Måndag:
Fotbollsträning utomhus
90 min
Tisdag:
–
Onsdag:
–
Torsdag:
Lekfull fotbollsträning inomhus
90 min
Fredag:
–
Lördag:
Fotbollsträning + internmatch
90 min + 70 min
Söndag:
“Fotbollsträning”
60 min
Inför träningslägret (fredag-söndag) tog jag det lite lugnt. Men själva lägret var desto jobbigare, inte minst p.g.a. viss sömnbrist. Det var ett sånt där teambuilding-socialt läger där vi umgicks en del. Söndagens träning var inte årets bästa rent kvalitetsmässigt.
Måndag:
Fotbollsträning utomhus
90 min
Tisdag:
–
Onsdag:
Spinning/Bodypump
60 min
Torsdag:
Löpning + fotbollsträning inomhus
90 min
Fredag:
Spinning
75 min
Lördag:
–
Söndag:
–
På onsdagens morgon stiftade jag bekantskap med en kombination av spinning och “bodypump”. Det var märkligt. Ånyo utsattes min överkropp för smärta och ansträngning – och då var det ändå bara jag, en tjej och ett gäng pensionärer där. Spinningen behärskade jag men den andra halvtimmen var jag inte riktigt med i matchen.
—–
Måndag:
Fotbollsträning utomhus
90 min
Tisdag:
–
Onsdag:
–
Torsdag:
Boxercise + fotbollsträning inmhus
120 min
Fredag:
–
Lördag:
Långdistansspinning
120 min
Söndag:
Spinning
60 min
Den föregående veckan hade jag tagit i lite väl mycket, för på tisdagen var jag helt slut och började känna mig lite vissen. Ett par träningslediga dagar fick mig dock på bättre tankar och snart var jag igång igen. Boxercisen var ett tämligen otrevligt inslag för mina obefintliga överarmar och överkropp.
—–
21:30 fredagar i TV4
Inte roligt. Sveriges humorelit (Kyle, Rheborg, Glans, F. Herngren m.fl.) har sammanförts för att göra stor komik och så blir det bara dåligt.
Konceptet verkar vara en kopia av “Kvarteret Skatan” från SVT; det är ett ustuderat persongalleri med extrema karaktärer, det är snabba klipp och tvära kast; det är ett skruvat manus och udda situationer. Men där Kvarteret lyckas med smarta vändningar och visar upp ett imponerande smidigt samspel mellan skådespelarna, blir Hjälp bara ett fladdrigt mischmasch av visserligen skickliga humorister, men som aldrig riktigt kommer till sin rätt.
Jag tror det beror på ett uselt manus. Det är inte tillräckligt genomtänkt, utan bara slarvigt ihoprafsat med förhoppningen att skådespelarnas talang ska göra resten. Kanske blir programmen bättre allt eftersom, men jag har inte särskilt stora förväntningar. Det som är synd, är att man anar att de inblandade själva har haft hur roligt som helst under produktionen.
Det är som ett humorns Real Madrid. De allra bästa samlas för att skapa magi – alla förutsättningar finns – och resultatet blir en katastrof.
—–
Ett par lördagar i januari och februari har jag varit på IKEA. På egen hand. Vad skönt det är att strosa runt där själv. Inte behöva ta hänsyn.
Inga (egna) barn som gnäller, skriker, gråter eller springer omkring.
Inga föräldrar som gnäller, skriker eller springer och jagar mig (okej, det var väl mer när jag var yngre och knappt ens då).
Ingen fru/flickvän/sambo med blodsockerfall som slår rot på tygavdelningen och kanske kräver min uppmärksamhet eller min åsikt om diverse ointressant.
Inget sånt, bara jag. Jag och min kundvagn som sakta fylls. Jag kan fördjupa mig i bokhyllan Billys oändliga kombinationer och extrautrustningar, fascineras över smarta förvaringslösningar och köpa orimligt många fyndvaror eftersom de är så löjligt billiga. Allt medan två wienerkorvar med bröd väntar på mig vid utgången. Bara på mig.
