Viloplats II

Apropå min tidigare fundering om nyhetsvärdet i att en man låg och vilade utanför en ambassad, ser jag att SvD fortsätter att tycka det vara värt att rapportera om vilande människor runt om i stan: Trafikolycka var vilopaus basunerar nätupplagan ut. Den här gången var det i ett dike som en person låg och tog igen sig.

Men känns inte nyheten lite gammal? I Luleå berättades det om en snarlik händelse i början av månaden: Befarad MC-olycka visade sig vara en vilande man. Om jag förstår saken rätt är det exakt samma sak som har inträffat.

Nu återstår bara att fråga sig vad det är för märklig mc-förare som åker land och rike runt och tupplurar polisen. Och är det samma person som ibland dåsar till utanför ambassader? Onekligen en Trötter.

Livshotande

Kan man verkligen skriva Livshotande för influensasmittad 22-åring och mena att det är ett korrekt språk? Visst förstår jag att ord tas bort ur meningar för att rubrikerna inte ska bli alltför långa, men jag tycker inte att man kan plocka bort vilka ord som helst. Inte såna som bär på information som behövs för förståelsen.

Jag tror att rubriken ska tolkas
[Tillståndet är] livshotande för influensasmittad 22-åring.

Men det normala när man sätter adjektiv först på det här sättet är att man ska läsa in orden “Det är” framför.
[Det är] Nattsvart för Hammarby i bottenstriden
[Det är] Kritiskt för skottskadad i Malmö
[Det är] Tungt för tillverkningsindustrin

På samma sätt blir det naturligt att läsa rubriken som
[Det är] Livshotande för influensasmittad 22-åring
och det tycker jag känns fel. “Det” kan vara kritiskt, möjligtvis livsfarligt eller allvarligt. Men på frågan “Hur är det?” låter det konstigt att svara “Det är livshotande”. Eller är jag helt fel ute här?

För att inte tala om uppföljaren i DN: Fortsatt livshotande för influensasjuk 22-åring. Det tycker jag låter ännu värre.

Ögonkontakt

För någon månad sedan var jag på väg på Drottninggatan tidigt på morgonen. Den arla stunden till trots hade de letat sig ut och ställde sig i vägen för mig: de där människorna som vill ge mig flygblad, reklam eller produktprover; vill få mig att delta i en marknadsundersökning eller skänka pengar till dem eller en organisation som de jobbar för; vill sälja telefonabonnemang eller en tidning för hemlösa.

Min taktik var den vanliga: lurar i öronen, blicken fäst i marken, undvika ögonkontakt och mumlande skaka på huvudet.

Men vid korsningen med Kungsgatan hade de ställt upp med fyra varselklädda krigare och jag kunde inte komma undan. En av dem tog ett par steg mot mig och räckte mig någonting som jag tog emot. Han (eller hon, min blick var någon annanstans) sa någonting och jag mumlade “tack” och promenerade vidare.

Efter några steg tog jag mig en titt på vad det var jag hade i handen. Det var inte något flygblad, utan en gul tablettask. När jag läste budskapet på den kändes det som att den talade direkt till mig:

Ta ögonkontakt innan du går över gatan

Ett stort öga illustrerade instruktionen, som om texten inte var tillräcklig. Det var Polismyndigheten och Stockholms stad som ville berätta att fotgängare visserligen har företräde vid obevakade övergångsställen, men att man måste ta hänsyn – och ögonkontakt – innan man kliver ut i gatan.

Jag fick lite dåligt samvete. Här hade jag just gjort precis tvärtom mot vad man ska göra. Och så hade jag ändå fått en tablettask med frukttuggisar. Men till mitt försvar ska sägas att det ju bara är folk med flygblad och grejer i händerna som jag undviker; bilister vill jag gärna få ögonkontakt med. Om inte annat av ren självbevarelsedrift.

Så man kan säga att det var Stockholms stads utsändas fel att jag naglade fast blicken i gatan. Ja. Så var det.

Mörkerspel

På radion rapporterades det från golftävlingen SAS Masters som går av stapeln i Barsebäck. Klockan närmade sig åtta på kvällen och snart skulle spelet avbrytas innan det blev för mörkt. Det lät som en bra idé, tyckte jag och utbrast finurligt:

-Ja, det är bäst – innan det blir Barsebäcksvart.

Mycket nöjd med min lilla ordvits förbluffades jag samtidigt över min lekfullhet i språket och hur väl jag funnit mig. Det hela skedde på bara någon sekund. Var får jag allt ifrån?

