Översättningsfrihet

Från Damfotboll.com 2011-03-18 vid 16:02

Citatet i ingressen sägs komma från Arsenals hemsida efter kvartsfinalen i Women’s Champions League:  “Så skriver Arsenal på sin hemsida efter torsdagens 1-1-match mot Linköping och inför returen i Åtvidaberg”.

Men gör de verkligen det? Skriver de så? Nej, det jag läser i referatet är följande:

Arsenal will have to score in Sweden but, on today’s showing, they will be confident of finishing the job in six days’ time.

Det vill säga raka motsatsen till den översättning som står att läsa på Damfotboll.com. Arsenal tror sig gå vidare och har inte alls spelat färdigt om en vecka. Det är tur att man kan undersöka källan och bilda sig en egen uppfattning när nåt verkar mysko.

Den svenska sajten må vara väldigt bra på damfotboll, men kanske inte lika bra på engelska.

Skidreklam

I kategorin “Nyheter” på sidan 11 i förra måndagens papperstidning av DN läser jag TT-notiser. Den första handlar om att “övergrepp mot romer ska kartläggas“. Den andra handlar om att “extremismen gror trots insatser“.

Men den tredje… Den är någon sorts reklam för skidåkning:

20-30 centimeter längre än du själv bör dina längdskidor vara. Än ligger snön i stora delar av landet. Passa på att prova längdåkning på skidor – bättre motion finns inte. Risken för skador är betydligt mindre än när man joggar och belastningen ändras hela tiden. Pulsen stiger i uppförsbackarna och när det bär utför får man vila. Träningsvärken i ljumskarna är visserligen närmast obligatorisk för den otränade – men den går snart över.

TT

Jag tycker kanske inte att skidåkning är någonting som kan karakteriseras som “nyheter”. Inte heller förstår jag varför TT så kraftfullt tar ställning för skidåkning – och mot joggning – med ganska svävande men ändå tvärsäkra påståenden om alla dess fördelar. Förmodligen är det någon framgångsrik längdlobbyist som ligger bakom det här scoopet.

Minusresultat

I år är det inte alls med samma glädje som jag summerar spelåret. Från att ha gjort ett ganska jämnt nollresultat 2007, 2008 och 2009, brakade det i år lös på -1000 kronor.

I år har det sett ut så här:

Insatser: 6370 kr
Vinster: 5384 kr

Antal spel: 103
Antal vinster: 36
Största bruttovinst: 440 kr
Största insats: 200 kr
Största nettovinst: 240 kr
Största förlust: 200 kr
Minsta bruttovinst: 87 kr
Minsta nettovinst: 34 kr

Min analys blir så här. Kurvan gick mest neråt i år och det verkar som att raset kom under VM när jag satsade mina pengar på beprövade länder som uppenbarligen svek mig när det gällde som mest. Fram till sommaren gick det ju riktigt hyggligt. Och efter sommaren gick det bara ganska dåligt.

Skönt att 2011 inte är ett mästerskapsår. Nu behöver jag vinna tillbaka 1000 kronor för att hålla min jämna nivå. Vilken press!

Fotbollssammanfattning

Årets ackordsarbetare
UEFA införde ett flerdomarsystem, där två hade placerats vid var sitt straffområde med enda uppgiften att utdöma straffar. I den andra omgången av Champions League blåstes för 148 straffar (eller något liknande) och ingen kan säga att straffområdesdomarna stod och latade sig. Arbetsmoralen var extremt hög och här ville de minsann göra skäl för lönen.

Årets krisklubb
Herrlaget åkte ur CL-kvalet ganska fort och höll sen på att åka ur Allsvenskan, samarbetsklubben Väsby kom toksist i Superettan, damlaget sist i Damallsvenskan, damreserverna åkte ur sin serie och varken killarna i Juniorallsvenskan eller Pojkallsvenskan nådde slutspel. Det är väl bara att konstatera att det inte var något AIK-år i år. Och då pratar vi ändå bara om
det rent sportsliga.

