Bojkottfiasko

Jag tycker det är olyckligt med det halvhjärtade svenska avståndstagandet mot diktaturen i Kina. Antingen får man väl bojkotta hela de Olympiska Spelen eller så är man där och ser till att vinna så mycket som möjligt.

Den här varianten med att bojkotta bara guldmedaljerna förstår jag mig inte på. Och jag tror inte att varken regimen eller omvärlden heller har uppfattat den.

Betalningsobenägen VII

Jag rapporterade tidigare om min delseger gentemot Alltele och igår fick jag äntligen svar. Det rör sig om en total kapitulation! Min triumf är odiskutabel och jag känner mig mycket nöjd med vad jag åstadkommit.

Det var ju det här svaret som jag borde fått redan vid det första mejlet och jag kan verkligen inte begripa varför bolaget ägnade så mycket tid (två månader) och kraft åt det här.


From: “Sara Andersson”
To: carl.stangberg@telia.com
Sent: Tuesday, August 19, 2008 1:02 PM
Subject: Re: [alltele.se #121882] Min faktura

Hej Carl,

Jag har provat ringa dig ett flertal gånger för att reda ut detta, men får inget svar, så nu skriver jag till dig i stället. Om du har något annat kontaktnummer jag kan ringa dig på får du gärna återkomma till mig med det så ringer jag dig.

Det stämmer att vi beslutade att krediterat 100 kr på den faktura som du fick i juni som kompensation av de driftstörningar som var under maj månad.

Jag ville även prata med dig om vi verkligen ska avsluta abonnemanget eller om vi kan komma fram till en gemensam lösning. Vill du avsluta abonnemanget så säger vi upp det på en gång och krediterar de två fakturor du fått. I annat fall tänkte jag erbjuda dig att få ta del av vårat kampanjpris som nya kunder får. Det innebär att du får 100 kr i rabatt under sex månader.

Vänligen återkom med besked hur du önskar göra alternativt med ett telefonnummer som jag kan ringa dig och diskutera igenom detta.

Mvh/

Sara Andersson

Gruppledare, Kundtjänst


Jag förstår att det kan vara svårt att få tag på mig på hemnumret under kontorstid. Men mejlledes brukar det vara lätt att få svar, det tycker jag att jag visat ganska tydligt hittills.

Nu ser jag ingen anledning till att avsluta mitt abonnemang längre. Jag har fått min kompensation och dessutom ett halvårs förbrukning av plåster på såren. Mer begär jag inte och har aldrig heller gjort; som jag försökt att förmedla är jag i grund och botten nöjd med tjänsten.

Snipp, snapp, snut – så var sagan slut. Äntligen. Skönt.

Icke-nyhet

Aftonbladet.se 2008-08-19 22:40
ingen storm

Okej, så om skämtet inte upprörde någon utan gick ganska obemärkt förbi, kanske vi kunde släppa det hela och inte smälla upp en fet rubrik på Aftonbladets förstasida…?

Om nu tidningen har försökt hetsa fram en folkstorm – men misslyckats – är det väl lämpligt att inte direkt basunera ut sitt tillkortakommande. Det känns som ett journalistiskt självmål, för att i dessa OS-tider använda en liknelse från sportvärlden.

Förbudsskylt

I fredags kväll spelade jag fotboll. Norrvikens IP är vackert belägen invid Norrvikens (duh!) strand i Sollentuna och har bland annat en elljusupplyst och nylagd konstgräsplan av god kvalitet. Men jag kände att idrottsplatsen inte var avsedd för elitidrott av allra högsta klass när jag såg skyltarna i omklädningsrummet: “Rökning förbjuden”.

Tårkalas

Det kan väl egentligen inte sägas bättre än så här. SVT-reportern heter Peter Jonsson och verkar vara helt befriad från empati och timing. Kontrasten mot Marie Lehmans klassiska intervju i Osaka 2007 var total.

Jämför också med Radiosportens Bengt Skött som taktfullt tassade fram med säkerligen jobbiga frågor, men ställda med respekt och insikt i vad som just hade inträffat.

Helt sjukt. Nån j*vla känsla får väl SVT ha och inte skicka fram en f*tta vid ett nationellt trauma?

Glädjetårar?

Inför Susanna Kallurs semifinal på den korta OS-häcken rådde det uppenbarligen olika åsikter om hon var ledsen och hade ont…

Aftonbladet.se 2008-08-18 11:40
ledsen

…eller om hon var jätteglad och nöjd med sin succécomeback…

Expressen.se 2008-08-18 11:40
glad

Råncup

Ibland läser jag om gamla med- och motspelare från 90-talets fotbollsplaner runt om i Stockholm och Sverige. Ofta handlar det om att det går ganska bra för dem; tjänar mycket pengar och vinner SM-guld, flyttar till nya städer och klubbar som vill att de ska spela just där. Då kan det hända att jag blir lite avundsjuk.

Men tydligen kan det också gå väldigt, väldigt snett för vissa. Trots att man vinner SM-guld kanske man inte tjänar så mycket pengar för evigt, utan tvingas att ägna sig åt en helt annan typ av kupper.

Min relation till den här killen var inte så nära. Han spelade i Enskede och så småningom Hammarby och vi möttes väl något tiotal gånger (bland annat 1997 när jag var med och sparkade ner Hammarby ur Juniorallsvenskan, trots att de köpt ihop en hel startelva) men spelade aldrig tillsammans vad jag kan minnas. Intrycket jag hade då var att han inte hade riktigt alla hästar hemma.