Hårstöld II

Jag beskrev hur jag nästan bevittnade ett inbrott för ett tag sedan. Nu kan jag läsa följande – i lokaltidningen Mitt i Vasastan (tisdagen 21 juli) – om dramat:


Tjuvar bar stulna peruker
NORRMALM
En person på Drottninggatan vaknade av ett konstigt ljud ute på gatan tidigt förra tisdagsmorgonen och upptäckte att två kvinnor höll på att bryta sig in i en Volvo.
Polisen grep dem på Hornsgatan en stund senare. Då visade det sig att kvinnorna, 22 och 37 år gamla, hade stulit 168 förpackningar med löshår och en kassalåda och hade på sig peruker med prislapparna på.
Kvinnorna misstänks för stöld, rattfylleri och inbrott i bil.


Det är ju spännande, det här. Visserligen var det på måndagens morgon och inte tisdagens, men annars verkar det ha gått till så som jag fick händelseförloppet förklarat för mig av “en person på Drottninggatan”. Bra att peruktjuvarna åkte dit!

Sommarjobb

Jag läser att det är problem med baddräkterna inför VM i simning. Tydligen spricker de väldigt lätt och därför gäller det att ha beredskap med en reservbaddräkt om olyckan skulle vara framme. Men eftersom materialet sitter så tajt kan simmerskan inte göra det på egen hand:

-Det blir ansvaret för oss ledare att klippa upp dräkten och snabbt få av den, säger förbundskapten Thomas Jansson till TT.

Vilket kul sommarjobb! Jag anmäler mig som frivillig. Det verkar ju skitkul att springa omkring med en sax och klippa sönder baddräkter vid en simtävling. Man får väl akta sig för att halka vid poolkanten och även vara försiktig med saxen så inget blodvite uppstår hos simstjärnorna.

Men annars ska det vara en baggis. Jag ställer upp, Thomas. Räkna med mig.

Viloplats

Jag hittade en märklig nyhet på SvD.se som egentligen är en icke-nyhet, vilket även rubriken ganska tydligt förmedlar: Man låg och vilade utanför ambassad. Jaha? Han sprängde den inte, demonstrerade inte och sökte inte asyl.

Artikeln förklarar att en person har synts vilande på allmän plats. Först trodde man att han var berusad (ojoj!) men sen kom det fram att han bara var trött.

Frågan jag ställer mig är om ens att en berusad person som tas om hand verkligen är en nyhet att skriva om i en av Sveriges största morgontidningar. Men om man nu tycker att det är så, borde inte rubriken vara lite mindre saklig och mer braskande?

Nakenattack

2005 roade jag mig med att skriva en C-uppsats om kvällstidningars rubrikord och samlade på mig en massa roliga sammansättningar. Efter att ha läst själva artikeln framgår det ofta att rubrikordet är aningen överdrivet.

Men den här nakenattacken tycker jag verkligen gör skäl för sitt namn. Vanligtvis brukar väl ordet betyda att en känd (eller okänd) person har kritiserat någon form av nakenhet. Och gör en “attack” mot denna nakenhet. Tss. Löjligt.

En naken man som går bärsärk i ett trapphus, krossar rutor och försöker slita upp en lägenhetsdörr – det kallar jag en nakenattack!

Ordfelsbytare

Öppet brev till Burger King

Jag såg webbplatsens banner med texten “Sveriges ända tävling för extreme-sports filmare” och tänkte bara informera om att “ända” betyder “bakdel, rumpa, stjärt” och att ordet ni nog avser stavas “enda”, dvs. att tävlingen är unik i sitt slag.

Kanske har jag missat någon form av sofistikerad humor där felstavningen är avsiktlig. Då ber jag om ursäkt.

Med vänlig hälsning

Calle


  
From: “Sweden BurgerKing” [BSweden@whopper.com]
To: [carl.stangberg@telia.com]
Sent: Friday, July 17, 2009 10:38 AM
Subject: SV: email

Tack för ditt mail!
Vi har redan fått in synpunkter om detta och jag har vidarebefordrat detta till marknadsavdelningen.
Dock är de på semester till augusti, men kommer säkert att justera det så snart de är tillbaka.

Hälsningar

Anki Kämpendahl
Burger King AB

Filfel

När man handlar på Willys får man köpa mjölk och fil av märket Milko. Den smakar precis som Arlas, men jag blev lite förvånad i helgen när paketens baksidor hade det lite udda sommartemat “December”.

Av mjölken fick jag lära mig om saffran och hur man kan göra fina prydnadssaker av bokmärken och kristyr. Filpaketet gav mig tipset att fylla en termos med varm choklad, göra några mackor av tunnbröd och bege mig ut i vinterlandskapet.

Där satt jag i tjugoåttagradig värme i en veranda på landet efter att just ha kommit upp ur ett dopp i havet och tog mig en närmare titt på utgångsdatumet. Men det verkade vara helt okej.

Milko kan ha förväxlat “juli” och “jul”. Det är alltså under sommaren som juli inträffar och det är då man tar in (underbetalda och inkompetenta) sommarvikarier som trycker baksidor på mejeriprodukter.