Årets uppförande
Vartannat år lyckas Joakim Hagernäs föra upp ett lag i Allsvenskan. 2006 och 2008 var det Brommapojkarna och 2010 Syrianska. Om det nu inte blir nytt kontrakt för honom bör klubbarna i Superettan veta vem som ska värvas för att ta steget upp. Åtminstone inför säsongen 2012.

Årets “den var aldrig inne”
1. Jorge Larrionda, VM-domare
2. Dulee Johnson, friad

Årets skämt?
Vid en supporterträff (23/8) visade vd Åsa Sånemyr upp en t-shirt med texten “Avgå alla!” som en självdistanserad kommentar till alla upprörda röster som då hördes angående Hammarbys turbulenta säsong. Att tröjan skulle börja säljas i supporterbutiken rev ned skratt i lokalen. Men frågan är om skratten inte fastnade i halsen, när i rask takt ordföranden Wesslén och styrelseledamoten Apelgren faktiskt avgick (1/9), följda av Sånemyr själv (2/9) och tränaren Borgkvist (6/9). Slutligen valde sportchefen Andersson att sjukskriva sig (17/9) för att sedan… avgå. Snart började det bland supportrarna att pratas om en ny t-shirt med texten “Alla avgick!”.

Årets halvsäsongslag
Redan i maj hade Kristianstads DFF skrapat ihop tillräckligt med poäng för att laget i princip skulle vara klart för Damallsvenskan 2011. Då verkade klubben närmast cyniskt att lägga ned verksamheten. Lönerna slutade betalas ut, spelarna småstrejkade, den bästa spelaren såldes och matcherna förlorades. På de avslutande 13 omgångarna tog laget bara 3 poäng – vilket också mycket riktigt räckte för nytt kontrakt. Brommapojkarna försökte med något motsvarande på herrsidan, men misslyckades kapitalt.

Årets schweizerostar
1. Hammarbys plånbok
2. FC Trollhättans backlinje
3. Damallsvenskans spelschema

Årets simultanförmåga
Med fem minuter kvar av Birminghamderbyt kände Sebastian Larsson hur det drog till i ljumsken och ville desperat bli utbytt. Men som högeryttermittfältare hade han en bra bit bort till bänken på andra sidan och där verkade alla vara upptagna med annat. Att samtidigt gestikulera vilt med en haltande version av “jumping jacks”, ligga rätt i positionsspelet, förklara för lagkompisarna vad han höll på med, ha koll på sin motståndare och försöka ta sig fram med bara en fungerande ljumske, var simultanförmåga i den högre skolan.

Årets comeback
Vi såg dem under nittiotalet, men så tycktes de långsamt dö ut eller falla i glömska. Så i årets D20-VM var voltinkasten äntligen tillbaka! Möjligtvis inspirerad av Danny Brooks nya världsrekord på 49,78 meter tog Jitex Kristin Carlsson bollen i egna händer och voltade in den i straffområdena. Om voltinkasten verkligen är effektiva kan diskuteras. Men de är definitivt tillbaka.

Årets balanstapp
Grundläggande för att utföra en balansfint är att man håller balansen. Målvakten Johan Dahlin tappade både balansen och bollen och även landslagsplatsen, när han valde att finta efter 5 minuter mot Syrien. På nästa januariturné är han tillbaka i truppen och har under året förhoppningsvis även återfunnit balansen. Och omdömet.

Årets K.R.I.S.
Gais letade ny sportchef och hittade en lämplig kandidat i fängelset. Anställningen av Mats Persson ger en kriminell revansch i samhället och samtidigt ordet KRIS-klubb en ny innebörd.

Årets inkast eller “Vem vare som kasta?”
1. Slovaken som frispelade Kopúnek till hans 3-1 mot Italien i VM-gruppspelet.
2. Svensken som frispelade holländarna till 2-0 i EM-kvalet.
3. Slipshuliganen på hedersläktaren som kastade in en pappersmugg och avbröt AIK-IFK Göteborg.

Årets tröjförvirring
Sverige mötte Skottland på Råsunda och var klädda i en skotskt blå mundering. Samtidigt spelade bortalaget i hemmalagets klassiskt gula färger. Under matchen var förvirringen total och inte förrän efter slutsignalen fick spelarna byta tröjor med varandra och ordningen återställdes.

