Presentkortsbegränsningar

Jag gav bort ett presentkort på Hemköp i 25-årspresent till Emma. Det var väl inte överdrivet fantasifullt, så jag var tvungen att begränsa hennes valmöjligheter lite. Hon skulle bara få köpa glass, tänkte jag. Så jag gjorde ett tillägg till presentkortet och gemade fast med ett grönt gem.

baraglass

Men nu ångrar jag mig nästan. Under den gångna veckan har jag blivit allt mer nyfiken på vad som kommer hända i butiken och hur tjejen i kassan reagerar. Förmodligen kan Emma inte undgå lockelsen att lägga ett paket havregryn mellan glasspaketen på kassabandet. Vad händer då? Har tjejen i kassan humor eller blir det trubbel? Förstår hon över huvud taget situationen med presentkortet? Kallar hon till sig chefen?

Jag tror minsann att jag just har gett bort en potentiell skrattfest som jag missat att bjuda in mig själv till. Jag och mina tokiga upptåg.

SMS-ter

Söndag

Meddelandet till min mobil var först totalt obegripligt för mig. Nog för att Far brukar vara lakonisk i sina sms, men nu förstod jag faktiskt inte vad det var han svarade på.

Jag gick in och började läsa vilka meddelanden jag själv skickat på sistone. Så gick det upp för mig. För några dagar sedan hade jag berättat att jag hade vattnat föräldrarnas blommor och i förbifarten undrat när de tänkte komma hem från Stångberget.

Söndag. Förstås.

Min Far har en stor benägenhet att ha sin mobil avstängd, “jag är ju på semester”, och sms-kommunikationen är därför inte den säkraste. Ofta hinner inte meddelandet fram innan både min och hans operatör har tröttnat och slutat lagra det. Vid det laget har vi ändå hunnit avhandla innehållet på något annat sätt.

Likadant nu. Vi hade ju pratat i (fast) telefon om både blomvattning och återfärd. Så varför svarade han över huvud taget på meddelandet? Han måste ju tro att jag var väldigt förvirrad som skickade ett sånt sms efter att jag redan fått svar under vårt samtal. Fast det egentligen var före.

Kanske ville han bara visa upp att han kan skicka sms även med sin nya telefon (för en person som byter modell vart tionde år, kan en telefon vara “ny” väldigt länge). Kanske ville han klargöra exakt vid vilken tidpunkt han och Mor skulle vara tillbaka i Hammarbyhöjden.

Söndag.

Kompiskrossa

krossa

Så här står det högst upp i webbläsaren när jag är inne på Facebook. Först begriper jag ingenting.

Men så ser jag att det inte står “kossa” utan att det står “krossa”. Haha. Först trodde jag att någon hade en kossa. På jag! Så dumt.

Nu ser jag ju att någon – en av min kompis – har en krossa på jag. Det verkar mer vettigt.

Jag förmodar att det är (1) Infödd. Ja, det utgår jag ifrån.

Bidragshyckleri

Med risk för att bli lite politisk här, undrar jag vari hyckleriet ligger i att en person följer det system som den lever i. Man kan vara en stark anhängare av vänstertrafik och högre skatter, men ingen tycker väl att man hycklar bara för att man kör på höger sida och betalar skatt enligt deklarationen.

Det blir väldigt knepigt om alla bara får utnyttja de förmåner som de helhjärtat stöder. Även om jag råkar säga något negativt om Öresundsbron tycker jag att jag ska få använda den.

Vi har här att se fram emot en väldigt farlig utveckling om endast väldigt positiva personer, som tycker allt är jättebra, ska få ta del av samhällets godbitar. Men det kan ju vara ett bra sätt att tysta regimkritiker.

Betalningsobenägen

Jag fick en faktura från min bredbandsleverantör som jag inte ville betala. Så jag mejlade istället; drog av lite lagom på beloppet och försökte mig på en argumentation.


From: “Carl Stångberg”
To: adsl@alltele.se
Sent: Monday, June 23, 2008 8:08 PM
Subject: Min faktura

Hej!

Med tanke på de kraftiga driftstörningar som drabbade mig under tre dagar för en tid sedan, kommer jag inte att betala den faktura på 299 kronor med fakturanummer xxxxxxxxxx som jag nyligen erhållit. Istället är min intention att betala 199 kronor och därmed kompenseras med 100 kronor, som jag tycker är rimligt för den skada som jag åsamkats i och med nämnda problem.

Jag hoppas att båda parter är nöjda med detta och att inga ytterligare störningar kommer drabba mig framöver!

Med vänlig hälsning

Carl Stångberg, kundnummer xxxxxxx


Nu får vi se vad som händer. Om jag inte får något svar utgår jag från att Alltele är lika nöjda som jag med uppgörelsen.

Följ den spännande fortsättningen >>

Ickenyhet

Jag hörde hur det raljerades över den här nyheten i radion i morse. Tydligen har TT snappat upp den och kablat ut den som en rolig notis.

Det handlar om Fredrik “Babyface” Johansson i Borås som inte fick köpa öl utan legitimation. Inte heller hans sällskap fick köpa ölen.

Okej, det var lättöl. Okej, den som var med honom vid besöket råkade vara hans pappa, 55. Men om man ser till de rent faktiska omständigheterna blir jag inte förvånad över att matvarukedjan följer sina egna regler. Om kassapersonalen misstänker att det inte är personen som gör köpet som ska dricka ölen, blir det alltid ett nej.

