Barriärkarriär

Natten mellan fredag och lördag hade mitt fotbollslag(!) engagerats för att bygga en mittbarriär i den vanligtvis norrgående delen av Söderledstunneln.  Nu skulle den även bli södergående och därför behövdes något som skilde körbanorna åt. Barriären levererades i stora, tunga metallsegment och vi bar och monterade så svetten lackade i den avstängda tunneln mellan midnatt och 07:00. 

Vid halv fyra fick vi en paus och varsin Big Mac Plusmeny – men något sånt där glas som man får på köpet såg jag inte röken av. Nåväl, det var ändå konstigt att sitta lutad mot en vägg och äta mat vid den tidpunkten och på den platsen. Och i den klädseln; varselvästarna var färgstarka och reflekterande. Surrealismen var påtaglig.

När arbetet återupptagits och vi placerade ut nya delar av den 1520 meter långa metallormen, fick jag plötsligt ett underbart infall. Min ordvits var lika lustig som språkligt avancerad. Jag utbrast nämligen:

-Jaha, här är vi uppe mitt i natten och sysslar med fildelning!

Eftersom vi alla hade öronproppar och ljudnivån emellanåt var ganska hög, var det tyvärr inte någon som överhuvudtaget noterade min genialitet. Eller ens hörde att jag sa något. Men själv skrockade jag förnöjt åt min oneliner och undrade, nästan i förbifarten: var får jag allt ifrån?

Resultatredovisning

Minns ni det här inlägget och att vi skulle gå en miljon steg? Ja! Visst minns ni det. Och nu har vi alla promenerat och promenerat i nästan två månader.  Jag vet att det var till den 28 juni vi hade på oss, men jag ändrade mig till den mer raffiga catchphrasen: En miljon till midsommar! Så hur har det då gått* för oss?

Ja, första veckan kom jag upp i 161 032 steg. Den följdes upp av 163 909 den andra veckan medan den tredje gav 142 291 steg. Hela 178 663 blev det den fjärde veckan men bara 125 139 den femte. Den sjätte veckan kom jag upp i 133 181, vilket gjorde att jag inför den sjunde och sista veckan behövde gå 95 785 steg: nästan ingenting!

Mycket riktigt. På midsommardagen tog jag mitt miljonte steg och var äntligen i mål! Jag förmodar att ni följde mig i fotspåren* och att även ni har kommit upp i en ansenlig stegmängd vid det här laget. Mitt eget dagsrekord noterades en ledig och regnfri måndag när jag verkligen gick in* för att samla steg. När dagen – och jag – var slut stod det 44 400 på stegräknaren och en ny toppnotering var ett faktum. Men då kändes benen ganska möra.

Det här var ju roligt! Ett väl genomfört projekt. Tanken var att jag skulle ha semester under den här tiden, men så fick jag ett jobb och tvingades revidera kalkylerna en smula. Ibland var det frustrerande att sitta inne vid en dator när jag egentligen behövde gå ut på stan och promenera. Men allt gick vägen* och direkt efteråt valde jag att sitta still ett par dagar och återhämta mig.

Det här gör vi om!


* ordvits

Operatörsbyte

I mitt konsumentbloggande vill jag gärna ta upp både bra och sämre exempel. Här är en solskenshistoria ur den första kategorin.

För en mycket liten tid sedan gick jag med på att byta från Telia till den mindre kända telefonioperatören Phonera för min fasta telefoni. Det var väl inte min idé, utan den engagerade telefon(i)försäljarens. Jag skulle inte behöva göra någonting för att sänka mina kostnader, sa han. Allt jag skulle märka var ett klick i luren om jag lyssnade vid midnatt. Det gjorde jag inte, men snart fick jag information från både Telia och Phonera om att bytet var utfört.

I förra veckan fick jag en slutfaktura från Telia med den obehagliga överraskningen att jag skulle betala en “uppsägningsavgift” om 375 kronor, eftersom mitt abonnemang tydligen hade tre månaders uppsägningstid. När vissa avgifter för outnyttjad tid hade dragits bort slutade fakturan på 195 kronor, men även det tycker jag var en obehaglig kostnad.

Jag kände mig lurad. Förmodligen skulle jag inte spara mer än någon tjuga i månaden hos Phonera, så det här skulle ta flera år att räkna hem. Det fanns inget annat att göra än att ringa Phonera och klaga.

Telefonkön var noll minuter lång och jag fick prata med “Matilda” (tror jag). Jag förklarade att jag hade fått en slutfaktura från Telia och hon förstod direkt vad det rörde sig om. Hon frågade efter beloppet jag skulle betala och sa sen att hon drar av det på min nästa faktura från Phonera. Så här smidigt trodde jag verkligen inte att det kunde gå till. Samtalet var över på mindre än en minut och jag var 195 kronor rikare.

Nu vet jag fortfarande inte om jag har lyckats sänka mina telefonikostnader genom bytet – det tar några fakturor innan jag kan göra en bedömning – men bara smidigheten hos kundtjänsten är ett fullgott skäl att välja Phonera framför Telia.

