Matbudget

Jag följer den där Fattigbloggen, vars syften är lite oklara. Men ett av dem verkar vara att driva tesen att socialbidraget är för lågt. Ett inlägg från den 30 mars handlar om att den bloggande låtsasfattiglappen har svårt att få matbudgeten att gå ihop. Hon skriver att “riksnormen, vad socialbidragstagare får äta mat för är alltså 1580 kronor”. Och förfasar sig lite över detta.

Det låter inte så lyxigt, men inte heller särskilt knapert. Om man dels har ett välutrustat kök, dels inte behöver (får/kan) jobba på dagarna, har man hur mycket tid som helst att handla billig mat och även möjlighet att laga till den på ett bra sätt.

Nu tycker inte jag att man behöver unna sig två lagade mål mat om dagen om man lever på socialbidrag, men här är en enkel kalkyl över hur det skulle kunna se ut.

Frukost: 4,50 kr
Havregrynsgröt (1 kr)
med mjölk (2 kr)
och kanel/sylt (0,5 kr)
En kopp te med mjölk (1 kr)

Lunch: 15 kr
Potatis/pasta/ris/bulgur (2 kr)
150 g kött/fisk/kyckling (10 kr)
Grönsaker (3 kr)

Middag; 15 kr
Potatis/pasta/ris/bulgur (2 kr)
150 g kött/fisk/kyckling (10 kr)
Grönsaker (3 kr)

Jag dricker helst vatten till maten, men den som vill dricka något annat har väl ungefär 500 kronor i månaden eller 16 kronor om dagen att lägga på drycker. Eller mellanmål och frukt. Annars kan man spara pengarna och äta ute några gånger. Men det tycker jag kanske inte att socialbidragstagare behöver göra.

Enligt blogginlägget hävdar Konsumentverket att “skäliga levnadsnivånormen, vad vanliga människor behöver till mat är 1920 kronor”. Det är 62 kronor om dagen och alltså väldigt mycket mer än i min kalkyl. Men det kan diskuteras huruvida levnadsförhållandena hos dem som lever på socialbidrag bör kallas “vanliga” och om deras standard på mat bör vara så höga.

Min poäng är att just matkontot verkar vara hyggligt tillgodosett i den där riksnormen. Sen är det möjligt att andra poster är snålt tilltagna (som att man bara får göra åt med 180 kWh/mån). Men om man inte får 1580 kronor att räcka till mat en månad har man inte snålat på ett sånt sätt som är nödvändigt.

Att vara tvungen att söka socialbidrag är ett helvete och jag tycker synd om alla som är i den situationen. Samhället kan säkert göra mer för att få folk att komma ur sina helveten, men jag förstår inte hur mer pengar till mat löser någonting. Det är helt andra hjälpinsatser som behövs. Till exempel information om hur man får matpengarna att räcka.

Glassrån

Det är när jag läser sånt här som jag tappar tron på mänskligheten. Hur kan man sjunka så lågt att man rånar en glassbil!?

Glassgubbar borde vara fridlysta i alla miljöer som de vistas i. Att angripa en sådan, är för mig samma sak som att i en krigssituation beskjuta en bil från Röda Korset. Så oerhört lågt.

Det är glassbilarna och glassgubbarna som förser befolkningen i ett samhälle med ett av de viktigaste livsmedlen. Det är dessa transportfordon och människor som utgör det fundament på vilket hela civilisationen vilar.

Jag vill inte gå så långt som att påstå att glassrån borde klassas som terroristaktioner. Eller… Jo, det vill jag! Våld mot folk i glassbranschen får vi aldrig blunda för. Det är så smutsligt och ovärdigt.

Man slår inte en glassgubbe. Inte någonstans, men framför allt inte i magen.

Installationsståhej

Jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag är oerhört inskränkt och oupplyst som inte tycker att det är en så stor grej att Barack Obama har svurits in som president i USA. Eller om jag, tvärtom, kanske är väldigt vidsynt och tolerant.

För helt normal är jag nog inte. Det normala är att ha suttit och tittat på teve och fullkomligt trollbundits av denne svarte man som styr ett land som ligger 600 mil härifrån. Personligen tror jag inte att han kommer att förändra mitt liv nämnvärt.

Men kul för honom, så klart.

Fuskidioter

Jag tänkte bara säga att det är idioterna som inte följer reglerna som gör att de anställda på Arbetsförmedlingen blir misstänksamma mot alla arbetslösa som (säger att de) söker jobb. Det är sedan de misstänksamma på Arbetsförmedlingen som gör att man som arbetslös drar sig för att anmäla sig där, eftersom de är så fruktansvärt otrevliga att ha att göra med.

Arbetsförmedingens hela verksamhet verkar bygga på att kontrollera och förfölja folk istället för att hjälpa dem att få nya jobb. Dessutom verkar personalen – dessa bittra och misstänksamma handläggare – sakna både social kompetens och arbetsförmedlingskompetens. Uppenbarligen är de inte några stjärnor när det gäller förföljandet och kontrollen heller, eftersom så många kommer undan.

