Spontanidrott

Jag läser i DN att satsningen på  spontanidrottsplatser slagit fel. Problemet är att fler fotbollsplaner inte innebär att flickorna kommer att idrotta mer, eftersom deras preferenser skiljer sig från pojkarnas.

“Undersökningen visar att pojkar och män är i ständig majoritet. Värst är det i åldern 13 till 19, där 80 procent av utövarna är pojkar. Minst är skillnaden bland barn under 7 år (39 procent flickor) och vuxna över 65 år (42 procent flickor).”

Det är intressant att det ändå finns så många flickor som är över 65 år, men det är kanske en definitionsfråga. Nu verkar studien inte bara handla om fotboll; även ridanläggningar, simhallar, utomhusbad och klättring nämns. Det gör att jag undrar om man inte jämför äpplen med päron. När en pensionär som ligger och solar på ett utomhusbad jämförs med en ridande tonåring (som ju har ett klart större engagemang för sin fritidsaktivitet) tappar statistiken trovärdighet.

Visst förstår jag att det finns ett problem om satsningen på fler anläggningar har ett syfte att uppmuntra till spontanidrott och att få främst tjejer att använda dem. Men jag undrar om lösningen verkligen är rätt.

– När kommunerna bygger exempelvis en skatepark måste de ha en plan för hur ytan kan bli tillgänglig för så många som möjligt. Man kan inte bara bygga och tro att alla kommer dit. Det behövs pengar, aktiviteter och samarbeten med organisationer, säger Ida Östensson, grundare av Crossing Boarders, vars syfte är att göra fritidsverksamheter mer jämställda.

För mig är ordet “spontanidrott” starkt länkat till ordet “spontan” som betyder att något sker av sig självt utan yttre orsak och görs av fri vilja eller utan planering. Det vill säga att man idrottar för att det finns möjlighet på den fina anläggningen som finns i närheten.

När välmenande människor skapar aktiviteter och samarbeten med organisationer har de också skapat något helt annat än spontanidrott. Den som vill uppmuntra till spontanidrott måste nog ändå bara bygga och tro att alla (som vill spontanidrotta) kommer dit. Det verkar vettigare att satsa pengar och engagemang på dem (tydligen kvinnor) som inte är så intresserade av spontanidrott och ge dem andra möjligheter att idrotta än spontant. Kanske i mer ordnade former med engagerade ledare och förebilder.

Jag är lite frågande till om rättvisa alltid innebär att det ska vara hälften killar och hälften tjejer på samtliga anläggningar. Förmodligen är det ingenting konstigt med att fler tjejer gillar ridning och att fler killar spelar fotboll. Om tio år är det kanske tvärtom och då är det heller ingenting konstigt. Så länge alla kan välja om de vill gå till ridhuset eller fotbollsplanen behöver man väl inte bli så upprörd.

Citatmaskin

Jag hör på radion om att det är stor skillnad på sommarjobbslön i Sveriges kommuner och tycker mig känna igen resonemanget. Är det verkligen en nyhet? Det här hör man ju varje år och för att en nyhet ska vara en nyhet måste något nytt tillföras.

Kommunal gör sin årliga genomgång och lägger in lite indignation i en standardmall och lägger upp på sin webbplats. Resultatet blev så här 2009 och året efteråt ändrade man några siffror och skrev den här artikeln.

2009 säger Maria Hansson så här:

– Att lönerna för sommarjobb varierar är vanligt, men en del av kommunerna och landstingen betalar alldeles för lite. Det är viktigt att ungdomar som för första gången ska ut i arbetslivet får skälig lön och bra arbetsvillkor, oavsett var man bor, säger Maria Hansson, ombudsman Kommunal.

2010 säger Maria Hansson så här:

– Att lönerna för sommarjobb varierar är vanligt, men en del av kommunerna och landstingen betalar alldeles för lite. Det är viktigt att ungdomar som för första gången ska ut i arbetslivet får skälig lön och bra arbetsvillkor, oavsett var man bor, säger Maria Hansson, ombudsman Kommunal.

Snarlika uttalanden.

Kommunals artikel ändrades något och såg ut så här 2011. En ny avtalssekreterare medförde ett nytt citat. Men att ändra citatet till årets artikel, nej det var för mycket begärt.

2011 säger Lenita Granlund så här:

– Det är väldigt problematiskt att lönerna skiljer sig så mycket åt för samma sorts jobb. Det skapar en orättvisa som inte är bra. Dessutom är många sommarjobbslöner väldigt låga. Lönen måste vara anständig även om det handlar om ungdomar, säger Lenita Granlund, Kommunals avtalssekreterare.

