Att-göra-listan #10

Köpa ett par klädesplagg

Äh. Det här lilla uppdraget trodde jag väl inte ens själv att jag skulle genomföra. Jag tycker verkligen inte om att shoppa och reducerar därför helst årets inköpstillfällen till ungefär två, när jag tar med mig min personal shopper och går lös.

Ändå tog jag i veckan en liten tur till uppskattningsvis tre butiker i stan. Mina slutsatser från rundan är:

1. Kläder är dyra, åtminstone de jag tror är snygga
2. Jag är nästan helt ointresserad av kläder

Den här punkten i min personliga utveckling får vänta på sig. Det kommer fler somrar.

Att-göra-listan #6

Äta glass åtminstone 12 gånger

Det här var en baggis. Jag tänker inte redovisa alla tillfällen, men kan rapportera att den lokala matvaruaffären sålde GB Gräddglass i halvliterspaket till ett mycket förmånligt pris. Både den med krossad choklad och den med jordgubbssylt var mycket smaskig.

Från veckan vill jag även minnas finglass vid Fridhemsplan (gelateria italiana) vid något tillfälle och någon mjukglass lite här och var.

Ur glassynpunkt var veckan lyckad – för att inte säga extremt lyckad. Och jag var lycklig. Eller extremt lycklig. Så där som man bara kan bli av en lagom mängd socker i kombination med mättade fetter.

Att-göra-listan #5

Se 5 fotbollsmatcher

Söndag: IF Brommapojkarna – Örebro SK 3-1 (bottenmöte på Grimsta)

Tisdag: Valencia – Elfsborg 3-0 (utskåpning på teve)

Onsdag: AIK – Umeå IK 3-4 (damcupfinal på Skytteholm)

Lördag: AIK – Linköping 1-1 (Damallsvenskan på Skytteholm)
Matchen är omnämnd av det senaste stjärnskottet/stolpskottet på blogghimlen.

Söndag: Real Madrid – Sevilla 3-5 (nån sorts prestigefylld träningsmatch på teve)

Att-göra-listan #7

“Ta en öl” med minst 3 kompisar eftersom “det var så längesen”

Det här var en punkt som nog krävde mer planering än vad jag hade insett. Människor hade inte synkroniserat sina semestrar med min och visade sig svåra att få träffa. På tisdagen lyckades jag dock boka in min gamle gymnasiekompis Fabian och vi promenerade runt Kungsholmen, på vilken vi lunchade innan vi promenerade vidare till Djurgården. En rejäl promenad blev det.

Sånt här borde man ju göra oftare; kolla vad som har hänt sen sist och vilka äventyr som väntar ens vänner i den närmaste framtiden. För mig är ölen endast en metafor som inte är nödvändig för umgängesformens lycka.

Inför helgen trodde jag att jag skulle misslyckas totalt med det kvantitativa målet om 3 kompisar, men när jag på lördagen satt i Kungshallen med en utsökt Chicken Tikka Masala, såg jag ett välbekant ansikte framför mig: Jonas från mellanstadiet! Vi var klasskamrater i sex år och nu har han blivit någon sorts stridspilot. Historien förtäljer inte om han förberedde sig för utlandstjänst, men nog såg det ut som en asiatisk rätt på tallriken.

Annars pratade vi lite fotboll och vad jag gör nuförtiden. Medan jag håller mig på marken ska han, om jag förstod saken rätt, börja flyga JAS-plan de närmaste veckorna. Olika falla ödets lotter. Hoppas att han får stanna kvar i cockpit och att katapultstolen inte skjuter ut honom av misstag.

Samma dag ringde en annan Jonas. Vi spelade i samma fotbollslag 1995 och pratar verkligen inte ofta med varandra. Men nu behövde han visst hjälp med lite webb och visste att det var mitt kompetensområde. Under det långa samtalet pratade vi dessutom en del om att spela fler inomhusturneringar med gamla laget nu i vinter. Där kan man prata om kompisar från förr, en hel bunt av dem.

Den här punkten löste sig alltså för mig med slumpens hjälp. Under veckan var jag förresten även på två födelsedagskalas med folk jag inte träffar så ofta, så min aktivitet på den sociala skalan var osedvanligt hög under vecka 33. Mycket duktigt!

Att-göra-listan #15

Minst fem träningspass

Jag tränade fotboll på tisdagen och torsdagen. Det är två. På onsdagen var jag iväg på styrketräning och lunchspinning på KTH. Tre.

Men på fredagen och lördagen hade jag onda känningar i mina ömtåliga benhinnor och tog det lilla lugna inför söndagens fotbollsmatch ute i Åkersberga. Fyra.

Tanken var fem. Fyra det blev. Icke godkänt.

Att-göra-listan #14

Ladda ner eller köpa en skiva

Jag kommer inte längre ihåg varför, men valet föll på skivan Till dig med Sonja Aldén. Kanske var det för att jag är fascinerad över att hon är Shirley Clamp. Att vara exakt samma människa som någon annan är en ovanlig egenskap. De sjunger likadana sånger, låter likadant, skriver samma texter och rim, delar både humor och säng och en hel del annat.