Bollkrock

bollkalle_960472l

Bilden kommer från Wimbledon där tennisspelaren Michael Llodras just har ramlat efter att ha rusat fram mot en stoppboll. I fallet tog han, som framgår av bilden, med sig en närbelägen bollflicka.

Visst finns det mycket att kommentera i bilden, men jag nöjer mig med några detaljer. För det första är det en mycket märklig position som de båda befinner sig i. Hur lyckas man med det där? Exempelvis är flickans fötter försvunna.

För det andra: ser inte Llodras lite mer nöjd ut med situationen än bollflickan? Hennes ansikte visar både förvåning och förskräckelse. Hans visar något helt annat. Oklart vad.

Den tredje detaljen gäller publiken i bakgrunden. Det finns något obetalbart i den avmätta applåden som mannen i mitten av bilden tycks ta upp. Som om bollflickekrockar inträffar då och då och att det inte är mycket att hetsa upp sig över. Det är värt en lätt applåd; inte mer.

Det sista jag undrar över är: pratar tjejen verkligen i sin mobil? Vad säger hon i så fall?

Helgsurrealism

Lördagens fotbollsmatch på Skytteholm blev en nästan surrealistisk upplevelse. Jag verkade vara den ende i publiken som hade klätt sig i kostym. Anledningen var att jag direkt efteråt skulle iväg på bröllopsfest med tjugotalstema och därför bar jag även hatt, fluga och käpp. Eftersom regnet öste ner hade jag dessutom ett paraply – modell större – att manövrera. Ändå vet jag inte om min klädsel var mest utmärkande; bortalaget hade valt en skrikande orange färg på sitt matchställ som starkt påminde om varselkläder.

Några minuter in i matchen hade en halt kråka irrat sig in på konstgräset och domaren blåste av och pekade mot fågeln. Det var märkligt. I någon sekund stod allting still. Men sen hoppade en åskådare över stängslet och sprang in på planen med en näsduk – modell större – för att fånga in den andra inkräktaren. Trots att fågeln föreföll obenägen att flyga och dessutom haltade, blev det plötsligt en rasande fart på den. Jakten gick ned mot kortlinjen och till slut kunde mannen triumferande visa upp sin fångst för oss i publiken. Applåd.

Sen hände väl egentligen inte mycket i matchen förrän jag var tvungen att gå i den åttiofemte minuten. Det sista jag ser är att AIK-målisen har grepp om bollen och ska sparka iväg den. Men bara sekunder senare blir det ett väldans liv, så jag vänder mig om och ser förvånad bollen rulla in i målet. Tydligen hade utsparken träffat en motståndare och studsat bakåt till en apelsinliknande fröken Lindén som bara behövde sparka in den i det övergivna målet.

Medan AIK-spelarna protesterade fortsatte jag iväg mot tunnelbanan. Galenskapen visste uppenbarligen inga gränser denna eftermiddag; kråkor stoppar matcher, apelsiner gör gratismål. Jag hötte med käppen och skakade på huvudet.

Piratkrock

DN.se 2009-06-12 23:28

pirater

Jag vet inte om jag har sagt det förr, men i så fall säger jag det igen: det är förvirrande när dagens pirater ägnar sig åt så skilda verksamheter. Ena dagen sitter de i EU-parlamentet och nästa är de i någon afrikansk bukt och härjar.

Det vore lämpligt om Dagens Nyheter kunde hjälpa till med begreppsförvirringen istället för att förvärra hela situationen. Inte är det väl parlamentarikerna som på ett så lumpet sätt använder sig av flyktingströmmarna till Jemen? Nej, då tror jag inte att de har någon framtid.

Vardagsspänning

När jag bytte telefonioperatör* till min fasta telefon försvann tjänsten som visar vem det är som ringer mig. Även telefonsvararen försvann. Nu är det med viss spänning som jag lyfter luren och presenterar mig. Det kan vara vem som helst som ringer! Men det är antingen

  1. Mamma
  2. Pappa
  3. Någon säljare som lyckats ta sig runt NIX-systemet
  4. Någon undersökning som inte omfattas av NIX 

Ändå är det lite kittlande. Jag har haft nummerpresentatör så länge att jag knappt minns hur det var tidigare. Det ringde och man hade inte en aning om vem det kunde vara i luren. Jag har saknat det lite. Kul med en gnutta spänning i vardagen!


* till några eventuellt skumma jeppar som heter Phonera

Tibrosonen

Excuse me, men vad är det för överdriven användning av ordet “Tibrosonen” som vi har tvingats se och höra i medierna under den senaste veckan? Tennisspelaren Robin Söderling kommer tydligen från orten Tibro och överallt refererar man till honom som “Tibrosonen”.  En sökning på Google ger orimliga 6330 träffar just nu.

Vad betyder egentligen ordet? Att det är en pojke som kommer från Tibro? En son till någon från Tibro? En son till själva samhället Tibro?

Intressant är att även ishockeyspelaren Anton Strålman är från Tibro och följaktligen har även han fått epitetet Tibrosonen. Eller… så intressant är det kanske inte.