Påminnelseavgift

Det här måste vara en av de märkligaste reklamationer jag gjort.

I somras missade jag att betala min telefonräkning till Telia. Det hade nämligen samtidigt kommit en faktura på bredbandet (från Telia) och någonstans där gick gränsen för vad min hjärna klarar av. Den ena fakturan betalades, medan den andra… inte blev betalad.

Följaktligen fick jag en påminnelseavgift på den ej betalda räkningen, som jag då genast betalade. I förvirringen betalade jag visst även bredbandsfakturan ytterligare en gång. Men inte betalade jag påminnelseavgiften. Planen var att Telia inte skulle orka tjafsa om den, utan låta saken bero. Under tiden hade de betalat tillbaka pengarna från min andra bredbandsinbetalning, så inte kunde de väl skicka ut en ny räkning på 50 kronors påminnelseavgift? Jo, det kunde de. Då blev jag sur.

När den nya räkningen på 50 kronor hade legat ett tag och jag började bli rädd för att få någon sorts prick i det där Registret som man inte vill hamna i, svor jag tyst för mig själv och betalade in den nesliga summan. Ungefär då brakade Telias mailserver ihop och under ett par dagar kom jag inte åt min e-post. Då brast det för mig.

Plötsligt fann jag mig själv sittande och författa ett helt sanslöst brev med en bifogad faktura, som jag i vredesmod skickade iväg. Far tyckte att jag nog inte skulle hoppas för mycket på det hela och inte utgå ifrån att de hade samma glimt i ögat som jag med hela ärendet. Jag förklarade att min kalkyl inte gick ut på att vinna pengar, utan att ärendets handläggning skulle få Telia att förlora pengar. En människa som skriver “du får inga pengar” med någon sorts standardmotivering under 20 minuter är inte gratis för Telia. Så var min föga mogna plan för upprättelse. (Sen tänkte jag svara och kanske åstadkomma ytterligare 10 minuters arbete för Telias personal).

Men i torsdags ringde det en kvinna från Telia. Jag hade börjat skämmas så smått över min arroganta attityd i brevet och tyckte det var lite pinsamt. Uppenbarligen fanns det inte en strimma humor i hennes röst och jag förberedde mig för att vara trevlig i mitt bemötande när jag tog emot mitt avslag. Men icke. Hon ringde för att berätta att hon inte tyckte jag skulle behöva betala de där femtio kronorna och undrade nu hur de skulle utbetalas. “Ja, det var ju lite osmidigt det där med fakturan…” erkände jag lika villigt som förvånat och tyckte att ett avdrag på 55 kronor på nästa räkning lät bra. Då hade hon ändå erbjudit värdecheckar eller samtalspotter för högre värden. Jag tackade så mycket och lade på luren med en tom och förvirrad blick.

Så här skulle det ju inte gå. Så var det inte tänkt.

Ryssen luras igen!

Åh, jag bara älskar de här busbreven som ryssen skickar ut till Nordeas kunder i hopp om att de ska logga in och lämna ifrån sig lösenord och andra smaskiga uppgifter:

Vår bank följer regelbundet senaste prestatinerna inom kampen mot nätbedrägeri och vidtar förebyggande åtgärder i syftet att nå det bästa möjliga kundskyddet mot nätövergrepp.Från och med i morgon ska systemet av kundkontoåtkomst genomgå till koderingen med flytande punkt. Det innebär att Ditt lösenord och användarnamn inte ska förändras, men ska skrivas annorlunda inom systemet.Det enda villkoret – Du behöver att skriva den ursprungliga nyckeln som ska generera koderingen vidare.

För detta behöver Du att trycka på länken i det här brevet och fylla i tillgångskoden och ID i motsvarande fälten. Efteråt kan Du avsluta kontooperationen.

Tack för stödet, vi ser fram emot ett gynnsamt samarbete.

Den här gången har jag bara fått innehållet återgett för mig via
Dinapengar men med utgångspunkt i att det är korrekt citerat, vill jag plocka ut några små russin.

Hela den första meningen är ju sanslös! Ord som nästan inte finns blir använda i en märklig inbördes ordning och länkas samman med klart nyskapande prepositioner.

Andra stycket följer upp det första, men når ytterligare en dimension med begreppet “koderingen med flytande punkt”.

Tredje stycket syftar nog mest till att skapa en allmän förvirring. Som om den inte var nådd vid det laget.

Stycke fyra är på något sätt instruktivt, men som Nordeakund vet jag inte riktigt vad som menas med “tillgångskod” och “ID”. Ryssen hade väl ändå kunnat bemöda sig att använda begreppen “Personnummer” och “Personlig kod”? Annars är det samma språkbruk som i tidigare luriga brev: “För att delta behöver ni att fylla i en registreringsform”.

Bäst är ändå avslutningen: två klassiskt svenska artighetsfraser som skapar en i sammanhanget helt vansinnig kombination. Mycket kan man säga om ryssen, men artig är han.