2012 säger Lenita Granlund så här:

– Det är väldigt problematiskt att lönerna skiljer sig så mycket åt för samma sorts jobb. Det skapar en orättvisa som inte är bra. Dessutom är många sommarjobbslöner väldigt låga. Lönen måste vara anständig även om det handlar om ungdomar, säger Lenita Granlund, Kommunals avtalssekreterare.

Visst är det jobbigt att variera sig. Att hitta nya sätt att framföra sina argument från år till år eller rentav hitta nya och bättre argument som stärker ens åsikter. Men är det inte också det som är uppgiften för personer som rekryterats för att försöka övertyga andra om något? Jag tror det.

Om sakfrågan ska diskuteras tycker jag att Granlund uttrycker sig märkligt i intervjun med Sveriges Radio:

– Även fast att det är unga människor ska de ha skäliga löner. Det är inte skäligt att det skiljer så här mycket över landet, säger Lenita Granlund.

Ungdomar ska ha skäliga löner, det kan jag hålla med om. Men jag kan inte riktigt förstå varför det är oskäligt att någon i Danderyd tjänar lite mer än någon i Mariestad, så länge båda får skäligt betalt. Jag ser inte att någon i Mariestad far illa över att andra också får en rimlig lön eller ännu bättre.

 

 

Överföring

Så tycks det hända igen. Jag har på något märkligt sätt blivit ägare till pengar, som ändå inte riktigt vill komma fram till mig. Men om jag bara fyller i några personuppgifter så ska det nog ordna sig. Den här gången är det självaste verkställande direktören för internationella valutafonden som hör av sig till mig. Personligen!


Från: Christine lagarde
Skickat: den 13 oktober 2011 18:50
Till: undisclosed recipients
Ämne: ATTN: INSTRUCTION TO CREDIT YOUR ACCOUNT!

ATTN: Mottagare,

Detta är för intima dig om en mycket viktig information som kommer att vara till stor hjälp att återlösa dig från alla svårigheter som du har upplevt att få din långa över på grund av betalning på grund av överdriven efterfrågan på pengar från dig som både korrupta Banks tjänstemän och Courier Företag varefter din fond förblir obetalda till dig.

Jag Mrs.Christine Lagarde, verkställande direktör Internationella valutafonden (IMF). Det kan intressera dig att veta att rapporterna har nått vårt kontor som så många motsvarigheter på den oroliga sätt som människor som du behandlas med olika banker och kurirföretag / Diplomat hela Europa till Afrika och Asien / London Storbritannien och vi har beslutat att sätta en stopp för det och det är därför jag utsågs för att hantera din transaktion här i London

Alla statliga och icke-statliga prostata, frivilligorganisationer, finansbolag, banker, säkerhets-och kurirföretag som har varit i kontakt med dig för sent har fått i uppdrag att backa upp från din transaktion och du har fått rådet att inte svara på dem längre eftersom IMF nu direkt ansvarig för din betalning.

Du är härmed rekommenderas att inte återförvisa ytterligare betalning till alla institutioner med avseende på din transaktion som din fond kommer att överföras till dig direkt från vår källa. Jag hoppas att detta är klart. Varje handling som strider mot denna instruktion sker på egen risk. Du råd att reagera omedelbart för ytterligare detaljer om hur fonden kommer att släppas till ditt angivna bankkonto. Nedan är våra kontaktuppgifter, förväntar vi oss ditt snabba svar tack.

Du rekommenderas att förse oss med följande information:

Fullständigt namn:

Adress:

Yrke:

Direkt Telefonnummer:

Land:

Kön:

Svara på; <christinelagarde@presidency.com> eller
<christine.lagarde@rocketmail.com>

Med vänliga hälsningar

Hon.Mrs. Christine Lagarde,

Verkställande direktör (IMF)


Det är hyggligt av direktör Lagarde att verkligen fördjupa sig i mitt ärende, men jag har strukit under några oklarheter i mejlet.  Först tycker jag att det verkar lite obehagligt att hon vill “intima” mig om det här. Känns inte helt avslappnat.

Sen är det en “långa” som jag har haft problem med att få över, eftersom banker och företag har en överdriven efterfrågan på pengar från mig. Jag vet inte om jag ska tolka det som att jag inte får någon fisk för att girigbukar vill åt mina besparingar…? Logiken tycks vara bristfällig. Men jag har å andra sidan ingen bakgrund som varken finansminister, handelsminister eller fiskeminister. Det har faktiskt Lagarde.

