Impulsköp

Nyss hemkommen från Lidl – Sveavägens lågprispärla – identifierar jag inte mindre än två sällsynta impulsköp i ryggsäcken. Två varor som jag aldrig tidigare prövat på och som jag är lite frågande till.

1 liter Grape Juice från vitafit
Det är 100 % juice från utvalda druvor, läser jag på förpackningen. Precis vad jag behöver. Bakgrunden ligger i min läkares antydningar om att rött vin sägs vara bra för hjärtat. Min egen uppfattning är att de vetenskapliga studierna blandar och ger när det gäller den saken och tror inte att det är bevisat att det just är alkoholen som står för de positiva effekterna. Eftersom vin inte är min favvodryck har jag hittills valt ett högt blodtryck och döden framför vinkonsumtion. Men nu tänker jag mig en kompromiss. Om jag sätter i mig en sån här juiceförpackning i veckan borde det väl motsvara nån flarra vin.

810 gram Wein-Sauerkraut från Feidliebe (mild & fein)
Mina 3 bratwurstar i kylen har inte blivit uppätna ännu. Jag tror att man ska äta dem med surkål och senap och nu har jag alltså köpt en rejäl konservburk med “Mild vinsurkål – pastöriserad”. Tyvärr har jag ingen aning om hur surkål ska tillredas men i veckan ska jag minsann se till att den går åt. Enligt näringsdeklarationen innehåller den nästan ingenting. Produkten verkar lite skum.

Gurkan, isbergssalladen och tomaterna var så ruskigt billiga att jag hade råd att kosta på mig ett par impulsköp. Det är ju ändå lördagkväll!

Skolhyss

Jag måste säga att det här skolprojektet är bland det absolut coolaste jag sett. Erik Nordenankar lurade en hel värld (och en halv virtuell) med sin historia om hur han ritade sitt porträtt med hjälp av en gps-sändare på äventyr.

En PR-succé utan dess like blev det också. Han fick publicitet i branschpress och skapade diskussioner på nätet. Filmen har fått massvis av visningar och själv gjorde han sig taktiskt onåbar när det blåste som värst. Gènial!

I våra tidiga tonår spelade jag och Erik fotboll tillsammans och jag minns honom som en spelevink. Alltid glad och lite illmarig. Skönt att se att han tycks vara sig lik.

Arbetsvecka

Måndag – fredag

  • 7.15 Morgonpromenad i lugnt tempo. Solglasögon på, Strandvägens morgonsol står lågt.
  • 8.00 Börja jobba. En stor kopp te. Solglasögon av.
  • 10.00 Fruktstund.
  • 12.00 Hemgång. Promenad i lite raskare tempo. Solglasögon på.
  • 13.00 Lunch. Vila.
  • 14.00 Klädombyte. Tegnérlunden. Liten filt, glass, frukt, vätska, pocketböcker, mp3-spelare med radio. Solglasögon på.
  • 17.00 Hemgång. Fria aktiviteter.

Det här med halvtid är bra. Livspusslet är plötsligt inte så svårt att lägga. Det är viktigt att kunnna ta sig tid att stanna upp och lukta på blommorna. Under ett träd i en park.

Grannkändis

Far ringde mig på hemtelefonen igår kväll. När den ringer är det nästan alltid han eller Mor som är i andra änden. Annars är det någon försäljare och då svarar jag inte. Hela grejen med fast telefon är ganska överskattat; det är ju ingen som ringer mig och själv använder jag den mest när jag ska stå i telefonkö.

Hur som helst. Jag tror inte att det fanns något egentligt ärende i luren på andra sidan. Föräldrarna skulle åka och hälsa på Farmor och jag skulle slippa vattna blommor den här gången. Jaha. I mitt liv hade det inte hänt mycket sedan vi talades vid senast och jag hade förtvivlat svårt att komma på något att säga. Men så hörde jag hur Far kom på något. På väg hem från Stångberget hade nämligen Mor sett en såpakändis (skådespelare i dramaproduktion på SVT) i Hammarbyhöjden där de bor. “Ja, precis här utanför vårt hus!”.

Far lät uppspelt när han berättade att han sett kändisen gå in i huset bredvid. Och så hade han, utifrån seriens och rollfigurens namn, sökt på nätet för att få fram skådespelaren. Efter det hade han kollat på Eniro för att få fram adressen, men bara fått träffar i Örebro. Därför hade han begett sig till grannhuset och läst bland namnen över de boende. Visst var det han! Kändisen! Så nu bor mina föräldrar grannar med “Lennart” från SVT Dramas “Leende guldbruna ögon”.

Jag sa lite torrt att jag utifrån den här historien kunde konstatera att det inte hade hänt så mycket för mina föräldrar heller på sistone. Far skrattade. Men där fanns en viss stolthet över de tekniska kunskaperna, “nätet är fantastiskt”, som jag hade svårt att ta ställning till.

Å ena sidan är det ju positivt att han kan hantera moderna IT-verktyg, men å andra sidan vet jag inte om den här sortens stalkingbeteende ska uppmuntras. Om han får nys om sajter som Ratsit och Flashbacks forum kan utvecklingen bli obehaglig. Snart kanske han startar en blogg eller en kändissajt. Jag tycker inte riktigt om det.

Backfire

Åh, jag tycker det är så roligt med det senaste mediebråket mellan landslaget och journalisterna. På måndagens presskonferens fräste Lagerbäck till efter ett par, i hans tycke, respektlösa frågor som dessutom upprepades.

