Skithus

Många är vi som är fascinerade av språket och att leka lite med det. Inte minst det här med anagram kan vi ha riktigt roligt åt.

Men tyvärr finns det riktiga rötägg ibland oss. Som så att säga drar med sig oss andra ner i skiten.

Det är tråkigt med den militanta falangen hos språknördarna och vi arbetar hårt för att såga bort den från vårt annars så grönskande träd av muntergökar.

Matkrig

En dag hörde jag på radion ett program där lyssnare fick ringa in och prata. Temat var den senaste tidens påstådda polisbrutalitet och ungdomar som hamnade i bråk med lagens väktare. Mannen som nu hade kommit fram menade att:

…det är nog lika goda kålrötter på båda sidorna…

Jag förmodar att uttrycket han menade att använda var att alla inblandade var lika goda kålsupare och ingenting annat. En kålsupare är alltså en person som sörplar soppa, medan en kålrot är en grönsak.

Det som jag finner lustigt är att lika goda i fallet med kålsuparna har betydelsen att de super i samma utsträckning. Men när man pratar om lika goda kålrötter tänker jag mig att det är smaken man syftar på. Det finns lika läckra sopprötter i polisbilarna som i fickorna hos de arga ungdomarna som försöker sätta eld på dem.

Roliga bilder målas upp för mitt inre när jag tänker på ligister med både utsökta primörer och livsfarliga tillhyggen. Och poliser som värnar om den svenska husmanskosten och vikten av kvalitet på råvarorna.

Lika goda kålrötter. Ja, jag säger då det.