Harangen om kuriföretag/Diplomat hela Europa är för mig väldigt svår att begripa, men det kanske jag inte behöver göra längre. Beslutet att sätta en stopp gör att jag nog kan lämna den delen helt.

Varför en “icke-statlig prostata” har varit i kontakt med mig framgår inte. Men det är inget jag känner till eller kan minnas. Inte någon statlig heller. Faktiskt kan jag inte minnas att några inre organ över huvud taget har kontaktat mig den senaste tiden. Skönt ändå att de nu är beordrade att backa upp; jag tänker inte svara på dem längre. Valutafonden tar hand om mig nu.

Det avslutande stycket innehåller en mening om en förhoppning att allt ska vara klart och tydligt. Det är det inte.  Jag tycker det här är väldigt oklart. Om det ändå hade stått att jag hade tilldelats $500.000 dollar (som det brukar stå) hade jag åtminstone förstått storleksordningen på utbetalningen. Nu tycker jag det verkar skumt.

Internationella valutafonden kan gott få behålla mina pengar. Jag gör inte anspråk på dem den här gången.

Migrationsopinion

Det stormar visst kring Bamse nu. Kulturskribenten Mattias Elftorp på HD förfasar sig över ett särtryck som utformats i samarbete med Migrationsverket, där asylprocessen beskrivs för barn i familjer som omfattas av den. Han förfasar sig särskilt över slutet. Den ena fiktiva familjen får nämligen stanna, medan den andra måste återvända till sitt hemland. Det som upprör är att hemkomsten skildras som både negativ och positiv (de där hemma har saknat dem och är glada att se dem igen).

Nog kan jag hålla med alla som tycker att Bamses varumärke har blivit allt mer skamfilat sedan skaparen Rune Andréassons död i början av nittiotalet. Det är resebolag och andra som profiterar på björnen och varor säljs för att maximera vinsten. Raka motsatsen till den attityd till kommers som tidigare präglade serietidningen.

Men just det här har jag svårt att kritisera. Syftet med den här specialutgåvan är att förklara för barn vad det är som händer runt omkring dem i asylärendet. Många är oroliga och mår dåligt. Att då måla upp ett skräckscenario i det fall det blir avslag, tror jag inte skulle vara bra för barnen. Många tyckare hävdar att det är fel att framhäva de (få om de ens finns) positiva aspekterna på att bli tillbakaskickad, men är det inte bättre än tvärtom? Om syftet ska vara att lugna rädda barn.

Det som är olyckligt här är att en massa idioter tycker likadant som jag. Folk som har åsikten att alla ska skickas iväg och att ingen ska få stanna, verkar ta över kommentarsfälten. Det håller jag inte alls med om. Samtidigt är det många som är för en human flyktingpolitik som gärna vill kasta första stenen mot informationskampanjen. På nåt sätt känner jag att jag har hamnat på fel sida.

Väldigt få har nog försökt att

  1. läsa själva tidningen
  2. sätta sig in i en orolig sexårings verklighet

Punkt 1 måste vara ganska enkel, medan punkt 2 är helt omöjlig. Därför förstår jag inte hur folk så tvärsäkert kan hävda att något är rätt eller fel. De enda som möjligtvis kan kalla sig experter, är de barnpsykologer som kontaktats i projektet (“Vi frågade experter på området, som menade att man inte ska berätta allt för barn som kanske har trauman, säger Ola Andréasson“).

Mattias Elftorp skriver att han får ont i magen av det här. Ja, men om det förhindrar hundratals små barn från att få det, kanske det kan vara värt det. Dessutom kan magåkomman inte vara helt obekant för en skitnödig kulturperson.

Politikerblogg

DN.se 2011-04-06 klockan 19:20:


Biståndsministern försöker visualisera hur stora behoven är. Att döma av fotot från Scanpix skulle jag uppskatta behoven till 4 centimeter. Mellan tummen och pekfingret.

Valensinkompetens

Jag läser att det är förskräckligt att läromedlen i skolan är gamla. Det som är lustigt är att det just är ämnet kemi som sägs behöva klart modernare böcker.

Varför då? Har kokpunkterna förändrats väsentligt de senaste tjugo åren? Har valenselektronerna blivit fler eller färre? Är Avogadros konstant variabel?

Nej, just det. 

Sen kan man tycka att kemi borde vara ett kärnämne. Eller åtminstone ett grundämne*.


* Ordvits baserad på det periodiska systemet.