Eftersom inte så mycket annat hände, varken i matchen eller på presskonferensen, blev det krigsrubriker i kvällstidningarna. Det var skandal att förbundskaptenen hade tappat fattningen, webb-tv och -radio där man kunde se Lagerbäcks utbrott, läsa hela ordväxlingen “ord för ord” och omedelbart lanserades teorier om obalans i truppen eller åtminstone i ledningen. Nya intervjuer gjordes med journalisten som ställt frågorna, branschtidningarna rapporterade om konflikten mellan medier och landslaget, andra journalister (och experter) skulle kommentera händelsen, som fick helt gigantiska proportioner.

Men. Expressen hade samtidigt en sån där undersökning där besökarna kunde ta ställning till det hela. Och det visade sig överraskande att 9 av 10 tyckte att det var helt rätt av Lagerbäck att säga ifrån. Samtidigt tyckte 8 av 10 att journalisternas agerande var onödigt och dumt. Hoppsan.

Snart fick rubrikerna en annan karaktär. Och det dröjde inte länge förrän de fick klart mindre utrymme på webben.

Det var ett frejdigt försök att skapa en konflikt och få folk att ta ställning för medierna. Men något gick snett. Jag tror att händelseutvecklingen orsakades av en skev självbild hos dem som skriver i tidningen och pratar i teve. I allmänhetens ögon är det nämligen en större bedrift att föra Sverige till fem raka slutspel än att rapportera om det. Därför är Lagerbäck mer uppskattad än Lundh.

Det är också därför det blir så roligt med en sån här popularitetstävling. Initierad av den sida som självsäkert tror att den ska avgå med segern. Så blir utgången en helt annan. Hoppsan.

Stjärndevalvering

Expressen 2008-05-27

allsvensk Ordet “stjärna” tycks ha tappat lite i betydelse i kvällspressen. Maria Wictorsson spelar i Umeå Södra som har tagit fem poäng i Damallsvenskan och laget ligger därför näst sist efter åtta matcher. Det var efter 0-9 i Göteborg som olyckan inträffade. På sistone har hon börjat på bänken och fått hoppa in när matcherna redan varit avgjorda.

Om hon är en stjärna undrar jag vad grannklubbens spelare kan kalla sig. De där som är typ bäst i världen. Snart tar orden slut. Banne mig.

Frivilligstämpel

terrorist

Det här har jag lite svårt att begripa. Varför gå ut med sitt namn och porträttfoto i en nationell tidning och sen snyfta över att man är “stämplad som terrorist”? Det var ju ingen som visste vem den kriminellt tungt belastade 53-åringen var förrän han själv berättade det. Korkskalle.

Smisk

Expressen 2008-05-23 22:30
bakslag

Okej, vem är det som har slagit till Zlatans bak så han måste vila? Var det Materazzi? Helena Seger? Roberto Mancini?

Onödigt och dumt. Zlatan ska inte ha smisk. Han har tillräckligt med problem med sitt knä.

Stjärnflykt

“Men är inte det där Holmen?”, tänkte jag och började bläddra i matchprogrammet. Högerbacken i bortalaget på Grimsta IP såg så välbekant ut. Jodå. Nr 2. Peter Holm spelar numera i Enköpings SK. Han är ett år yngre än jag och för en herrans massa år sedan tränade han med oss sextonåringar några veckor. Och så fick han spela SM-finalen (P16) för oss senare på hösten.

Jag minns honom inte som någon särskilt sympatisk kille. Han var så där ung och kaxig som man ska vara för att komma någonstans. Målmedveten. Inte otrevlig men lätt arrogant. Nu har han säkert mognat och är nog en trevlig prick, men då var det inte någon jag valde att umgås med. Ändå sände jag honom en tanke av tacksamhet från läktaren på Grimsta. För det bästa han gjorde för mig säsongen 1996 var att byta klubb.

Tillsammans med en rad andra talanger lämnade han Brommapojkarna inför säsongen 1997: Nils-Eric Johansson gick till AIK, liksom Daniel Hoch och Benjamin Kibebe. Till Hammarby försvann Peter Holm och Benyam Seyoum och Joel Riddéz värvades av Spårvägen. Det var som att alla helt plötsligt skulle iväg. BP brandskattades, men för mig var det bra. Det var spelarflykten som till stor del gjorde att jag över huvud taget erbjöds en plats i juniortruppen.

Tänk hur annorlunda mitt liv hade tett sig om alla stjärnor stannat kvar. Eller… Nej, det hade nog inte spelat någon roll, men på något sätt är det dem jag har att tacka för ett par spännande säsonger som junior i BP. Holm gjorde förresten hyggligt ifrån sig åren runt millennieskiftet och var med och tog riktigt SM-guld med Hammarby 2001. Men sen dess tror jag att det gått stadigt utför och efter några klubbyten ligger hans nuvarande lag sist i Superettan.

Annars är det kul att det har gått bra för stjärnorna som valde att spela i andra juniorlag än Brommapojkarnas. Det var hyggligt av dem att inte ta min plats i anspråk, så jag unnar dem all framgång. Och vi som stannade kvar i BP klarade oss faktiskt okej utan dem.

Rubriktveksamhet

DN.se 2008-05-21
danmark

Kan man verkligen utelämna en preposition (Danmark håller Sverige) för att en rolig bild ska stämma med rubriken? Bara så där? Visst håller Danmark Sverige på fotot, men det har varken någon vettig betydelse eller förankring i artikeln. Ett publicistiskt förfall.