Men det här med “allsvensk stjärna” är väl ändå en viss överdrift? Sex matcher för åtta år sedan är ju inte direkt Henke Larsson-klass.

OS-landhockey

I ett hörn på min datorskärm rullar OS-tävlingarna förbi i webb-teven som SVT har vänligheten att tillhandahålla. Det som är roligt med OS är att man får följa en rik flora av idrotter som åtminstone jag aldrig annars hör talas om.

I veckan visades en match i landhockey för damer och det som slog mig var tjejernas dräkter. Jag undrar om knästrumpor, kort kjol och tajt överdel hade varit okej i den svenska OS-truppen, särskilt med tanke på den här debatten. Kläderna verkade vara likadana för alla lag; möjligtvis är utrustningen reglerad i tävlingsbestämmelserna och kanske är det därför sporten aldrig slagit igenom i vårt land.

Jag tycker dräkterna är fina. Framför allt gillar jag det kvinnliga inslaget i en sport som verkar vara ganska fysisk och kraftfull. Det är långa löpningar över stora ytor och hårda skott som försvararna – med dödsförakt – försöker täcka. Kontrasten är något som jag verkligen uppskattar. Av den något skolflickeinspirerade utstyrseln kan en ovan betraktare (jag) luras att tro att tjejerna i kjol kommer peta förstrött med klubborna och kanske tvingas utgå vid skrubbsår*.

Inget kunde ju vara mer fel. Här går tjejerna ut och smäller på varandra så det sjunger. De ramlar, reser sig och beger sig ut på nya obekväma löpningar. Inget gnäll, bara hårt jobb. Precis som det ska vara.

Ytterligare en sak slog mig angående kläderna. Medan utespelarna alltså klär sig i lätta och små dräkter för att kunna röra sig bekvämt, tänker målvakterna i en motsatt, mer burkainspirerad, riktning. För en ovan betraktare (mig) ser det ibland lustigt ut när skolflickorna blir jagade av ett monster from outer space.


* Mina fördomar baseras på erfarenheter från mindre lyckade lektioner i skolidrott där jag och övriga killar tvingades spela innebandy, fotboll och andra bollsporter tillsammans med tjejerna – knappast roligt för någon av oss.

Medaljbatalj

Säga vad man vill om “Papegojan” Ara Abrahamians insats, utbrott och uppträdande under OS i Kina, men nog är det paradoxalt att när Internationella Olympiska Kommittén funderar på ett hårt straff för den obstinate svensken, kommer den fram till att det skulle vara att ta ifrån honom hans medalj.

Det som Ara gjorde var alltså att lämna tillbaka den bronsmedalj som han inte ville ha. Mitt på brottningsmattan. Inte särskilt snyggt. Bestraffningen från IOK blir eventuellt att tvinga honom att lämna tillbaka medaljen.

En av juridikens viktigaste uppgifter är att se till att straffet är i paritet med brottet. Däremot måste det vara väldigt sällsynt att straffet är identiskt med brottet.

Betalningsobenägen VI

Det blev hemskt tyst från Alltele efter mitt senaste mejl men för någon dag sedan låg ett brev på hallmattan. Det innehöll endast den här. Inte ett ord. Ingen förklaring. Bara en kreditfaktura på mina 100 kronor.

Jag ser brevet som en delseger. Däremot vet jag fortfarande inte om jag fortfarande är kund eller vad som händer. Det hade varit lämpligt med någon sorts kommunikation i samband med att brevet skickades till mig. Samtidigt har jag noterat att det kommit fler fakturor på mitt e-girokonto. Allt detta tvingade mig att fortsätta korrespondensen med Sara och Johanna på Alltele.


From: “Carl Stångberg”
To: adsl@alltele.se
Sent: Wednesday, August 13, 2008 9:54 PM
Subject: Fw: [alltele.se #121882] Min faktura

Hej Sara och Johanna,

Nu är jag förvirrad. I mitt senaste brev försökte jag avsluta abonnemanget hos Alltele och hade förväntat mig någon form av bekräftelse eller åtminstone respons. Istället har ni fortsatt att skicka ut fakturor (med nummer 21915008 och 21926117) som jag väntat med att betala, fram till vi får någon ordning på vilken status mitt ärende har. Påminnelseavgiften som ni dessutom påfört den ena fakturan tolkar jag som en lätt provokation, som jag dock väljer att inte notera.

Förvirringen minskade inte av att jag nu har erhållit en kreditfaktura (nummer 21944893) på -100 kronor som rör fakturan med nummer 21892625 som vi tidigare diskuterat. Det står “kompensation” i specifikationen; något som ni två klart och tydligt förklarat för mig att det inte kommer att bli tal om. Det var i alla fall det senaste beskedet från er och var också anledningen till att jag valde att säga upp abonnemanget. Det fanns inget följebrev till kreditfakturan och vad den egentligen innebär är för mig därför fortfarande oklart.

Är jag fortfarande kund hos er? Jag får aningen dubbla budskap när det gäller huruvida ni vill ha kvar mig eller bli av med mig. Dessutom undrar jag varför ni har slutat att kommunicera med mig och istället väljer att skicka fakturor och kreditfakturor utan förklaringar. När jag ringde för att reda ut det hela, hamnade jag i en telefonkö som jag stod i tills jag inte hade tid längre. Den kommunikationsvägen var inte heller bra.

Så här kan vi inte ha det.

Hör av er, Sara och Johanna. Hör av er.

Hälsningar

Carl Stångberg, tidigare kundnummer 405625


Läs också det lyckliga slutet >>