slippa få skäll och tjat. Det gick bra. Det visade sig också att jag hade rätt till en tandvårdscheck på 300 kronor, i och med det nya tandvårdsstödet. Så för undersökningen skulle jag betala 0 kronor istället för de egentliga 615! Varför har jag inte gjort det här tidigare? undrade jag och tyckte att det var en fin dag.

Men så kom jag ihåg hur det brukade vara. “Det ser bra ut, men den här lagningen har viss lossnat. Det ser ut som att det har bildats lite karies under den. Och den här tandstenen kommer du inte åt själv, den måste vi ta bort”. Alltid är det nånting som ska rättas till. Aldrig är allting helt perfekt. Åtminstone inte hos tandläkaren. Till henne måste man alltid på återbesök.

“Då ska vi se… När du kommer tillbaka blir det 1000 kronor för lagningen och 400 för tandstenen, så 1400 kronor kommer det kosta nästa gång” sa tandläkaren helt utan skam i kroppen. Plötsligt ångrade jag mitt initiativ att boka tiden. Men nu var det för sent. Det är en sak att liksom ljudlöst slinka ut ur systemet, en helt annan att förklara för en tandläkare att man inte ämnar ställa upp på den rekommenderade behandlingen. Det tror jag inte ens går. Så nu är jag fast igen. Tillbaka i systemet.

Jag misstänker att gamla Anna-Karin inte gjorde ett helt acceptabelt jobb när hon lagade min tand för ungefär… fem? år sedan. Och det ska jag få betala för nu. Hon borde förstås gjort en lagning som inte lossnade, tycker jag.

Idag är tiden för mitt återbesök. Jag kommer presenteras som “Karl Petter” i väntrummet och sen få munnen bedövad. Lätt dreglande och gravt sluddrande kommer jag sedan att gå ut från tandläkarmottagningen och bege mig till jobbet. Ettusenfyrahundra kronor fattigare.

Man ska aldrig laga saker som (man) inte (vet om) är trasiga.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *