light melon/citrus

light melon/citrus är en saft ur Willys sockerfria utbud. Flaskan är genomskinlig (“sorteras som hårdplast”) och exponerar den karakteristiska gul-gröna färgen. Ett otränat öga kan lätt förväxla den med rapsoljan bredvid på skafferihyllan; drycken är knappt skönjbart grönare.

Ingredienserna är väl inget som bör recenseras, eller ens läsas, när det gäller drycker av den här typen. Det är bara att konstatera att de inte förefaller vara nämnvärt naturliga och att tre av dem slutar på “-medel”.

Smaken påminner starkt om den klassiska isglassen Piggelin*, särskilt när drycken avnjutes väl kyld i sällskap av en rejäl dos isbitar. Det smakar friskt av melon och av namnet att döma – även citrus. Kanske är det den syrliga (bi)smaken som har givit upphov till citrustillägget i namnet; en måhända enklare lösning än att kemiskt försöka reducera den.

Det här är en överraskande lyckad kreation av lågpriskedjan Willys! Vid första anblicken kan den uppfattas som en dussinvara i ett allt mer oöverskådligt sortiment på saftsidan. Men efter bara ett par glas har jag i så fall ändrat åsikt helt. Med förbehållet att intentionen verkligen är att det ska smaka citrus/syrligt skulle jag kalla detta för den starkast lysande stjärnan på light-himlen just nu! Och kanske är det just syrligheten som räddar drycken från att bli alltför söt och mjäkig i sin melonsmak. Det smakar oförskämt fräscht och – trots sin brist på naturlighet bland ingredienserna – inte alls så syntetiskt som många andra försök bland sockerfria drycker på marknaden.

light melon/citrus passar i många sammanhang (barnkalas, groggvirke, sportdryck, måltidsdryck) men om något negativt ska sägas om den, är det styrkan. Att späda den 1+9 ger ett på tok för svagt resultat och här märks en tydlig skillnad mot den argaste konkurrenten Fun Light. Priset 1,38 kr/litern väger i viss mån upp detta (1,50 för F.L.) men inte helt.

På det hela taget är jag mycket positivt överraskad och tvekar inte att ge fyra fenylalaninkällor (av fem) till light melon/citrus. Bravo Willys!

* Vilken smak som är den officiella för Piggelin, är oklart. Tuttifrutti, päron och melon nämns i diverse sammanhang. Drinkversionen “Piggelin” är dock baserad på melonlikör, så förmodligen har melonen en viss del i det hela.

—–

Ryssen luras!

För dem som inte följt mediernas rapportering av bedrägeriförsöken mot Nordea, kan jag berätta att lurendrejare från öst har skickat mejl till en mängd människor som ska lockas att lämna ifrån sig uppgifter som koder och lösenord.

Exklusivt för denna bloggs läsare finns nu mejlet i sin helhet:

Vi gratulerar alla våra kunder på Bankens jubileum!
Det glädjer oss att meddela att därvid får Ni en chans att bli vinnare i vårt lotteri.
Detta är en unik möjlighet att vinna en bil, en bärbar dator samt övriga minst hundratals priser.
Var med i lotteriet nu!
https://www.nordea.se/lotterie/register.now

För att delta behöver ni att fylla i en registreringsform.
Själva registreringsprocessen ska inte ta mycket tid.

Tack
Lotteriets organisatörer.
Nordea Bank

Ja, så ser det ut. Förutom alla grammatiska felaktigheter är det främst det lilla ordet “Tack” före avslutningen som får min uppmärksamhet. På mitt nuvarande jobb har nämligen även vi en rysk projektledare som vill peta in artighetsfraser på den webbplats som ska utvecklas. Vi svenskar försöker förklara att vi inte är så artiga i Sverige, utan använder utropstecken som ett glatt sätt att uppmana till saker. “Var vänlig och…” eller “Tack” tycker vi låter skumt. Men projektledaren envisas även om han inser att infödingarna kanske vet bäst.

Uppenbarligen har hans landsmän inom maffian inte tagit samma språkliga expertis till hjälp. Att tacka för att någon annan kan vinna en bil, en bärbar dator samt övriga minst hundratals priser är onekligen att ta i. Andra godbitar tycker jag är “registreringsform”, “Lotteriets organisatörer” och “att därvid får Ni en chans”.

Går man på det här får man faktiskt skylla sig själv. Och försök nu inte följa länken bara för att ni är nyfikna. Den egentliga adressen som man kommer till när man klickar på det som här ser ut att vara en länk, är en helt annan. Ryssen må vara dålig på svenska – men lurig är han.

SMS-problem III

Mina föräldrar återvände till Sverige idag och det gick inte att ta miste på glädjen hos Far när han triumferande undrade om jag hade noterat att han på slutet till och med hade hittat punkten. Och frågetecknet?! Jodå. Jag fortsatte att höra mig för om sms-andet och precis som befarat fanns det inte någon som helst konsekvens i användningen av versaler/gemener och svenska/utländska tecken.

“Utmärkt” skrevs tydligen med T9-funktionen inkopplad och Far skickade iväg sitt sms utan att reflektera eller korrigera. Men sen lyckades han koppla bort den för honom så irriterande hjälpen och resultaten blev också därefter; de svenska tecknen å, ä och ö var det inte tal om att leta efter. Varför han ibland lyckades göra stora bokstäver och ibland inte, kunde han inte svara på, men vi båda konstaterade att det avslutande meddelandet var bedårande vackert. En krona på verket. Ett examensprov.

Jag växlade några ord med Mor också. Hon pratade länge om alla djur de hade sett. “Vi har sett så många djur!” och så nämnde hon ett tiotal arter. Det måste verkligen ha varit fascinerande, för sånt prat om vilda djur har jag väl aldrig varit med om. När jag kom hem från träningen låg där ett vykort innanför dörren. På vykortet fanns en leopard, en elefant, en noshörning, ett gäng bufflar och ett par lejon och texten: The Big Five.

Baksidans text med Fars handstil var lika överflödig som kortfattad:

Idag har vi sett alla big five + ytterligare många djur. Hälsningar från Mamma & Pappa

Om jag har förstått saken rätt, har alltså mina föräldrar på sin resa till Sydafrika sett ganska många vilda djur.

SMS-problem II

Historien med sms-problemen tog inte slut i och med de ettordiga meddelandena, utan tog nya vändningar under hela resan till Sydafrika. Eftersom gamla Farmor hade pratat in ett meddelande på min telefonsvarare och undrade om jag hört något från resenärerna, skrev jag en kort fråga till dessa:

Hur är läget i Afrika? Med eller utan mellanslag.

som för att klargöra att vettig information kan förmedlas även utan skiljetecken. Svaret kom relativt snabbt och det verkade som att mellanslaget hade dykt upp där i vimlet av tangenter.

Allt vael sett manga djur

Mellanslagets frånvaro i de tidigare meddelandena kan alltså ha berott på ren lättja, eller någonting helt annat än tekniska problem och jag kände nu att det här sättet att kommunicera nästan fungerade. När jag pratade med Farmor kunde jag berätta, något mer utbroderat och ordrikt, om att föräldrarna verkade ha det riktigt bra där nere i Sydafrika. Tydligen hade de varit på safari och sett väldigt många olika djur (det är möjligt att jag hittade på ett par arter som jag förknippade med Afrika). Jag namedroppade också några sydafrikanska städer som jag visste att de skulle besöka. Allt utifrån fem väl valda ord i ett sms.

Problemen med kommunikationen höll alltså på att bli färre och jag ville gärna att Far skulle lära sig att använda telefonen. Med blodad tand informerade jag dels om att “vi” (här hemma i Sverige) höll på att byta handelsminister och att kulturministern satt lite löst, dels ingående om tabellplaceringen för Brommapojkarna (BP) i Superettans slutstrid. Det jag fick tillbaka var en märklig kombination av svenska (åäö) och utländska (aao) tecken, mellanslag och total avsaknad av övriga skiljetecken.

Är alltså bp minst kvalklart varfor gick handelsminisern

För att detta inte ska utvecklas till lyteskomik, måste jag berätta att Far vanligtvis är en god skribent med stor förmåga att uttrycka sig. Han har suttit med i sekretariat för statliga utredningar, författat propositioner till ett antal regeringar, skrivit policydokument för myndigheter och så vidare. I hundra år. Det är också just därför det här är så lustigt. Bara för att tekniken är annorlunda reduceras hans skriftliga förmåga till en sexårings. Jag är helt säker på att han skulle ha stavat rätt till både “varför” och “minister” om han fått skriva med blyertspenna.

Nåväl. Det senaste meddelandet öppnade faktiskt upp för en vidare konversation – även om det hade varit tydligare med ett frågetecken som avslutning. Jag bekräftade frågan om BP och berättade om skandalerna med handelsministern och kulturministern. Följande dag fortsatte affärerna i medierna och jag kände mig nästan skyldig att informera föräldrarna om dem och budgeten.

Idag har vi bytt kulturminister och chockhöjt skatten på snus. Nu verkar migrationsministern hänga löst. Snart är det inga kvar. Man ska betala för sin teve!

Det verkade som att Far hade telefonen avstängd under dagarna och slog på den på sent på kvällarna vid återkomsten till hotellrummet. Leveransrapporterna kom alltid kvällstid och strax därefter kunde jag förvänta mig svar. Måhända var det av trötthet och alla intryck från “manga djur” som meddelandena var aningen inkonsekventa i användningen av svenska tecken. Nu fanns där inga alls:

Vad har imm min gjort vilka ar nya min har ar allt bra

Ett tredelat meddelande med två frågor och ett konstaterande, kunde jag efter visst huvudbry analysera det som. Förmodligen är förkortningen “imm min” inte helt vedertagen för ordet migrationsminister, men annars var det ju glasklart. Den stora bokstaven som tycktes inleda samtliga meningar var tvivelsutan frukten av en funktion som Far inte hade lyckats stänga av. Att han struntade i att bemöda sig om de svenska tecknen tolkade jag som att han kanske hade annat för sig än att sitta och skicka sms till mig. Jag målade upp en bild av Mor som riktade arga blickar mot en politiskt nyfiken make, ivrigt knappande på sin nya leksak, medan resten av gruppresans deltagare redan hade klivit in i bussen för avresa mot någon exotisk restaurang.

Jag svarade på frågorna och fick dagen efter ett mer spontant, vykortsaktigt, avslappnat och sansat meddelande:

Anlant kapstaden. resan hittills mkt bra. ngt nytt i politiken?

Noterbart här var att punkten tagits till nåder bland skiljetecknen – och var där inte också ett så sällsynt frågetecken? Jo, minsann. Men svenska tecken var det inte tal om längre – premiärmeddelandets “Utmärkt” kändes plötsligt väldigt avlägset. Däremot undrade jag om han inte varit tvungen att aktivt engagera sig för att ta bort versalerna som inledning i mening 2 och 3. De borde ha kommit automatiskt, precis som i den inledande meningen.

Jag förklarade det politiska läget under de följande dagarna och förmodligen var det frekvensen på mina uppdateringar som gjorde att hans svar uteblev; min information gjorde alla följdfrågor överflödiga. Men lördagens upplösning av Superettan blev så dramatisk att mitt meddelande i halvtid från Grimsta IP strax efter slutsignalen fick följas upp av en dyster rapport om att det inte gått vägen för vårt favoritlag. Den här gången fick jag tillbaka ett prickfritt (bokstavligen) meddelande, även grammatiskt. Det kändes som att ha fått se en IG-elev på bara några dagar göra enorma framsteg och plötsligt befinna sig på VG-nivå.

Illa. Hur gar det med regeringen? Har aterstar bara museibesok och hemresa.

Titta! Punkter, stora bokstäver, frågetecken, rättstavade ord (med hänsyn till prickarnas bortfall) och allt vad som kan begäras av en mellanstadieelev i en svensk skola.

Det kändes som en fin avslutning på inte bara en uppenbarligen mycket lyckad resa, utan också en korrespondens som hela tiden utvecklade sig i positiv riktning. Men någon avslutning på kommunikationsformen tror jag inte att det är, snarare en början. Varje gång det är Nytt meddelande Olle Stångberg vet jag att jag kommer bli glad och eventuellt skratta högt.

—–

Lust & Fägring

Lust & Fägring är ett fruktigt och godisaktigt te i lösvikt. Visserligen är det svart, men den rosa förpackningen harmonierar med den söta och blommiga karaktären hos innehållet. Tillverkaren Kobbs hävdar att det “smakar ljuvligt av passionsfrukt, mango, cream och caramel” och berättar även att det är gjort på storbladigt te, solrosblad, samt små bitar av mango och hallon. En kombination av fruktsallad och te alltså.

Jag är lite osäker på två av ingredienserna: “cream och caramel”. Kan det verkligen betyda att Kobbs har hällt i grädde och karamell(er)? Hur som helst gillar jag att teet med fördel kan drickas tillsammans med rikligt med mjölk. Kanske är det just cream-egenskaperna som då kommer till sin rätt.

Namnet är en gåta. Lust & Fägring. Förpackningen pryds av en ros över ett rött hjärta och det verkar som att Kobbs vill marknadsföra det som ett romantiskt alternativ i sitt utbud. Eventuellt kan det uppfattas som ett tjejte. Teet är enligt mig i alla fall mer lyckat än den film med snarlik titel som Widerberg d.ä. för tiotalet år sedan gjorde med sonen (Widerberg d.y.) i huvudrollen.

Bortsett från namnet – och namnen på vissa av ingredienserna – tycker jag riktigt bra om det här teet! Det smakar sött och gott och glatt på något sätt. Doften är stark och för mig helt obestämbar, men alls inte oangenäm; möjligtvis är det hallonen eller mangon som träder fram. Egentligen ger det mig inte så mycket att lukta på ett te, eftersom det ju ändå inte smakar som det luktar.

Jag skulle säga att Lust & Fägring är ett väldigt lättillgängligt te; som en teernas “Hits for kids”. Förmodligen dras det också med samma egenskaper vad gäller risk att bli uttjatat relativt snabbt. I ett perfekt kök med ett välfyllt skafferi där det finns en rik flora av sorter att välja bland skulle detta fungera väl som ett sällan-te. Ingenting för frukosten, möjligtvis på helgerna, men ovillkorligen endast efter klockan elva på förmiddagen.

Överlag en positiv upplevelse och det blir ett sammantaget gott betyg till ett gott te. Jag ger Lust & Fägring tre kannor av fem.

IT-problem

Någon gång i augusti beställde jag ett bredbandsabonnemang från TDC, som erbjöd en helt otroligt snabb uppkoppling för en lika otroligt låg kostnad. De lovade att sköta övergången från Telia (otroligt snabbt bredband, men otroligt dyrt) så jag inte behövde tala med min tidigare leverantör. Allt skulle behandlas av de olika leverantörerna i en förmodad symbios.

Den 23 september skulle det ha kopplats över, men något blev fördröjt och “inom ett par veckor” skulle modemet skickas ut och jag skulle vara inkopplad. Tiden gick och inget hände. Eftersom jag var förvissad om att det bara hade blivit försenat och att jag ju inte var utan uppkoppling, gjorde det inte så mycket.

Men måndagen den 9 oktober slutar så plötsligt allt att fungera på min dator. Jag får ingen kontakt med nätet och tvingas börja kontakta diverse supportavdelningar.

#1 Telia
Hjälpsam kille försöker reda ut varför jag inte får något Internet trots att rätt lampor blinkar på modemet och att inställningarna är korrekta. Det kommer fram att jag har blivit frånkopplad från Telia och istället ska vara inkopplad av TDC. “Men det är jag ju inte?”. “Nä”.

#2 TDC
Hjälpsam men lite förvånad kille förklarar nästan lite upprörd att Telia inte får koppla ifrån mig utan att vara säkra på att efterföljande leverantör har kopplat in mig. Det skulle TDC visserligen ha gjort “idag” men… ja, under de närmaste dagarna ska det vara fixat. TDC-modemet kommer att skickas ut, men det är möjligt för mig att fortsätta använda det nuvarande. “Kan jag inte få inloggningsuppgifter nu, så kan jag hänga på låset när ni har kopplat in mig på Internet och börja surfa direkt? Om modemet och brevet skulle dröja”. Jo, det går bra. IP-adress, netmask, default gateway, DNS-adresser och allt vad det heter, läses upp. Jag får alla siffror.

#3 Telia
Sur göteborgare vill inte alls koppla tillbaka mig på Internet bara fram tills TDC behagar göra det. “Då måste du byta leverantör till oss igen”. På frågan om det ska vara så här att byta, att det blir ett glapp mellan leverantörerna, blir svaret att “ja, så blir det alltid”. Något överraskande, eftersom jag fått försäkringar om att det finns avtal mellan dem som ska förhindra just detta. Göteborgaren hinner även ge ifrån sig en bitter kommentar om att jag kan ringa TDC, som är “väldigt billiga, men jag vet inte hur bra support de har”.

Jag fyller i de där TDC-uppgifterna med IP-adress, DNS-adresser och annat på min dator. Plötsligt är jag ute på Internet! Trots att #2 klart konstaterade att jag INTE hade tillgång ännu. Märkligt.

Dagen efter försvinner min e-postadress hos Telia. Jag har bytt Internet-abonnemang ett flertal gånger men aldrig varit med om att någon plockat bort e-postadressen så snabbt. När jag tänker efter tror jag inte att någon har tagit bort den över huvud taget. Men Telia kanske har ont om diskutrymme. Eller empati, servicesinne, kundbemötande, smidighet…

#4 Telia
Aningen negativ och oförstående kvinna från södra delen av landet begriper inte varför jag vill ha kvar min adress om jag inte ska ha bredband hos dem. Trots att jag är beredd att betala för tjänsten “uppringt Internet” bara för att få en Telia-adress, vill hon inte acceptera mitt resonemang om att betala en högre månadsavgift om jag slipper teckna ett abonnemang på 12 månader. Min tanke att ha kvar adressen under en övergångsperiod verkar inte ha stöd hos Telia. När jag frågar vad jag ska göra med den redan utskickade fakturan på bredbandet (kostnaden fram till november) bryts samtalet. Jag gitter inte ringa tillbaka.

#5 Telia (telefonsvarare)
När jag kommer hem har den sydsvenska kvinnan lämnat ett meddelande på min telefonsvarare. Hon låter mildare i tonen och har räknat ut att jag ska betala 524 kr istället för tusentals, men använda samma OCR-nummer. “Hoppas du är nöjd med det!” säger hon och låter som hon menar det.

#6 Telia
Positiv men aningen inkompetent tjej förstår inte riktigt hur jag ska kunna behålla en e-postadress om jag inte längre har bredband. Jag förklarar. Vi kommer bra överens och bättre blir det när hon kollar upp vad det kommer kosta: 149 kr för 12 månader. Detta istället för de 288 som det står på webbplatsen. Jag tjafsar inte. Det här går ju bra. Tjejen återregistrerar min gamla e-postadress carl.stangberg@telia.com och säger att hon ska skicka ut lösenordet. “Det går inte att få samma lösenord?” försöker jag. Nej, ett nytt har redan automatiskt skickats per post. Det går tyvärr inte att få det över nätet eller telefon, eftesom det inte är tillåtet av säkerhetsskäl. Men jag ska ha det dagen därpå. Som avslutning erbjuder hon mig att uppgradera någon telefontjänst som jag betalar 30 kr i månaden för. Men det slutar med att jag avbeställer den helt istället. Det fixar hon gärna åt mig. Nice.