Årets “för rund för VM”
1. Jabulani var, enligt Marseilles rörelsevetenskapliga institut, ihopsydd på insidan och därmed helt sfärisk, vilket gav för liten kontakt med foten vid tillslaget och en onaturlig bollbana som följd.
2. Sol Campbell var, enligt oberoende okulärbesiktning, helt enkelt för otränad för VM-spel.

Spinninghuliganer

кухненско обзавежданеSpinning är en trevlig träningsform. Den bygger på att det framför en grupp av träningscyklar sitter en glad tjej och är överdrivet entusiastisk, för att på så sätt få träningsdeltagarna att härda ut det ganska ansträngande passet. Hon har tajt linne, stort leende och ett extremt gott humör. Kanske har hon ADHD, kanske har överkonsumerat kaffe eller bara ett stort mått av överskottsengergi.

Det är alltså väldigt glatt och positivt. Visserligen kan hon låta tuff när det är som jobbigast, men sen försäkrar hon alla om att de är jätteduktiga och att hon är imponerad av alla.

Därför blev jag en smula förvånad över kvällens pass i KTH-hallen. Det började med att spinningledaren, som vanligt, frågade om vi skulle öppna dörren ut. Eftersom syret i spinningsalen har en tendens att ta slut och det på sommaren blir väldigt varmt, brukar en dörr som leder ut i friska luften ställas lite på glänt.

“Nej! Då fryser jag ju ihjäl”

var det oväntat aggressiva svaret från den unge mannen närmast dörren. Spinningledartjejen hajade till. Det här var hon inte riktigt beredd på. Själv hade jag heller aldrig varit med om detta; i alla år har jag uppfattat frågan som närmast retorisk. Men ännu mer överraskad blev jag när jag hörde ett par röster från andra sidan lokalen.

“Ja, säkert. Det är femton grader ute… Du fryser säkert ihjäl!”

“Fan, det finns ju aldrig nån luft här inne!”

Längst bort från dörren, där luften säkert är allra sämst, satt det uppenbarligen ytterligare ett par herrar som hade onormalt höga halter av adrenalin eller testosteron i kroppen.

“Jamen, gå ut och ta en cykeltur där då!”

svarade nu den lättfrusne och stämningen blev allt sämre. Spinningledaren var inte längre lika glad, men sa någonting i stil med

“Hörni… Nu låter vi… Nej, nu bestämmer JAG att den som är närmast dörren får bestämma.”

vilket väl inte direkt blidkade den bortre falangen.

“Du kan få låna en tröja om du fryser!”

“Vafan, vi kan väl vädra ur nu så vi får in lite luft”

ropades det därifrån. Nu trodde jag att det kunde bli bråk på allvar eller kanske att någon skulle göra en SD och lämna lokalen. Kommentarerna i sig var inte så farliga, det var bara det att det inte fanns någon humor eller distans i tonfallen. Dessa pojkar var verkligen arga. Själv satt jag, konflikträdd, mitt i skottlinjen och försökte göra mig så osynlig som möjligt.

Spinningledaren tog som tur var ett initiativ och sa helt enkelt

“Nu är klockan halv sex och vi ska köra spinning i sextio minuter!” Så satte hon igång musiken och passet var igång.

Efteråt var det inte något mer prat om det hela. Visserligen fortsatte jag vara osynlig och stirrade ner i marken så gott jag kunde under stretchningen och rengörandet av cyklarna. Men jag uppfattade inte flera upprörda kommentarer från de inblandade. Bara att stämningen var konstig.

För mig var det här passet en surrealistisk upplevelse. Jag har varit på mängder av fotbollsträningar där sånt här kunnat inträffa, men det är en helt annan situation där alla i gruppen känner varandra och vet vad som är okej eller inte. Men att komma till en spinningträning och börja tjafsa med totala främlingar på tonåringars vis – inför en timme som ska präglas av glädje, positiv energi och medryckande musik – är ju vansinne.

Nästa gång ska jag ta på mig cykelhjälm. Om det blir fysiskt.