Och javisst. Jag säger inte att ryssen är dum. Dum är svensken som uppenbarligen går på det här gång efter annan.

—–

Nostalgitripp

För ett par veckor sen ringde Jonas som spelade i mitt fotbollslag 1995. Vi hade inte pratat med varandra sen dess och vad jag kan minnas inte speciellt mycket då heller. Men nu hade han börjat rycka i tåtarna för att få oss att ställa upp i en mindre inomhusturnering den 2 december. Det gick lite trögt för honom, eftersom det enda han hade att utgå ifrån var en telefonlista från det aktuella året och numren gick för det mesta hem till föräldrarna (vi har flyttat hemifrån nu). Hur som helst ville jag självklart ställa upp och till slut var vi åtminstone fem stycken från det gamla laget, som kompletterades med lika många övriga kompisar till Jonas. Därav namnet MFP/BP 80.

Bland annat för att få skjuts till Hägernäs tidigt på morgonen, lockade jag Far med att det skulle bjudas på stor fotbollsunderhållning (så länge vi orkade). Visst ville han komma med och titta, precis som han alltid ställde upp under de där åren 1986-1998. Oj, vad många mil han skjutsat och vad många timmar fotbollsmatcher han sett. När han kom och hämtade upp mig på lördagsmorgonen blev det inte bara en bilfärd på E18, det var en resa tio år bakåt i tiden.

Antonio, Jacob, Jonas och David var sig lika på något sätt. Trots att vi på alla lediga stunder under förmiddagen försökte uppdatera oss om varandra, fanns det ingen möjlighet att sätta sig in i vad alla hade gjort under de 8-11 år som vi inte hörts av. Det skulle ju spelas fotboll också. Jonas tog fram taktiktavlan och påminde oss om vår gamle tränares taktik för inomhusspel och det var nästan att en tår smög sig fram i ögat. Alla minnen kom tillbaka. Taktiken gav oss SM-guld det där året.

Jag hade varit hemma hos föräldrarna och länsat förråden på gamla BP-kläder som jag nu lånade ut. WCT-overallerna skulle vara ganska stora på den tiden, men nu passade de ganska lagom. Vi såg ut som förr när vi nervöst tog plats på planen i vår första match tillsammans på tio år. Uppvärmning hade det inte funnits varken tid eller plats för och efter ungefär tio sekunder av matchen hade vi släppt in ett mål. Vi hade alltså hållit nollan i tio år, men nu var den spräckt. Spelmässigt lyste takterna från 1995 inledningsvis med sin frånvaro – och det gjorde faktiskt även de som nu spelar i Allsvenskan och England, som kanske hade behövts i laget.

Jaja, efter den första halvleken i den första matchen blev allt bara bättre. Vi var faktiskt på vippen att gå vidare från gruppspelet men vår slutforcering räckte inte mot IFK Vaxholm från division IV. Men till skillnad mot 1995 var det inte resultatet som räknades. Förmiddagen var sprängfylld av fotbollsrelaterat informationsutbyte (skvaller) och gamla minnen som bara blivit bättre och mer händelserika under många år av berättande. Vi grämde oss dock alla en smula över det dåliga resultatet (i jämförelse med 1995) och att vi inte fått stanna ett tag till i turneringen.

Efter att ha fortsatt prata en stund, avslutade vi med klassiska klyschor som “det här borde vi göra om” och “vi träffas ju alldeles för sällan”. Och med detta kunde allt ha varit över. Men i veckan fick jag mejl från coach Jonas som skrev – sant eller inte – att jag hade imponerat på honom med mitt stabila spel. Nu ville han att vi skulle göra ett nytt försök den 6 januari i ytterligare en turnering någonstans. Självklart tackar jag ja. Det här var ju hur skoj som helst.

Fortsättning följer.

SVT Text sid. 122 1 december 2006

Fler unga är nykterister
Trots att utbudet av alkohol är stort, med näthandel och
smuggelsprit, väljer allt fler ungdomar att helt avstå
från alkohol, uppger SVT:s Aktuellt.Enligt statistik från
Folkhälsoinstitutet var 21 proc av pojkarna nykterister
1998 och 29 proc 2005. Motsvarande siffror bland
flickor var 17 proc 1998 och 26 proc 2005.

-Dataspel kan vara en förklaring, en aktivitet som är
populärare bland pojkar och att de i högre grad har
andra fritidsaktiviteter, säger Folkhälsoinstitutets
generaldirektör Gunnar Ågren.

En intressant analys av orsakssambanden; när man spelar dataspel gäller det att vara nykter och inte slinta omkring bland tangenterna. Men ska jag tolka Ågren (kul namn) som att flickor inte i samma utsträckning som pojkar har andra fritidsaktiviteter än näthandel med alkohol och smuggelsprit? Eller syftar “de” på ungdomar i allmänhet?