Dagen efter har jag inte fått någon post från Telia. Däremot lyckas jag att eftersända all e-post från Telia-adressen till en annan e-postadress. Via tjänsten “Mina sidor” på webbplatsen är detta möjligt, men att logga in på Telias webmail är omöjligt.

Ytterligare en dag går (fredagen den 13) utan att jag har fått något brev från Telia. Och det där modemet som TDC skulle skicka ut, verkar jag få se mig om i stjärnorna efter. Snart kanske det blir ett telefonsamtal till Posten. Men först

#7 Telia
En vänlig, men aningen otydligt talande, man knappar på datorn och kollar vad jag har för abonnemang registrerade. Det går snart upp för honom vad jag undrar över men kan inte förklara varför jag inte har fått några uppgifter. Han erbjuder sig mycket överraskande att ge mig lösenorden direkt över telefonen. Det är visserligen inte tillåtet “men det är ju fredag”. Jag undrar om jag verkligen har förstått situationen (varje gång man slår 90200 till Telia spelas det först upp ett meddelande om att samtalet kan komma att spelas in – för att de ska kunna förbättra sin service) och att karl’n står beredd att begå någon sorts policybrott för min skull. “Det är ju fredag” upprepar han (ett antal gånger) och sluddrandet i kombination med den glada och sorglösa attityden ger intrycket av att fredagsölen redan är placerad på armlängds avstånd från tangentbordet. Men visst får jag lösenordet, som dessutom automatiskt kommer skickas hem till mig per post. Jag tackar så mycket och önskar trevlig helg.

Så nu sitter jag här med mitt gamla Telia-modem, min gamla Telia-adress och surfar med mitt nya TDC-abonnemang. Vart modemet tog vägen är högst oklart, men jag har en plan: jag tänker inte betala TDC förrän jag har fått modemet. Min förhoppning är att de har glömt bort mig helt och att jag kan smygsurfa på deras bekostnad riktigt länge. Någon faktura har de inte skickat ännu och på sin webbplats skriver de att mitt ärende är under bearbetande. Ta det lugnt, TDC. Ingen brådska.

Men jag antar att fortsättning följer.

—–

SMS-problem

Inför mina föräldrars resa till Sydafrika hörde jag mig för hos Far om möjligheterna att kommunicera med dem via sms. Tämligen nyligen tog jag nämligen bort den förinställda T9-funktionen på Fars Siemens A50; en telefon han ärvde av mig för flera år sedan och som fortfarande tycks hålla. Tyvärr hade den alltså en funktion som gav honom förslag på ord han inte alls ville skriva i sina meddelanden och som han störde sig något enormt på. Sms-trafiken blev lidande och han blev under några år nästan avskuren från kommunikationsformen.

Annat var det vid tiden för en annan långresa – när han hade sin förra telefon, en riktigt gammal Ericsson 388 – då kortfattade meddelanden i uteslutande versaler informerade mig om läget i Oceanien och Australien. Hemma satt jag och nyttjade mtnsms.com för gratismeddelanden; på andra sidan jorden berättade Far att de hade ANLANT SINGAPORE, kanske att det var VARMT OCH SKONT eller något annat vykortsinspirerat klargörande.

Far hade visserligen inte försökt sig på något sms:ande efter att jag hade tagit bort T9-inställningen, men lovade att göra det kvällen före avresan. Jag tjatade lite på honom för att han verkligen skulle komma igång och jodå, nog plingade det till i min telefon redan tidigt samma kväll: Nytt meddelande Olle Stångberg.

Jag hade förväntat mig ett klassiskt korthugget och aningen skrikigt meddelande, men döm om min förvåning när jag kunde läsa följande:

Din nya engångskod från Skandia och SkandiaBanken är GA8UDP

Han hade onekligen gjort någon sorts försök att kommunicera, men jag kunde inte påstå att det var särskilt framgångsrikt. En lätt oro över att även andra i adressboken från och med nu kunde få ta del av Fars bankkoder och lösenord började komma när jag insåg att jag faktiskt var lite ansvarig för händelseutvecklingen. Jag ville inte med ett ord visa detta, utan skickade ett uppmuntrande:

Okej, du kan skicka vidare meddelanden, men kan du skriva egna? Upp till bevis!