Tidningskrönika

Politik är inte alltid så enkelt, tvärtom verkar det vara ganska komplicerat. Därför är det viktigt att den politiska rapporteringen är korrekt så jag förstår vad det handlar om. Här har medierna ett stort ansvar och jag vill inte bli förvirrad av att något är dåligt förklarat för mig.

Nyhetsdygnet runt den viktiga voteringen om ny talman i riksdagen blev hektiskt. Det parlamentariska läget var redan otydligt och inte blev det bättre av att vänsterpartisten Christina Höj Larsen uteblev från hela omröstningen.

Den första TT-texten, bland annat publicerad i Dagens Nyheter (oberoende liberal), berättar kort och torrt att Hon missade valet för toabesök.

Svenska Dagbladet (obunden moderat) rapporterar också att Höj Larsen besökt hemlighuset och undrar  Varför gick du på toaletten? och ställer henne till svars för detta:

Vad lärde du dig första dagen på nya jobbet?
– Att jag aldrig ska på toaletten under en votering igen.


Samtidigt väljer Aftonbladet (oberoende socialdemokratisk) ett helt annat spår och hävdar att hon Missade första omröstningen – för att hon drack kaffe:

Christina Höj Larsen (V) fick ingen bra första dag på jobbet. Hon missade omröstningen om vem som skulle bli talman.
– Jag var och drack kaffe, säger hon.


Aktiviteterna är väl närmast motsatta. Så hur låg det egentligen till?

Expressen (obunden liberal) tar tydligt ställning och ger rubriken Missade rösta – var på toaletten trots att det inte är helt klart vad som hände:

Vad gjorde du under tiden? Tog du en kopp kaffe?
– Ja precis. Jag gick bara ut och trodde att jag skulle hinna på toaletten, men det gjorde jag inte.


 Kanske satt hon och drack kaffe, hade tänkt att gå på toa, men hann inte sätta planen i verket. Eller? I pappersutgåvan av Dagens Nyheter verkar en helt ny teori komma upp på bordet:

Christina Hölj Larsen förnekar att hon missade omröstningen medvetet.
– Jag trodde att jag hade gott om tid för att springa på toaletten och ta en kopp te.


Te-spåret är helt nytt och kanske menade vänsterpartisten att hon skulle dricka koppen te inne på själva toaletten. Men satt hon på toaletten och drack te när partikamraterna började leta efter henne? Det låter skumt. Jag begriper verkligen inte det här.

Aftonbladet försöker fördjupa rapporteringen med en Hallå där… …Christina Höj Larsen, 39, där hon (återigen) får svara på vad som hände:

– Suck. Talmansfrågan är viktig. Samtidigt var det nervöst att komma till riksdagen och jag tänkte gå och hämta en kopp kaffe innan vi röstade. Men innan jag är tillbaka hör jag kamraterna som ropar. Och då bli jag blir alldeles till mig och tänker ”nej, nej”. Så jag springer tillbaka. Men det var för sent.

Till Expressen sa du att du var på toa och nu drack du kaffe. Vilket var det?
– Båda.

Det är din första omröstning som folkvald riksdagsledamot. Ni ska utse talmannen – Sveriges högsta ämbete efter kungen – men du ”går på toa”. Seriöst, vad var den verkliga orsaken?
– Det är den verkliga orsaken.


Jag uppskattar att Aftonbladets grävande reporter Mattias Sandberg verkligen vill gå till botten och ställer flera ingående följdfrågor här. Var det kaffe eller toa? Olyckligtvis behöver hon inte konfronteras med Dagens Nyheters te-ori (haha) utan kan på politikers vis kryssa sig emellan frågorna utan att egentligen göra oss klokare.

Men visst är det krångligt med politik. Raka svar och klara besked är vad jag vill ha. Om jag inte ens efter ett dygn av intensiv granskning via medierna har lyckats få tillförlitlig information om anledningen till den uppseendeväckande frånvaron vid voteringen – hur ska det då gå under de kommande fyra åren.

Var det kaffe? Var det te? Var det toa?

Journalistikkritik

Expressen.se 2009-06-07 14:10

composite triple beatsahlin


Expressen visar prov på politisk journalistik. Eller något liknande. Det är kanske inte några direkt kritiska frågor eller intressanta svar, men man får i alla fall reda på var någonstans Mona Sahlin röstar. Dessutom är det en fin bild och avslöjandet går inte av för hackor.

Varför ska man ha högre ambitioner än en skoltidning skriven för och av mellanstadieelever, bara för att man är en av landets största tidningar?