Min teori är att det inte spelar någon roll vem man besöker IKEA tillsammans med. Det spelar ingen roll om det är någon man älskar eller någon man hatar – efter tillräckligt många minuter på varuhuset tillhör ens sällskap oundvikligen den senare kategorin. Det är någonting i väggarna. Någonting i hela situationen där.
Med all respekt för människor, jag är inte speciellt förtjust i dem.
Måndag:
Fotbollsträning utomhus
90 min
Tisdag:
Spinning
60 min
Onsdag:
–
Torsdag:
Löpning + fotbollsträning inomhus
90 min
Fredag:
Spinning
60 min
Lördag:
–
Söndag:
Fotbollsturnering inomhus
4 x 16 min
Jag börjar komma in i någon sorts träningslunk nu. Kroppen verkar anpassa sig till den myckna träningen och jag känner att konditionen är klart bättre än vid årsskiftet; skam vore det väl annars. Men efter söndagen var jag trött. Riktigt trött.
—–
Mitt äventyr med Dagens Nyheter fortsätter (jag har berättat tidigare och ännu tidigare om ärendet).
I helgen ringde en kvinna från DN. Anledningen var att de inte hört av mig på ett tag och saknade mig som prenumerant. Nu frågade hon mig om jag hade någon morgontidning idag. Frågan var inte helt lätt att besvara, eftersom jag sen en tid spelar någon sorts dubbelspel gentemot DN; jag har dels en väntande halvårsprenumeration sen november, dels en gratisvariant som mina föräldrar som trogna DN-läsare har fått skänka mig.
Under bråkdelen av en sekund genomgick jag en inre kris. Ljuga för den vänliga damen i luren? Nej! Rakryggat yppa sanningen? Ja! Jag sa som det var: “Jag får redan DN varje morgon.”
Kvinnan suckade. Hon förklarade trött att det här var nackdelen med att ha flera system, med många olika erbjudanden som erbjöds kunderna. Hon förhörde sig om min adress för att inte behöva störa mig framöver. Det verkade inte vara första gången hon var tvungen att framföra ursäkten. Innan vi avslutade samtalet, sa jag att jag faktiskt inte visste hur länge till jag skulle få DN. Svaret var oväntat: “Det verkar som att det är till den 25 maj, men vi hör av oss i slutet av april, så får vi se…”
Det här var förbryllande. I så fall skulle det vara ganska exakt ett halvår efter beställningen av den prenumeration som aldrig kom igång i slutet av november. På något sätt förefaller den ha förväxlats med gratisvarianten som nu antagit dess skepnad.
Jag tolkar det här som att jag är en legitim prenumerant på DN sedan början av året fram till slutet av maj. Allt till det facila priset av 0 (noll) kronor. I konkurrensen med gratistidningar som Metro och Stockholm City, tycks DN följa efter prismässigt. Dessutom bär någon ut tidningen till mig varje morgon. Om DN dessutom bjussade på frukost vore jag helnöjd – men man kan väl inte få allt.
—–
…står det på dörren hos min f.d. lokala indier. Renovering. Ja, eller som DN skriver:
Enligt beslutet var lokalen “mycket smutsig” vid inspektionen i fredags. Dessutom förvarades känsliga livsmedel i felaktiga temperaturer. Vid återbesöket igår [måndags] upptäcktes vidare att skärbrädor inte gjordes rent mellan det att kött och grönsaker skars upp. Det brast även i personalhygienen.
Min lokala indier har visat sig vara en smutsig och ointresserad typ:
Vi förstod inte att det var så allvarligt. Vi tycker att de påpekar småsaker och vi har städat hela helgen, ändå dög det inte.
Okej. Jag tror inte att jag ska äta min middag hos en kille som tycker att bristande hygien i köket är “småsaker”. Renovera du, men du har serverat din sista Chicken Curry till mig, Syed Ali!
—–