Magknip

Från Fotbollskanalen.se 2010-09-17:

bp-kross

Med tanke på den övre notisen känns den undre tämligen dramatisk. Men det handlade inte om att trelleborgarna kom till Stockholm och bokstavligen krossade brommapojkar på Grimsta. Nej, så var det inte. Inga skallfrakturer eller spruckna knäskålar kunde noteras. Däremot en komfortabel 0-3-seger.

Det rör sig om att en BP-back i halvtid fick ont i magen och åkte till sjukhus. Tydligen i ambulans. Om detta berodde på att han varit inne i tältet med “Pausfika” och snott åt sig kaffe och kaka, det förtäljer inte historien. Men jag tycker att godsakerna bör vara vigda åt oss med säsongskort. Mazarinen är faktiskt det enda man ser fram emot när man åker ut till Västerort för att se fotboll numera…

Uråkning

Gnaget åker ur i år.

Då syftar jag inte bara på herrlaget i Allsvenskan, utan kan redogöra för ett mer generellt tillstånd i klubbens lag. Damlaget ligger sist i Damallsvenskan med 5 poäng upp till strecket med 4 matcher kvar. Det finns även ett lag som heter AIK DFF som huserar i damernas division 2 Östra Svealand och som består av unga damer och reserver. De har också 5 poäng upp till strecket.

Juniorlaget är nog klubbens flaggskepp. Dessa ungdomar har nämligen kravlat över sitt streck i Juniorallsvenskan. 1 poäng över strecket minsann med 3 matcher kvar, men då återstår matcher mot serieledarna och serietvåorna. På herrsidan finns inte något reservlag vad jag vet, däremot fungerar Väsby United som ett sånt, där för tillfället ratade AIK-spelare får speltid. Kanske inte så lyckat. Laget ligger sist i Superettan med 3 poäng upp till strecket.

I ljuset av detta kan A-lagets säsong ses som ganska lyckad! Laget ligger för tillfället på kvalplats i Allsvenskan med 1 poäng ned till närmast jagande lag. Men förlusten med 1-4 senast sved nog och i nästa match är tre nyckelspelare avstängda (Atta, Johansson och Bangura).

Men snart börjar hockeyn! Jag läser att det är 55 omgångar som ska spelas och Lasse Anrell tippar laget sist i Elitserien. Bortsett från att det inte kommer ske förrän 2011, verkar det finnas ett tydligt mönster som inbegriper fler sporter.

Gnaget åker ur i år.

Sifferlek

Jag läser att 200-300 AIK-huliganer gick till attack mot en spelarbuss efter en match. Det fick många, inte minst supportrar som inte anser sig vara AIK-huliganer, att bli upprörda och en av dem skrev en krönika där en hel del klokt blir sagt.

Men hur sann är egentligen den gamla sanningen att “det är en liten klick” som förstör för så många andra. Skribenten Kviborg frågar “Ska vi AIK:are, som till 99% är Sveriges trognaste publik, tolerera att 1% med jämna mellanrum skämmer ut oss?

Jag tar fram miniräknaren och får fram att om 200-300 stenkastare är en procent av supporterskaran, uppgår hela gruppen (Sveriges trognaste publik) till så mycket som mellan 20 000 och 30 000. Men på matchen var det ju bara drygt 8000 sammanlagt på läktarna och vanligtvis ligger publiksiffran på runt 10 000, något under antalet sålda årskort. Hur går det här ihop?

Det blir en logisk kullerbytta om den trogna publiken, trognast i Sverige, inte är tillräckligt trogen för att komma på matcherna. Eller så är rötäggen i gruppen kanske fyra gånger så stor som man vill erkänna. Oavsett vilket är det svårt att kalla en stor mobb på flera hundra vettvillingar för “en liten klick” i fortsättningen. Hur stor är i så fall en stor klick?

Och 30 000 AIK-anhängare… Don’t flatter yourself.

Toaletthumor

AIK har visst en ny tränare som heter Alex Miller. På min toalettstol står det just Miller och jag tycker det är lustigt att klubben fortsätter sin tradition att rekrytera ledare från hemlighuset.

För visst minns vi tidigare namn, som Dušan Uhrin och inte minst Nebajsa Novaković?