Följden blir alltså att jag (och förmodligen “många med mig”) väljer bort min rättmätiga ersättning bara för att det är så obehagligt att vara i kontakt med Arbetsförmedlingen. Det är inte bra. Systemet fungerar inte som det en gång var tänkt. Det har pajat.

Men som sagt: det är idioterna som har skapat det här monstret. Det är de som sabbar för alla andra.

Mångtusenmiljard

DN.se 2008-09-29
tusenmiljard


Jag har ett nytt favoritord: “mångtusenmiljardpaket”. Det är väl vad ett barn i fyraårsåldern önskar sig på sin födelsedag. Åh, vad jag gillar den bilden. En så skönt naiv och fantasibaserad ordbildning bör verkligen slå rot i ekonomijournalistiken.

Sparpaketet är på 700 miljarder dollar, vilket är ungefär 4800 miljarder kronor, som är samma sak som 4,8 tusen miljarder. Huruvida 4,8 bör betecknas som “många” är nog subjektivt, men nog är det fler än ett tusen miljarder alltid. Jag köper Erik Ohlssons analys rakt av.

Kul att han får med formuleringen “en osedvanligt lam anka med noll inflytande” angående Bush i samma redkordlånga ingress. Stilpoäng.

Falafelfall

Jag är inte så bra på det här med rasism, men finns det inte något obehagligt över Barometerns rapportering om en lättare form av misshandel i Kalmar? För tillfället har jag svårt att bestämma mig för vad som får ett löjets skimmer över sig: muslimerna som folkgrupp, islam, religioner i allmänhet eller kanske egentligen bara lokaltidningen Barometern.

Jag undrar hur små händelser som lokalpressen kan tänka sig att skriva om (örfilar, skenbenssparkar, peppisar, folk som nyper eller klöser varandra, drar varandra i håret…) och framför allt om det verkligen är relevant att det var just två muslimer det handlade om. Acceptansen för matstölder är förmodligen inte stor i någon av världens alla kulturer och att råka ut för lite misshandel kan inte komma som ett slag i ansiktet.

Sen var det ju en ganska kul nyhet. Jag målade upp händelseförloppet för min inre syn och fnittrade lika fördomsfullt som förläget.

Bojkottfiasko

Jag tycker det är olyckligt med det halvhjärtade svenska avståndstagandet mot diktaturen i Kina. Antingen får man väl bojkotta hela de Olympiska Spelen eller så är man där och ser till att vinna så mycket som möjligt.

Den här varianten med att bojkotta bara guldmedaljerna förstår jag mig inte på. Och jag tror inte att varken regimen eller omvärlden heller har uppfattat den.

OS-landhockey

I ett hörn på min datorskärm rullar OS-tävlingarna förbi i webb-teven som SVT har vänligheten att tillhandahålla. Det som är roligt med OS är att man får följa en rik flora av idrotter som åtminstone jag aldrig annars hör talas om.

I veckan visades en match i landhockey för damer och det som slog mig var tjejernas dräkter. Jag undrar om knästrumpor, kort kjol och tajt överdel hade varit okej i den svenska OS-truppen, särskilt med tanke på den här debatten. Kläderna verkade vara likadana för alla lag; möjligtvis är utrustningen reglerad i tävlingsbestämmelserna och kanske är det därför sporten aldrig slagit igenom i vårt land.

Jag tycker dräkterna är fina. Framför allt gillar jag det kvinnliga inslaget i en sport som verkar vara ganska fysisk och kraftfull. Det är långa löpningar över stora ytor och hårda skott som försvararna – med dödsförakt – försöker täcka. Kontrasten är något som jag verkligen uppskattar. Av den något skolflickeinspirerade utstyrseln kan en ovan betraktare (jag) luras att tro att tjejerna i kjol kommer peta förstrött med klubborna och kanske tvingas utgå vid skrubbsår*.

Inget kunde ju vara mer fel. Här går tjejerna ut och smäller på varandra så det sjunger. De ramlar, reser sig och beger sig ut på nya obekväma löpningar. Inget gnäll, bara hårt jobb. Precis som det ska vara.

Ytterligare en sak slog mig angående kläderna. Medan utespelarna alltså klär sig i lätta och små dräkter för att kunna röra sig bekvämt, tänker målvakterna i en motsatt, mer burkainspirerad, riktning. För en ovan betraktare (mig) ser det ibland lustigt ut när skolflickorna blir jagade av ett monster from outer space.


* Mina fördomar baseras på erfarenheter från mindre lyckade lektioner i skolidrott där jag och övriga killar tvingades spela innebandy, fotboll och andra bollsporter tillsammans med tjejerna – knappast roligt för någon av oss.