Den vanliga rubriken brukar vara något i stil med

Fredrik, 17
KÖPTE ÖL
i vanlig BUTIK
med hjälp av PAPPA

och så har en uttråkad redaktion skickat iväg nån brådmogen unge med en äldre man och en illistig plan där de tillsammans övertalat stackars tjejen i kassan på Konsum att allt är lugnt.

När tjejen nu faktiskt följde reglerna och inte hjälpte till att skapa någon skandal, blir hon hånad och gjord till åtlöje. Jag säger: “Stå på dig, tjejen i kassan! Låt dig inte knäckas!”.

När det finns så mycket mer fog att häckla “Babyface” Johansson och hela hans familj, tycker jag att Borås Tidning gör en felaktig nyhetsvärdering här.

Imperativstrul

skolkamrater

Jag har ingen magisterexamen i svenska, men menar de inte “Återfinn skolkamrater”? Är inte imperativ det modus som de själva söker efter?

Den här jättebannern (klicka på den för att beskåda den i full storlek) låg ute på Expressen.se och jag kan tycka att det blir lite pinsamt om de menar en sak och skriver en annan. Om de gör typ ett språkfel på en gigantisk banner på en gigantiskt populär webbplats.

Det finns fler annonsörer på nämnda webbplats, varav alla verkar behärska imperativet:
Gå ned i vikt
Ring gratis
Hitta nytt jobb
Skjut i muren
Tävla med Tigerbalsam
Lyssna på Expressen
Jobba med oss
Klicka här
Ansök nu
Boka nu

Att imperativformen hos vissa verb i det svenska språket överensstämmer med grundformen (hitta, klicka, boka…) är lite olyckligt för StayFriends. För det gäller tyvärr inte just det ord som de har valt i sin annonsering. Lite märkligt är att de språkskickligt böjer ordet “söka” helt korrekt i knappen under.

Men kanske har jag missuppfattat någonting här. Jag har ju bara en kandidatexamen.

Kändiskult

För några veckor sedan slötittade jag på den där märkliga “dokumentären” om Zlatan. Det var mycket att höja på ögonbrynen över, bland annat relationen mellan Zlatan Ibrahimovic och Nikes representant Dick Landgren. Nu vet jag inte om de har samma förhållande till vardags eller om programmet bara skildrade just de veckor som “dokumentären” spelades in. Men jag fick intrycket av att de kände varandra bra och att de brukade umgås/arbeta på det sätt som beskrevs.

Landgren föreföll disponera över Ibras fritid (den tid när han inte är upptagen med Inters verksamhet, som träningar och matcher) i väldigt hög utsträckning. Det skulle göras fotograferingar och PR-events, Zlatan skulle träffa människor och ställa upp på diverse aktiviteter. Allt i schemat hade Landgren koll på och berättade vart bilen var på väg den här gången. Det var som en förälder som tog hand om sitt barn. Eller som en positivspelare som åkte runt med sin dresserade apa.

Men i den mer personliga relationen dem emellan var styrkeförhållandet helt omvänt. Ibrahimovic tvingade Landgren att spela tv-spel, gav honom rejält med pisk och hånade honom glatt inför tv-kamerorna. Under fotograferingen lurade han Landgren och brottade ner honom under nya smädelser. Det var mycket garv och skämt, men aldrig verkade det som att Landgren fick ge igen. Nej, genom hela programmet tråkade Zlatan sin representant från Nike, som framställdes som ett mobbningsoffer.

Det konstiga var att han bara fann sig i det. Han verkade vara nöjd och glad med sakernas tillstånd. Nöjd och glad att få vara Zlatans b*tch och hunsas runt av den några år yngre fotbollsspelaren med en mental ålder strax under tjugo. Jag tyckte det var lite obehagligt att se. Men samtidigt fascinerande.

Den osunda glädjen över att få vara i närheten av en celebritet är inte en unik företeelse. Fler verkar finna det ärofyllt att bli lite trakasserad av en kändis. Till exempel har jag sett hur journalisten Patrick Ekwall blivit tråkad för sin parfym av Zlatan. Den “bortklippta” sekvensen från en intervju lades raskt upp på nätet och kommenterades. En annan gång var det Fredrik Ljungberg som kallade honom “w*nker” och samma dag hade Ekwall bloggat om händelsen. Vid ett tredje tillfälle berättar han om Zlatans upptåg:

Mitt under träningen skrek han ut mot mig som stod vid sidan av: “Ekwall!” o så gjorde han den där walking head-gesten med två fingrar under hakan som Bojan lärt honom o som han älskar att håna mig med – med det bredaste av leenden på läpparna.

Visst kan man kalla detta för självdistans och mena att det är avslappnat att berätta om att folk gör sig lustiga över en. Visst, det är modigt att inte försöka gömma sina fel och brister. Men här finns det en annan ambition som lyser igenom. Det är inte tillkortakommandena som är det intressanta, utan det faktum att det är just en kändis som slår ned på dem. Det är häftigt att bli sedd av en känd fotbollsspelare. Zlatan har noterat Ekwalls existens och då blir det mindre viktigt varför han ropar. Han ropar ju “Ekwall!”.

Jag kan tycka att det är en smula beklämmande. Vuxna karlar blir hånade av slynglar. Och de älskar det.

Fåraktig

DN.se 2008-06-19 11:29


politiker


Vid en första anblick skulle man kunna ta dessa två nyheter för en enda. I så fall skulle jag kunna sitta här och göra mig lustig över de fyra fåraktiga politikerna och vinna billiga poäng på två tragiska händelser.

Tur att jag håller mig för god för det.

Dessutom ligger ju inte Hästa utanför Harare.