I den näst sista låten på skivan blir jag förvirrad. Helt plötsligt dyker en röst upp som jag känner igen och jag tror att det är Aldén som gästspelar på skivan. Men troligtvis är det Clamp som klampat (haha) in i studion. Eller så är det kanske Aldén i alla fall. Förvirrande är det hur som helst.

Musiken tillhör genren schlager och påminner en del om Shirley Clamps produktion. Det är lättlyssnat in absurdum. Musiken går in genom det ena örat och försvinner ut genom det andra utan att ha mött något som helst motstånd där emellan*. Detta förhindras av mina hörlurar, som liksom kapslar in skivan i huvudet, men skulle jag ha lyssnat via högtalare är jag säker på att ingenting hade stannat kvar i hjärnan.

Det enda jag kan haka upp mig på är texterna. De är inte speciellt bra. I låten “Hjälte utan mod” sjunger hon om “en gåva i vackert förband”, som om presenten hade skadat sig. För övrigt förstår jag inte många av hennes metaforer i den texten:

Som en bok fylld av ord
Som jag aldrig förstod
Som en gåva i vackert förband
Som en bro till min själ
Som betrodde dig väl
Så förtrollad jag var när du vann
Så underbar du var

Betrodde? Ett ovanligt ordval. Dessutom är det otydligt vem det är det handlar om. Förmodligen är det den “dig” som hon sjunger om som är den obegripliga boken, gåvan och bron, men rent språkligt tycker jag att den näst sista raden antyder att beskrivningarna ovan gäller hennes egen förtrollning. Hur förtrollad var hon? Jo, som en bok, en gåva osv.

När jag nu börjar gå igenom texterna måste jag säga att fler låtar har konstiga liknelser, som “Till en ängel”:

Som en lugn och stilla bris
Tröstande och varm
Som en moders hand på öppna sår
Som en kärlek utan pris
En tanke utan harm
Vill du följa mig vart än jag går
Är du här hos mig nu

Samma otydlighet här: det är väldigt många “som” men jag förstår inte vad det är som liknas vid denna bris, hand, prislösa kärlek m.m. Här tycker jag förresten att det låter obehagligt med någon som har sin hand på ett öppet köttsår, även om både mamma och Aldén menar väl.

En intressant iakttagelse som kan göras i låten “Det är inte regn som faller”, är användningen av ordet “sommarregn” som vi tidigare hört rimmas på “sommaräng” i Clamps “Min kärlek”. Nu hör jag hur Aldén sjunger:

Jag minns den morgonen
När vi två gick i sommarregn

och plötsligt är det alltså ett halvnytt rim som har skapats. Att det inte rimmar är inte så noga. Inte i den här genren.

Sammanfattningsvis vill jag hävda att det inte är texterna som är skivans styrka. Orden är vackra; det är vågor och lätta vindar, kärlek och drömmar, dagar som gryr och murar som rivs. Men när de liksom ska fogas samman till meningsfulla stycken blir det svårbegripligt och ologiskt, nästan parodiskt. Däremot har jag inte mycket att klaga på tonerna och hur de är sammansatta. En fin schlagerdebut för Aldén! Eller Clamp.


* Not that there’s anything wrong with it. Jag älskar lättlyssnad musik och är en varm förespråkare av genren. Det är så skönt att inte behöva tänka ibland när jag lyssnar på skivor. Att något är extremt lättlyssnat är alltså inte nödvändigtvis negativt.

Att-göra-listan #8

En dag på stranden

Vädret i vecka 33 var bra men inte så värst högsomrigt. För att jag ska tillbringa en dag på stranden måste temperaturen vara hög och solen gassande. Nu var det runt tjugo grader varmt de flesta dagarna, vilket underlättade för många andra aktiviteter. Men någon dag på stranden blev det aldrig tal om.

Att-göra-listan #17

Skaffa amerikanskt godis

Den här punkten var kraftigt influerad av min nyfikenhet på den amerikanska godbiten Junior Mints. Efter att ha misslyckats med min transatlantiska beställning tidigare under sommaren var min målsättning tydlig. Före veckans slut skulle jag ha fått smaka på den läckra mintpastillen med choklad.

Jag satte av längs Odengatan för att komma till den där amerikanska mataffären som jag hade klara minnesbilder av att ha sett på höger sida, ganska långt upp mot Valhallavägen. Gray’s skulle namnet vara.

Men inte fanns det någon butik där. Snopen fick jag återvända hemåt utan att ha varit i närheten av någon diminutiv godbit med påstått helande egenskaper. En sökning på Internet gav mig flertalet träffar på mataffären, men att döma av kritiken mot den verkar den ha gjort klokt i att lägga ned verksamheten.