Svaret lät vänta på sig. Förmodligen var anledningen att han och Mor var på klassisk konsert där mobiltelefoner inte är populära. Men sent, sent på kvällen registrerades att meddelandet tagits emot och strax efteråt plingade det åter till i min ficka. Nytt meddelande Olle Stångberg. Den här gången var det nästan ännu roligare:

Ja.det.kan.jag.men.jag.kan.inte.mellanslag.

Det är inte ofta jag skrattar högt för mig själv när jag är ute bland folk inne i stan, men den här gången var det svårt att låta bli. 1800-talets telegraferande tycktes ha fått en renässans, med punkter istället för STOP.

Dagen efter skulle jag skjutsa föräldrarna till Arlanda och kunde då passa på att försöka hitta det gömda mellanslaget. Eftersom det var svårt att göra detta samtidigt som bilen skulle framföras någorlunda säkert, gavs inte tillfälle förrän framme på Arlanda-parkeringen. Och väl där började Mor bli lite stressad; de hade väl bara någon timme på sig före incheckningen.

Far visade sig (påstod sig) ha hittat mellanslaget, men T9-funktionen tycktes nu eventuellt vara tillbaka och förorsakade stor ilska i framsätet. En mycket upprörd Far ondgjorde sig över alla dessa tekniska apparater som ville föreslå ord och kom med stora bokstäver i Word och… Jag mumlade uppgivet något om att de flesta av hjälpverktygen faktiskt kan stängas av, men visste ungefär hur mottaglig den gamle mannen var för denna typ av information. Särskilt mycket tid fanns alltså inte för en mer grundlig genomgång av telefonen och föräldrarna fick lämna världsdelen med en högst osäker framtid inom den korta meddelandeservicen.

Eftersom jag lovat att ge information om viktiga fotbollshändelser härifrån Sverige, fanns dock möjligheten att Far skulle bemöda sig att svara. Sagt och gjort. Efter Sveriges makalösa 2-0-seger mot Spanien skickade jag iväg ett glädjerusigt sms om blixtsnabba kontringar och klassiskt svensk tokdefensiv – och fick faktiskt strax efteråt ett väldigt kort svar. Det löd:

Bra

Huruvida detta var ett bevis för att mellanslaget åter hade försvunnit, var oklart ända fram till veckomatchen då Sverige mycket starkt besegrade Island. På grund av trötthet skickades då ett mer sansat men lika glatt meddelande i sydlig riktning, förklarande att landslaget nu hade fyra raka segrar i EM-kvalet. Svaret denna gång var inte fullt lika kort och uppenbarligen hade Far ett behov av att variera sig, för nästa gång telefonen plingade stod det:

Utmärkt

Jag saknar tiden med de stora bokstäverna. Detta att han försöker mörka att han inte hittar mellanslaget, gör ju att kommunikationsmöjligheterna begränsas. Fåordiga (ettordiga) glädjeyttringar kan visserligen förmedla en känsla, men nyansrikedomen går onekligen förlorad.

Det blir svårt att skaffa honom en mindre avancerad mobiltelefon än den här, men jag får väl försöka. Vid nästa resa hoppas jag att vi har löst alla problem så jag kan få veta saker som om de har SETT GIRAFF BETA eller kanske SETT BADE NOSHORNING OCH NELSON. Åh, vad jag längtar!

Kändisspotting

På min promenad i söndags noterade jag ingen mindre än David Batra sittande med ett litet, litet barn i en vagn utanför 7-Eleven vid Dramaten på Östermalm. Han såg så nöjd ut och verkade inte ha något emot att vänta på sitt sällskap inne i kiosken. Förmodligen hade Johan* svårt att välja vad han skulle smörja sitt krås med; det skånska munlädret är ju redan så oerhört välsmort. Det kändes hur som helst stort att ha fått se ett av landets mest kända nu levande komikerpar, om än bara dess ena hälft + förmodade avkomma.

*Glans, komiker

—–