Spinninghuliganer

кухненско обзавежданеSpinning är en trevlig träningsform. Den bygger på att det framför en grupp av träningscyklar sitter en glad tjej och är överdrivet entusiastisk, för att på så sätt få träningsdeltagarna att härda ut det ganska ansträngande passet. Hon har tajt linne, stort leende och ett extremt gott humör. Kanske har hon ADHD, kanske har överkonsumerat kaffe eller bara ett stort mått av överskottsengergi.

Det är alltså väldigt glatt och positivt. Visserligen kan hon låta tuff när det är som jobbigast, men sen försäkrar hon alla om att de är jätteduktiga och att hon är imponerad av alla.

Därför blev jag en smula förvånad över kvällens pass i KTH-hallen. Det började med att spinningledaren, som vanligt, frågade om vi skulle öppna dörren ut. Eftersom syret i spinningsalen har en tendens att ta slut och det på sommaren blir väldigt varmt, brukar en dörr som leder ut i friska luften ställas lite på glänt.

“Nej! Då fryser jag ju ihjäl”

var det oväntat aggressiva svaret från den unge mannen närmast dörren. Spinningledartjejen hajade till. Det här var hon inte riktigt beredd på. Själv hade jag heller aldrig varit med om detta; i alla år har jag uppfattat frågan som närmast retorisk. Men ännu mer överraskad blev jag när jag hörde ett par röster från andra sidan lokalen.

“Ja, säkert. Det är femton grader ute… Du fryser säkert ihjäl!”

“Fan, det finns ju aldrig nån luft här inne!”

Längst bort från dörren, där luften säkert är allra sämst, satt det uppenbarligen ytterligare ett par herrar som hade onormalt höga halter av adrenalin eller testosteron i kroppen.

“Jamen, gå ut och ta en cykeltur där då!”

svarade nu den lättfrusne och stämningen blev allt sämre. Spinningledaren var inte längre lika glad, men sa någonting i stil med

“Hörni… Nu låter vi… Nej, nu bestämmer JAG att den som är närmast dörren får bestämma.”

vilket väl inte direkt blidkade den bortre falangen.

“Du kan få låna en tröja om du fryser!”

“Vafan, vi kan väl vädra ur nu så vi får in lite luft”

ropades det därifrån. Nu trodde jag att det kunde bli bråk på allvar eller kanske att någon skulle göra en SD och lämna lokalen. Kommentarerna i sig var inte så farliga, det var bara det att det inte fanns någon humor eller distans i tonfallen. Dessa pojkar var verkligen arga. Själv satt jag, konflikträdd, mitt i skottlinjen och försökte göra mig så osynlig som möjligt.

Spinningledaren tog som tur var ett initiativ och sa helt enkelt

“Nu är klockan halv sex och vi ska köra spinning i sextio minuter!” Så satte hon igång musiken och passet var igång.

Efteråt var det inte något mer prat om det hela. Visserligen fortsatte jag vara osynlig och stirrade ner i marken så gott jag kunde under stretchningen och rengörandet av cyklarna. Men jag uppfattade inte flera upprörda kommentarer från de inblandade. Bara att stämningen var konstig.

För mig var det här passet en surrealistisk upplevelse. Jag har varit på mängder av fotbollsträningar där sånt här kunnat inträffa, men det är en helt annan situation där alla i gruppen känner varandra och vet vad som är okej eller inte. Men att komma till en spinningträning och börja tjafsa med totala främlingar på tonåringars vis – inför en timme som ska präglas av glädje, positiv energi och medryckande musik – är ju vansinne.

Nästa gång ska jag ta på mig cykelhjälm. Om det blir fysiskt.

Tidningskrönika

Politik är inte alltid så enkelt, tvärtom verkar det vara ganska komplicerat. Därför är det viktigt att den politiska rapporteringen är korrekt så jag förstår vad det handlar om. Här har medierna ett stort ansvar och jag vill inte bli förvirrad av att något är dåligt förklarat för mig.

Nyhetsdygnet runt den viktiga voteringen om ny talman i riksdagen blev hektiskt. Det parlamentariska läget var redan otydligt och inte blev det bättre av att vänsterpartisten Christina Höj Larsen uteblev från hela omröstningen.

Den första TT-texten, bland annat publicerad i Dagens Nyheter (oberoende liberal), berättar kort och torrt att Hon missade valet för toabesök.

Svenska Dagbladet (obunden moderat) rapporterar också att Höj Larsen besökt hemlighuset och undrar  Varför gick du på toaletten? och ställer henne till svars för detta:

Vad lärde du dig första dagen på nya jobbet?
– Att jag aldrig ska på toaletten under en votering igen.


Samtidigt väljer Aftonbladet (oberoende socialdemokratisk) ett helt annat spår och hävdar att hon Missade första omröstningen – för att hon drack kaffe:

Christina Höj Larsen (V) fick ingen bra första dag på jobbet. Hon missade omröstningen om vem som skulle bli talman.
– Jag var och drack kaffe, säger hon.


Aktiviteterna är väl närmast motsatta. Så hur låg det egentligen till?

Expressen (obunden liberal) tar tydligt ställning och ger rubriken Missade rösta – var på toaletten trots att det inte är helt klart vad som hände:

Vad gjorde du under tiden? Tog du en kopp kaffe?
– Ja precis. Jag gick bara ut och trodde att jag skulle hinna på toaletten, men det gjorde jag inte.


 Kanske satt hon och drack kaffe, hade tänkt att gå på toa, men hann inte sätta planen i verket. Eller? I pappersutgåvan av Dagens Nyheter verkar en helt ny teori komma upp på bordet:

Christina Hölj Larsen förnekar att hon missade omröstningen medvetet.
– Jag trodde att jag hade gott om tid för att springa på toaletten och ta en kopp te.


Te-spåret är helt nytt och kanske menade vänsterpartisten att hon skulle dricka koppen te inne på själva toaletten. Men satt hon på toaletten och drack te när partikamraterna började leta efter henne? Det låter skumt. Jag begriper verkligen inte det här.

Aftonbladet försöker fördjupa rapporteringen med en Hallå där… …Christina Höj Larsen, 39, där hon (återigen) får svara på vad som hände:

– Suck. Talmansfrågan är viktig. Samtidigt var det nervöst att komma till riksdagen och jag tänkte gå och hämta en kopp kaffe innan vi röstade. Men innan jag är tillbaka hör jag kamraterna som ropar. Och då bli jag blir alldeles till mig och tänker ”nej, nej”. Så jag springer tillbaka. Men det var för sent.

Till Expressen sa du att du var på toa och nu drack du kaffe. Vilket var det?
– Båda.

Det är din första omröstning som folkvald riksdagsledamot. Ni ska utse talmannen – Sveriges högsta ämbete efter kungen – men du ”går på toa”. Seriöst, vad var den verkliga orsaken?
– Det är den verkliga orsaken.


Jag uppskattar att Aftonbladets grävande reporter Mattias Sandberg verkligen vill gå till botten och ställer flera ingående följdfrågor här. Var det kaffe eller toa? Olyckligtvis behöver hon inte konfronteras med Dagens Nyheters te-ori (haha) utan kan på politikers vis kryssa sig emellan frågorna utan att egentligen göra oss klokare.

Men visst är det krångligt med politik. Raka svar och klara besked är vad jag vill ha. Om jag inte ens efter ett dygn av intensiv granskning via medierna har lyckats få tillförlitlig information om anledningen till den uppseendeväckande frånvaron vid voteringen – hur ska det då gå under de kommande fyra åren.

Var det kaffe? Var det te? Var det toa?