Det här var ett bedrövande faktum. Utan någon amerikansk specialleverantör var min möjlighet att komma över Junior Mints minimal. Att hitta något annat godis från USA var väl i och för sig möjligt, men jag hade tappat sugen. Det närmaste jag kom var söndagens biogodispåse, där någonting som hette “Ädelstenar” visade sig vara en rip-off på klassikern M&M. Dragerade och chokladövertäckta jordnötter är alltid gott och väldigt amerikanskt. Men några Junior Mints är de inte.

Att-göra-listan #12

Se 4 filmer

Nej, det här var en punkt där jag uppenbarligen tog mig vatten över huvudet, men till viss del vill jag skylla på #16 Leka med nya datorn. Jag laddade ner några filmer med förhoppningen om att det bara skulle vara att titta på dem. Men tydligen saknades “codecs” och jag var tvungen att ladda ner hundra miljoner uppdateringar för XP efter att ha installerat om operativsystemet. Förgäves. Det blev bara en nedladdad film att tala om.

Men på söndagskvällen gick jag på bio: Simpsons-filmen som har fått en hel del uppmärksamhet och som jag tänkt se i flera veckor. Kul att det äntligen blev av!

Film 1: Darling (2007)
En fin samtidsskildring om hur det kan vara på en karg arbetsmarknad och i ett kallt samhällsklimat. Lysande skådespelarinsatser av Michelle Meadows och Michael Segerström och ett ganska dystert och välskrivet manus. Dialogen i svenska filmer kan kännas så onaturlig (men så där säger väl ingen människa?), men här tycker jag att huvudrollsinnehavarna gör det riktigt bra. Resten av skådisarnas repliker är det kanske mer si och så med.

Bland dessa övriga skådespelare, påfallande många oetablerade ungdomar, syns egentligen bara en stjärna: Michael Lindgren. Just precis: “Mårten” i Ebba och Didrik från 1990. Denne Mårten var en bortskämd överklasslyngel som bodde i ett stort hus och hade alla tänkbara leksaker och prylar. Vid rollbesättningen måste detta ha varit av viss vikt, då karaktären “Nico” här är en mycket trovärdig version av hur Mårten blivit 17 år senare. Beteendet känns igen och har bara överförts till en nutida kontext. En intressant detalj.

Själva historien är berättad utan märkliga twists eller publikfriande lustigheter. Det är naket (ja, fast inte naket) och enkelt och på det sättet ganska svenskt i ordets bästa filmbemärkelse. Möjligtvis märks det ibland att det är en debutfilm, men jag tycker ändå att resultatet är lyckat.

Filmen är varken positiv eller hoppfull, däremot realistisk och väldigt kylig. Jag tycker den är välgjord och blev nöjd och lite berörd.

Film 2: The Simpsons Movie (2007)
Det är lite lustigt att se tecknad film på bio. Under de senaste tjugo åren har jag nog bara sett South Park, men den filmen såg jag å andra sidan flera gånger. Jag är lite fascinerad över vuxna (och nästan vuxna) människor i biografsalongen som tar del av gula, tecknade karaktärer på vita duken.

Själva filmen är väl inte genial eller banbrytande men håller hög Simpson-klass, vilket är mycket bra. Möjligtvis blir vissa scener lite väl långa när de inte behöver anpassas till halvtimmesformatet. Annars är filmen som ett 87 minuter långt Simpsons-avsnitt i sedvanligt högt tempo.

Det finns några referenser till filmen An Inconvenient Truth men jag blir inte klok på om det här är en hyllning till miljörörelsen eller en enda lång drift med den. Den simpsonska samhällskritiken är dock ständigt närvarande och ger ifrån sig några slängar med sleven.

En kul film, helt enkelt. Varken mer eller mindre.

Att-göra-listan #1

Äta något danskt

En tanke var ursprungligen att sätta mig på ett gammalt hederligt kondis och äta ett wienerbröd – som ju på engelska heter “Danish (pastry)”. Lätt influerad av den mystiske karaktären Skumberg i Solstollarna hade jag funderingar på ett äkta danskt wienerbröd med choklad i mitten.

Sedan gick jag förbi Jensens Bøfhus och blev sugen på kött. Därifrån gick tankarna till klassiska røde pølser och snart var jag helt förvirrad över alla danska möjligheter som uppenbarade sig. Men det var när jag klev in på PrisXtra och såg det fina erbjudandet om dansk fläskfilé som jag tog mitt beslut. Filé med bea!

Jag skar upp halva fläskfilén och stekte den omsorgsfullt under lock. Knorrs bearnaisesås tillagades med samma omsorg och till detta serverade jag kokta grönsaker. Egentligen borde jag ha gjort någon form av pommes, men nu ville jag fokusera på den danska filén och hade ingen lust att äta mig mätt på potatis.

Det var läckert. Pulver-bea är en sås som inte ges tillräckligt med positiv uppmärksamhet i vårt elitistiska samhälle. Men till den här möra fläskfilén hade nästan vad som helst fungerat. Det var dansk köttdjursuppfödning av bästa märke. Punkt ett på listan bockades av.